Gå vilse och hitta hem

Det som det inte var tryggt att känna, behöva, vilja, uppleva och vara när vi var små, sparas i vår skugga. Det lagras i kroppen i väntan på att det ska bli tryggt nog att komma fram i ljuset. Här vilar smärta och rädsla, men även kraft, vitalitet, individualitet, glädje och frihet. 
Det som vi behövt förlägga till det undermedvetna är aldrig så borta eller osynligt som man kan tro. Det talar genom mönster, reaktioner, drivkrafter och upplevda krav. Det färgar hela vår upplevelse av tillvaron och gör det svårt att se såväl tillvaron, andra människor och oss själva med en ren och klar blick. Att närma sig detta, är början på en ny kärlekshistoria!
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.

Invaderad, trängd, ofri och kravtyngd eller trött, dränerad, ledsen, tom och vilsen? Det här är två sidor av samma mynt i upplevelsen av närhet. I närhetsmodeller för otrygga anknytningsmönster finns ofta ett självövergivande med i bilden. För att få vara nära, måste man överge sig själv och då blir upplevelsen invaderande eller ledsam. Om det handlar det här avsnittet.
 Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

En vanlig fråga är hur man ska prata med den andre för att bli rätt förstådd. I frågan finns inbakad en längtan efter att inte bli avvisad, såra, bli sårad, att få kontakt, nå fram, känna sig trygg. Det är genom att försöka fråga på rätt sätt, ha tentaklerna ute och försöka parera och förekomma känsloreaktioner, som man lärt sig bli trygg i relation. Se till att andra är nära eller hålla dem ifrån sig. Här reflekterar jag kring frågan om HUR man ska göra och visar hur den i sig rymmer ett inlärt självövergivande. Vägen till kontakt behöver börja i en själv om man ska finna det man djupast söker.
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är så lätt att vilja bli av med, bli fri från, komma över, komma framåt, vidare, bort. Det är inte skönt att bli hejdad av smärta, ångest, nedstämdhet eller stress och så lätt att vilja läka det. En fallgrop i den längtan är att försöka läka för att slippa. Det brukar göra att det inte går, för det som försöker nå vår uppmärksamhet genom det inre obehaget är vi själva. Det är delar som vi behövt göra oss av med, trycka undan, tysta, få att skärpa sig eller bli glad. Det är delar som hamnat på efterkälken och som vill få bli välkomnade in i värmen. Att försöka skapa relation till det inre obehaget istället för att fixa, gör hela skillnaden. Det öppnar för en kontakt med en kärlek, värme och frid inom. Välkommen att lyssna!
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det som kanske började i ett arbete med anknytningsmönstret, fortsätter lager för lager allt djupare in. Det blir tydligt hur mycket som behöver läras om i grunden, i allt från hur kärlek och närhet fungerar och kan kännas i ett tryggt nervsystem till hur man egentligen lever utan att överge sig själv. Förr eller senare kommer man fram till en oländig terräng. Ogästvänliga träsk, taggsnår och ödemark. Ju större den inre tryggheten blir, desto mer av det man behövt gömma undan och hålla ifrån sig är man kapabel att känna. och även om impulsen kanske är att vilja lösa, fixa, bli kvitt, läka eller hela detta obehagliga som kan ta sig fysiska så väl som psykista uttryck, så finns det en annan väg. En annan väg som leder hem, till integration, till den kärlek och tillhörighet som själen längtar efter. Den vägen går rakt ut i ödemarken och man behöver gå den ensam. Ensam, men med gott sällskap av alla som också vandrat vägen fram. Det här avsnittet handlar om detta, men också om den kärlek som bebor själen. Den kärlek som möter upp inifrån, som strömmar genom oss när vi vänder vårt ansikte till det skadade, smärtande hos oss själva. I tillvändheten, i den relation vi skapar med det som kan kännas skrämmande och oönskat, möter något större upp. Det sanna jaget är aldrig någonsin skiljt från sitt ursprung och vi kan lita på processen. Vägen som visar sig för oss är vägen hem.
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.