Thinkroom Podcast

Under det senaste året har något hänt på ingenjörsavdelningar som de flesta utanför tech ännu inte riktigt förstått. Utvecklare har gått från att skriva kod rad för rad till att instruera AI som gör det åt dem. Funktionalitet som tog veckor att bygga tar timmar. Hela arbetskedjor, från kravställning till färdig produkt, har komprimerats till en bråkdel av vad de var. Du har kanske hört det kallas "vibe coding". Men det som pågår är inte en trend bland soloprenörer i garage. Det händer i skarpa produktionsmiljöer med enterprisekunder och compliancekrav.
Och det som har hänt för ingenjörer kommer hända dig. Oavsett om du är säljchef, CFO, jurist eller löneadministratör. Mönstren är identiska. Ingenjörerna gick bara först för att AI tränades på kod innan något annat.
Det här avsnittet är en inside track från en organisation som redan är på andra sidan. Fredrik Scherstén leder techteamet på Howwe Technologies. Han och Johan har suttit på varsina sidor av samma bolag, produktchef och tech lead, när transformationen rullade in. Det som gör samtalet ovanligt är att det inte handlar om vad som borde hända. Det handlar om vad som faktiskt hände. Hur det kändes. Var det gick fel. Och vad som klickade.
Om du lyssnar och tänker att det här inte berör dig, att det är en techgrej: abstrahera upp det en nivå. Kontexthantering, beslutsfattande under osäkerhet, identitetsskiftet när din expertis plötsligt inte är flaskhalsen längre. Det är universellt. Skillnaden är att ingenjörerna redan har facit. Resten av oss har kanske sex till tolv månader.
🎙️ Gäst
Fredrik Scherstén är teknikchef på Howwe Technologies, ett SaaS-bolag inom strategivertikalen. Civilingenjör från Chalmers, karriär via storbolagskonsulting till techledarskap. Han har lett tre ingenjörsteam genom skiftet från traditionell utveckling till AI-first.

🔥 Nyckelinsikter från avsnittet
✅ Kontexten var hela flaskhalsen
Tidiga AI-verktyg funkade som en smartare Stack Overflow. Isolerade frågor, generiska svar. Genomslaget kom när AI fick tillgång till hela kodbasen, designskisserna, kravspekarna. Samma logik gäller varje roll: en säljare utan kontextinfrastruktur får generiska svar.

✅ 90 minuter istället för tre veckor
En stor funktionalitet som normalt tagit veckor var klar på en och en halv timme. Inte för att någon jobbade snabbare. Processen kollapsade. Krav, design, implementation flödade in i samma loop. Det här mönstret, att hela arbetskedjor komprimeras, är inte unikt för kod. Det är vad som händer när en utredning som tog 40 timmar tar 45 minuter.

✅ Från utförare till beslutsfattare
Fredrik skriver nästan ingen kod manuellt längre. Istället fattar han beslut. Hela dagen. AI bryter ner, ställer frågor, presenterar alternativ. Det är en förändring av vad arbete är. Varje kunskapsarbetare som idag producerar output kommer istället fatta beslut om output.

✅ Identitetskrisen
Du spenderar år på att bygga en professionell identitet. Övervinner ditt imposter syndrome. Blir senior. Sen kommer AI och det du byggde karriären på är inte värt vad det var. Och det begränsas inte till ingenjörer. Samma kris väntar alla som har byggt sitt värde på att kunna något som nu går att generera.

✅ Din kod är inte ditt värde längre
Kod går att kopiera. Gränssnitt, API:er, hela applikationer. Det som inte går att kopiera är vertikalt djup: branschkunskap, kundrelationer, ekosystem. Och det gäller inte bara kod. Din strategi, din pitch, din analys. Frågan varje bolag behöver ställa sig är: vad är det vi kan som inte är output?

✅ Alla kommer spara pengar. Det är inte strategin.
Varje konkurrent kan skala ner. Varje bolag kan automatisera. Den som bara sparar pengar har ingen konkurrensfördel, bara lägre kostnader tills alla andra gör samma sak. Det verkliga skiftet är att bygga saker som inte gick att bygga förut.

