I det här avsnittet släpper jag kontrollen (litegrann) och pratar om hur livet inte blev som jag tänkt mig – men ändå blev ganska fint. Om att våga ta emot istället för att alltid vara den som ger, om skratt framför kylskåp, oförklarlig glädje och att sjunga “Like a prayer” med skräckfilmsröst.Det handlar om att växa upp, växa in i sig själv, och hitta trygghet i det oväntade.För ibland räcker det inte att bara överleva – man måste få leva också.
--------
25:42
Min kropp var aldrig problemet
Hur lär man sig att älska en kropp man lärt sig skämmas för? I det här avsnittet berättar jag om alla de gånger jag försökte förändra mig för att bli älskad – och vad som hände när jag slutade. Jag pratar om självförakt, kroppsideal i gayvärlden, intimitet utan prestation och hur vissa människor såg mig innan jag själv kunde göra det. Det här är ett avsnitt om att ta plats, utan att be om ursäkt.
--------
24:11
När jag började välja mig själv
Efter år av att anpassa mig, spela rollen som "den duktiga", och jaga andras bekräftelse – kom tröttheten.Och med den: något nytt. I det här avsnittet berättar jag om hur jag började välja mig själv, lite i taget. Om första gången jag sa nej till något som skadade mig. Om att våga stanna kvar i sig själv, även när det skaver. Det här är också ett avsnitt om allt som räddade mig – vänskap, skratt, musik, en blick, ett ord. En varm och ärlig påminnelse om att det finns ett efter, även när det känns långt borta. Och att du har rätt att ta din egen sida
--------
22:23
Att dejta när man inte gillar sig själv
Det här är mitt mest ärliga avsnitt hittills…Jag var expert på att låtsas må bra. Ingen såg hur jag gick sönder inuti – och jag gjorde allt för att ingen skulle märka. Samtidigt försökte jag dejta, fast jag knappt stod ut med mig själv. I det här avsnittet berättar jag om ghosting, självförakt, bekräftelsejakt och att gång på gång bli vald som plan B. Men också om den där tysta kraschen – och hur jag långsamt började hitta tillbaka till mig själv.
--------
29:51
Kroppen som slagfält
I det här avsnittet berättar jag om kampen att räcka till i en värld där yta ofta väger mer än innehåll. Om hur jakten på bekräftelse blev ett beroende – och kroppen blev slagfältet. Bulimi, spegelångest, träning som självskada och gayvärldens kroppsfixering. Det är rått, naket och ibland absurt – men också fullt av igenkänning och små glimtar av hopp.
Jag heter Andreas, och jag överlevde mig själv.
Det här är min berättelse om att växa upp i Göteborg med känslan av att aldrig riktigt passa in – som homosexuell kille, som barn med ångest, som vuxen med självförakt.
Men det här är också en podd om livets kriser, om att längta efter tillhörighet, och om hur samhällets normer påverkar oss – ibland mer än vi vill erkänna.
I varje avsnitt delar jag med mig av min egen resa, mina erfarenheter och tankar. Ibland berättar jag också någon annans historia – en vän, en lyssnare, en kollega – som inte själv orkar men vill få sin berättelse berättad.
Det är sårbart, rakt och ibland med en glimt av humor. För ibland räcker det att höra någon säga: du är inte ensam.
Vill du prata? Du hittar mig på Instagram: jagoverlevdemigsjalv
Sverige