Alkispodden

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack om nykterhetens medelålder. Vad innebär då detta? Och hur präktig är egentligen Roger?
 
Vi pratar om när det händer mest i nykterheten och hur det är under det första året med många olika milestones (och brickor och medaljer). Vi pratar om att fira 10 år med privata fester och potentiellt tillhörande pianospelningar. Och hur ofta kan man egentligen ha fester för att fira? Går det att göra även för primtal?
 
Johan pratar om ett nytt sponsorsamarbete, om nya skav i livet och om att inte vara den enda som upplever en platå i nykterheten efter mer än tio år. Vi spekulerar i varför den där platån uppstår, olika skeenden av livet, fokus flyttar till annat.
 
Vi pratar om programmets andliga deviser, att sätta det viktigaste först och att ta en dag i taget. Om att allt förutom nykterheten behöver vara sekundärt, eftersom annars kommer vi ändå att förlora det, och om att det är de som är närmast oss som märker först av alla när vi inte tar hand om oss själva och gör det vi ska.
 
Vi diskuterar karaktärsdefekter, att be om att få de avlägsnade och NÄR de dyker upp igen, även i medelåldern (!). Vi pratar om det cykliska beteendet i att göra det vi ska, må bra, sluta göra det vi ska, må sämre, göra det vi ska (igen), och så där fortsätter det.
 
Johan berättar om sin andliga höststädning, om saker som har fått gotta till sig under åren och som han har unnat sig att ruva på, som en Tamagotchi, och som väldigt effektivt har skapat lidande i livet och sårat relationer under lång tid. Miraklet är såklart att det går att släppa taget om de där upplevda oförrätterna NU och inte låta dem stjäla upplevelsen av livet.
 
Roger går igenom några principer och böner som han har lutat sig på under åren (och erkänner att han inte kan rabbla alla steg och traditioner) och borrar ner i egots slaveri.
 
Vi avslutar med att filosofera kring andligt uppvaknande och andligt sovande, och att vi fortfarande har en del kvar att utveckla. Följande citat får konkludera fyllesnacket:               
”Vad skulle hända om du bara släppte det?”
 
Kram och trevlig helg!

Det har gått ett tag sedan vi träffades för ett fyllesnack. Roger har fyllt både 60 och 19 år, och pratar om nykterhetens förbannelse. Johan har en tanke om att vi växer in i de gubbar vi har varit hela våra liv ju äldre vi blir. Kanske det? Vi pratar om att oroa sig mindre och ha färre önskedrömmar, vilket leder till ökad närvaro. Vi pratar om hur synen på livet förändras med åldern - och i nykterheten. Om att göra (bara) ett val och stå för det. Vi funderar på hur våra liv skulle ha kunnat se ut om vi inte blivit nyktra.

Roger berättar om att hålla tacksamhetstal varje kväll på semestern i Spanien - och om att bli love-bombad av sina nära och kära. Om tacksamheten att kunna vara med i andras liv som nykter. Också om hur det var att återvända för att tala i sin första hemmagrupp - 19 år senare.

Vi pratar om 19 år som nykter, om ny alternativa universum, om att ett år till inte är så dramatiskt, om hur svårt det var att se 5, 10, 15 år fram i tiden som nynykter. Om friheten i att leva ett inrutat liv med rutiner som man mår bra av - men ändå ha i princip oändliga valmöjligheter som nykter. Så var det inte när vi var aktiva direkt.

Vi pratar också om varför vi fortfarande går på många möten efter lång nykterhet. Om att gilla människorna vi träffar, om att upptäcka fördelarna med att gå på morgonmöten. Om att se förändringar hos nykomlingar - en superbra påminnelse om att mitt liv kan förändras genom att gå från ett egoistiskt till ett andligt perspektiv. Och konstaterar att det inte är så jävla tokigt att fortsätta vara nära programmet, jobba med sig själv och prata med Gud - även om man har en massa års nykterhet!

Tack kära lyssnare för att ni har varit med oss även den här veckan!  

Kram, Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att prata om andliga principer, eller ja, principer generellt egentligen. 
 
