Gå vilse och hitta hem

En vanlig fråga är hur man ska prata med den andre för att bli rätt förstådd. I frågan finns inbakad en längtan efter att inte bli avvisad, såra, bli sårad, att få kontakt, nå fram, känna sig trygg. Det är genom att försöka fråga på rätt sätt, ha tentaklerna ute och försöka parera och förekomma känsloreaktioner, som man lärt sig bli trygg i relation. Se till att andra är nära eller hålla dem ifrån sig. Här reflekterar jag kring frågan om HUR man ska göra och visar hur den i sig rymmer ett inlärt självövergivande. Vägen till kontakt behöver börja i en själv om man ska finna det man djupast söker.
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är så lätt att vilja bli av med, bli fri från, komma över, komma framåt, vidare, bort. Det är inte skönt att bli hejdad av smärta, ångest, nedstämdhet eller stress och så lätt att vilja läka det. En fallgrop i den längtan är att försöka läka för att slippa. Det brukar göra att det inte går, för det som försöker nå vår uppmärksamhet genom det inre obehaget är vi själva. Det är delar som vi behövt göra oss av med, trycka undan, tysta, få att skärpa sig eller bli glad. Det är delar som hamnat på efterkälken och som vill få bli välkomnade in i värmen. Att försöka skapa relation till det inre obehaget istället för att fixa, gör hela skillnaden. Det öppnar för en kontakt med en kärlek, värme och frid inom. Välkommen att lyssna!
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det som kanske började i ett arbete med anknytningsmönstret, fortsätter lager för lager allt djupare in. Det blir tydligt hur mycket som behöver läras om i grunden, i allt från hur kärlek och närhet fungerar och kan kännas i ett tryggt nervsystem till hur man egentligen lever utan att överge sig själv. Förr eller senare kommer man fram till en oländig terräng. Ogästvänliga träsk, taggsnår och ödemark. Ju större den inre tryggheten blir, desto mer av det man behövt gömma undan och hålla ifrån sig är man kapabel att känna. och även om impulsen kanske är att vilja lösa, fixa, bli kvitt, läka eller hela detta obehagliga som kan ta sig fysiska så väl som psykista uttryck, så finns det en annan väg. En annan väg som leder hem, till integration, till den kärlek och tillhörighet som själen längtar efter. Den vägen går rakt ut i ödemarken och man behöver gå den ensam. Ensam, men med gott sällskap av alla som också vandrat vägen fram. Det här avsnittet handlar om detta, men också om den kärlek som bebor själen. Den kärlek som möter upp inifrån, som strömmar genom oss när vi vänder vårt ansikte till det skadade, smärtande hos oss själva. I tillvändheten, i den relation vi skapar med det som kan kännas skrämmande och oönskat, möter något större upp. Det sanna jaget är aldrig någonsin skiljt från sitt ursprung och vi kan lita på processen. Vägen som visar sig för oss är vägen hem.
Välkommen att lyssna!
Med värme,
Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är faktiskt inte alltid så lätt att veta om den andre är trygg eller otrygg, eller kanske inte ens veta när det gäller en själv. Man kan ha med sig ett mönster av att spela trygg, agera som om man vore trygg och vara bra på att få andra att känna sig trygga. Man kan ha lärt sig verka trygg genom att hålla känslorna ifrån sig eller alltid vara en varm famn för andra.

I fråga om den man möter är trygg eller ej, så vet ditt nervsystem med stor sannolikhet svaret. Det känns på väldigt olika sätt att vara nära en trygg och en otrygg person rent anknytningsmässigt. Båda kan väcka känslor av stress i systemet, men det är ofta en tydlig skillnad. I det här avsnittet reder jag ut skillnader och kanske kan det göra det lite lättare att bedöma.

Välkommen att lyssna!

Med värme,

Evalotta.
 
Mer information om mig och min verksamhet finner du på www.evalottastiernholm.se 
Där hittar du gratismaterial på bloggen, onlinekurser och annat som jag håller på med.

Det är inte lätt att bryta mönster. Det tar tid. Det är en process. Det är något man får öva på situation för situation.

Förr eller senare kommer de flesta till en plats där man inte längre vill leva kvar i sina strategier, inte vara den man behövt vara. Kanske har man på sätt och vis trivts med sitt sätt, men kanske det med tiden blir allt mer tydligt vad det kostar att alltid vara glad, stark, omhändertagande, på sin vakt, tyst, konfliktundvikande eller vad man nu haft för strategi för att känna sig trygg. Strategin hjälper en tills den inte gör det längre och då kan det ta stopp. Det känns inte längre intressant att vara i dynamiker man kanske varit i länge. Det kan kännas outhärdligt rentav. Från att ha varit en social person finner man sig själv välja ensamheten igen och igen.

När man blivit trygg nog att avstå sina strategier, kan man också komma i kontakt med de känslor som gjorde att man började göra som man gjort. Under mönstret man levt i, kan det finnas rädsla, ensamhet, utsatthet, sorg, vrede, tomhet, skam och skuld. Att den kommer upp till ytan, är ett kvitto på att det äntligen finns trygghet nog inom för att möta det här.

När man klarar att möta de känslorna, behöver man inte heller längre sina strategier på samma sätt och då blir det lättare att gå in i relationer utan att förlora sin frihet att vara allt som man är.

Om detta pratar jag i det här avsnittet.

Välkommen att lyssna!

Med värme,

Evalotta.