Prestationskompassen

Lindha Hultgren är tillbaka i studion!
I mars pratade vi om beslutet att lämna Instagram och om resan mot Köpenhamn Marathon. Nu följer vi upp: vad hände sen?
Vi pratar om maran i maj. Målet var sub 3:30 och hon gick i mål på 3:25:59 (snyggt!!) Det är ett PB som de flesta bara kan drömma om, men pangkänslan uteblev. Om hur man kan vara nöjd och inte nöjd på samma gång. Och om beslutet hon tog redan på startlinjen: att aldrig mer springa ett maraton på en specifik tid.
Men vi pratar även om det andra; Om en sommar med sin största träningsvolym någonsin, som i augusti vände till en trötthet på en helt ny nivå. Om att stå vid sidan av när startskottet gick på Helsingborg Marathon. Och om halvmaran i Köpenhamn i helgen, där hon valde att njuta i stället för att jaga sub 1:40. Det blev ett lopp helt utan dipp och med high fives längs vägen.
Vi pratar om den handskrivna och färgkodade träningsdagboken som ingen annan får läsa. Om kärleksrelationen till de 42,2 kilometerna och varför man måste tycka om att vara med sig själv där ute. Om hur sänkta förväntningar kan vara nyckeln till att springa snabbare. Och om tacksamheten över en kropp som bara bär en.
Plus planerna framåt: tionde maran längs havet mellan Helsingør och Gilleleje (Japp, Holger Danske it is!), smålopp i vår och Berlin-lotteriet ✊🏻 (vi håller tummarna att AI-botarna ger henne en plats)
Gillar du avsnittet med Lindha och podden i sin helhet?
Berätta gärna! 💖
Medverkande: Erika Ingelström & Lindha Hultgren

Erikas BFF Linnea gästar Prestationskompassen och gör därmed en pod-comeback!
Vi snackar om Linneas stora mål för våren: Sub 3h på Köpenhamn Marathon
Det blir inget fylligt snack om själva loppet, men däremot om det verkligt intressanta: resan dit!
Månader av maratontusingar i vintermörker, segdragna sjukdomar, att jonglera morgonpass med småbarnskaos, och en gemensam filosofi om att ett mål alltid "bara är en jävla tid" – och varför den tankegången faktiskt kan vara nyckeln till att prestera bättre.
Vi pratar om hur det kändes att komma i mål och faktiskt stanna kvar i känslan, istället för att hamna i tomhet eller rusa vidare mot nästa grej. Om valet att inte ha en extern tränare och vad det beror på. Om återhämtning som den underskattade parametern när jobb, barn och liv redan tagit sin del. Och om huruvida prestationsdriv och välmående egentligen behöver stå i konflikt med varandra.
Plus historien om hur det går när man ger sig ut på ett långpass i Malmö utan telefon.

Medverkande: Erika Ingelström & Linnea Hjelm

Nu tar podden säsongsuppehåll över sommaren 🏖️
Har du uppskattat denna säsong av Prestationskompassen - berätta gärna det i en recension eller betygsätt med stjärnor!

Den här veckan pratar jag med Lotta Svanefjord – processchef, mamma till två pojkar och löpare som bor i Vännäs utanför Umeå.
Lotta berättar om de mörka tankarna veckan innan starten på Stockholm Marathon som kantats av sjukdom, om att veta att kroppen inte hänger med oavsett hur stark viljan är – och om känslan att vid 300 meter in i loppet inse att det inte kommer gå.
Men det är också ett avsnitt om allt det andra. Om hur hennes drivkrafter har förändrats från att panik-skanna startfållan för att undvika att bli sist – till att idag känna genuin tacksamhet i att får springa lopp och vara tillfreds med sin egen prestation. Om hur jämförelsen med andra ser ut när man tittar bakåt och framåt. Och om vad som händer när en kontrollmänniska tvingas leva med den totala oförutsägbarhet som småbarnslivet innebär.
Vi pratar om hur man bygger en träningsvardag som faktiskt håller med barn i huset – och om acceptans som förmåga snarare än personlighetsdrag.

Gillar du avsnittet med Lotta och podden i sin helhet?
Berätta gärna! 💖

Den här veckan gästar Mia Bergström, hon är 42-årig ambulanssjuksköterska, mamma och löpare från Helsingborg. Och Mia har precis gjort något hon länge drömt om: sprungit milen sub40.
Men vägen dit har varken varit rak eller enkel. Mia berättar om alla de gångerna hon var så nära ( 40:04, 40:03 !!) och känslan av att se sekunderna ticka förbi på fel sida av gränsen. Om hur man tillåter sig att vara besviken på en tid som objektivt sett är bra. Och om hur svårt det är att äga sin känsla utan att känna att man klankar ner på andra.
Vi pratar också om de större frågorna som löpningen tvingar en att ställa sig:
👉🏻 Blir vi egentligen lyckligare av att klara ett högt uppsatt mål – eller är det processen och vad vi bär med oss längs vägen som verkligen räknas?
👉🏻 Vad händer när man till slut knäcker en tid man jagat länge, försvinner målet, eller förflyttar det sig bara?
👉🏻 Och vad är egentligen drivkraften bakom det vi gör – är det sekunder och siffror, eller är det välmåendet, gemenskapen och känslan av att vara ute i naturen?
Mia reflekterar också kring något som många känner igen sig i: var går gränsen mellan en sund ambition och när prestationen börjar ta mer än den ger? Hur hittar man en relation till träning som håller över tid, inte bara inför nästa lopp?
Det här är ett avsnitt om prestation, tålamod och att våga vara sann mot sig själv, både på och utanför löpningen.

Gilla du podden och avsnittet med Mia? Berätta gärna det!
Skriv en recension eller en kommentar 💖

I det här avsnittet får du lyssna till ett personligt samtal med Lovisa Snekkersten. Hon är en av personerna bakom Löpning & Livet, som du kanske känner igen, men som du kanske inte hört henne tidigare.
Vi pratar om hur Lovisa på många vis drivs av prestation, men desto mer om hur det här drivet har präglat hennes resa genom livet och framförallt i hennes förhållningssätt till träning och kroppen.
I det här samtalet djupdyker vi i hennes uppväxt i Ängelholm, åren som innebandyspelare och de år när kroppen tvingade henne att stanna upp helt – och hur trauma, smärta och prestation hänger ihop på sätt vi sällan pratar om högt.
I snackar om vad det egentligen betyder att ha "pannben", om mod verkligen alltid handlar om att pusha igenom, eller om det ibland kräver mer mod att kliva av. Vi pratar också om hur det är att jobba på Löpning & Livet och ta sig an nya utmaningar mer publikt.
Det här är ett avsnitt för dig som känner igen sig i att alltid vilja lite mer men som funderat på om det förhållningssättet faktiskt håller hela vägen 🩵🏃‍♀️

Gillade du vårt samtal? Berätta gärna det i en kommentar! ❣️