Vi pratar om att vi kan styras av rädsla eller vägledas av kärlek och om att låta andliga principer guida oss kräver aktivt deltagande och beslut. Det sitter inte i ryggmärgen. 
Svårigheten i att ändra på ett beteende, speciellt andras. 
Vi diskuterar att kraven ökar (känns det som) om jag försöker leva efter andliga principer. Och det blir lättare om jag umgås med andra i programmet. 
 
Använder sig verkligen Roger av de här principerna i alla sina angelägenheter? (Spoiler: nej). 
 
Vi pratar om att signalsystemet funkar om vi faktiskt känner skam om vi gör något dumt. Vilka valda sanningar är det som ligger under ytan på de tankar jag tänker, känslor jag känner och beslut jag tar?
 
Om jag inte erkänner för mig själv, för gud och en annan människa när jag gör fel så börjar jag bygga hemligheter för mig själv och då är jag ute på tunn is. Vikten av att gola ner sig själv. 
 
Vi avslutar med en diskussion kring styrkan i att be om ursäkt och erkänna när jag har gjort fel. Det är där friheten bor. Och oerhört skönt att inte ta sig själv på så stort allvar.
 
Summa summarum: vi försöker att inte göra en höna av en fjäder. 
 
Tack kära lyssnare för att ni har varit med oss även den här veckan!  
Kram

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack. Vi pratar om att göra stegen (igen), om att göra gottgörelser, om att komma på att man har en kvar att göra (live i podden!). Om vilka de viktigaste gottgörelserna var, om att slippa älta gamla skulder, om att föra samtal om de sakerna vi har ställt med.
 
Vi går igenom nionde stegets löften - väldigt inspirerande läsning (!) och en maffig lista med hög ambitionsnivå. Johan funderade på om det kunde vara ett 10-stegsprogram men insåg att det inte var det.
 
Vi fortsätter att diskutera om att vara klar med det gamla livet, om möjligheten att få till ett heltäckande steg 4 om att göra stegen i olika program, om medberoende och kemiskt beroende. Vi pratar om att viljan att sopa grejer under mattan och oviljan att se saker för vad de är, och om att få en helt ny bild av sig själv (vilket en rädslolista kan hjälpa till med på ett väldigt effektivt sätt).
 
Vi diskuterar fenomenet att inte bli klar och att det är en gåva i sig, och att tolfte steget ger oss möjligheten att applicera andliga principer i alla våra angelägenheter, och om det eventuella behovet av att göra en vår- och höststädning (andligen alltså).
 
Vi snackar om Asterix och Obelix och hur de relaterar till nykterheten, och att Roger kanske behöver ramla i grytan igen (?). Kan han även upplevas som arg, grinig och gubbig? Och ett uppenbart behov att få en live-återrapportering i podden såklart!
 
Vi avrundar med att filosofera kring hur ont det egentligen behöver göra innan vi väljer att göra det som krävs. Och om kaffekokande som det ultimata serviceuppdraget.
 
Tack för att ni var med oss även den här veckan kära lyssnare!
Stor kram,
Johan & Roger

Vilket är egentligen bästa vädret för att dricka på midsommar?
 
Vi pratar om våra olika midsomrar i det aktiva, och Roger kommer inte ihåg så många men en fest stod ut, Beds are burning var på topplistan och Roger fann gud ute på ett fält.

Vi pratar om förväntan på fest och att den nästan är bättre än själva festen. Om midsommar som en liten mini-festival och att begränsningarna monteras ner. 

Vi minns tillbaka guldgrävandet i USA 1994 och festerna då. Vi diskuterar midsomrar i modern tid och att de tidigare sakerna som har känts som hinder nu idag känns som gåvor i nykterheten. 

Vi nämner även strategier att tänka på inför midsommarfirande, tex att ha en enkel exit-plan, ha kontakt med människor i programmet etc och om att våga testa nykterheten och programmet. 

Och, vad dricker man egentligen om man inte dricker alkohol? Svaret får ni i veckans avsnitt! 

Glad midsommar alla kära lyssnare! 
Kram,
Johan och Roger