Alla säger "human-centric AI."
Det står i strategier, i LinkedIn-poster, i styrelseprotokoll. Men i de flesta bolag betyder det samma sak som det alltid har betytt: vi automatiserar det vi kan, kapar det vi vågar, och lägger till ett mjukt ord i presentationen så att det känns rätt.
Under ytan så ställer AI egentligen en enda fråga på sin yttersta spets:
Vad är människor egentligen till för här?
Inte "vilka use cases kan vi hitta" eller "hur mycket tid sparar vi." Utan: när alla har tillgång till samma modeller, samma verktyg, samma analyskapacitet. Vad är det som gör att just den här (människo)organisationen existerar?
Hanna Lagerholm har jobbat 16 år på Netlight. För henne är svaret är inte mjukt. Det handlar om omdöme. Ägandeskap. Förmågan att ta position utan facit. Det som effektivitetslogiken systematiskt har avlärt oss.
I det här samtalet borrar vi i varför styrelsemandatet "gör något med AI" förgiftar organisationer nedåt. Varför kreativitet inte handlar om brainstorms utan om att stå kvar när det skaver. Och varför ett flamencokoncept kanske är det mest relevanta strategibegreppet du stöter på i år.
🎙️ Gäst
Hanna Lagerholm sitter i skärningspunkten mellan affärsutveckling, kultur och AI-rådgivning på Netlight. Det ger henne dubbelexponering: en organisation som faktiskt lever sina värderingar, och daglig kontakt med kunder som inte gör det. Hon ser mönstren. Stressen att "göra något." Vakuumet där visionen borde vara. Och vad som händer med människor i organisationer som inte har något att erbjuda bortom "vi måste hänga med."

🔥 Nyckelinsikter från avsnittet
✅ Styrelserummet äger din AI-strategi. Det är problemet.Styrelsen mandaterar AI. Vd:n skickar vidare. IT-chefen ska "göra något." De som bygger har varken mandat eller narrativ. Alla genomskådar att det egentligen är ett kostnadsbesparingsprogram. Ingen säger det högt.

✅ Frågan ingen svarar påVarje kund Hanna möter börjar med KPI:er, roadmaps och use cases. Men frågorna som avgör allt, vilka vill vi vara, vad får vi aldrig outsourca, vad försöker vi möjliggöra, de skjuts på. "Det kommer sen." Sen kommer inte.

✅ Kreativitet föds inte i brainstormsVerklig kreativitet uppstår när något skaver. Inte när alla har roligt. Att stå kvar i friktionen utan att övertala eller lägga sig, det är där nya vägar öppnas. Men det kräver en kultur som håller dig på riktigt. Inte en slide. En kultur.

✅ Duende, flamencobegreppet som borde stå i din strategiNetlights årstema. Att uttrycka något sant, ta position, sluta gömma sig bakom konsensus. Det uppstår först när det bevittnas. "Courage is contagious." Det du inte kan automatisera eller kopiera är mod som smittar.

✅ Dina bästa ser igenom digRestriktiva AI-policyer drabbar de du minst har råd att tappa. Intraprenörer, toppresterare, nyfikna. Trösklarna för att starta eget sjunker varje månad. Frigör du tio timmar med AI utan en tanke om vad de ska gå till? Grattis, du har byggt en språngbräda ut.

Min fru tittade på mig en kväll och sa "jag vill leva livet nu."
Jag hade gjort om hela mitt liv till en korridor. Varje rum jag klev in i var bara en passage till nästa. Jag satte mig aldrig ner. Och jag tror att de flesta av oss lever så. Inte för att vi är dumma. Utan för att vi har ärvt en berättelse om att lyckan finns där framme, bakom nästa mål, och att vi förtjänar den om vi bara springer tillräckligt fort.
Den berättelsen är inte bara fel. Den gör oss sjuka. Och den gör oss ensamma. Och i det här samtalet med Erik Fernholm ville jag utforska varför. Att det inte handlar om dig som individ. Det handlar om ett helt civilisatoriskt löfte som inte kan infrias. Och om vad som händer med ett samhälle som bygger allt, karriärer, skolor, marknader, föräldraskap, kring en idé om att du är en separat varelse som ska optimera sig själv till lycka.
Erik har utforskat det i 15 år. Genom kognitiv neurovetenskap, genom hundratusentals deltagare i program för inre utveckling, och genom sitt eget liv. Det han beskriver är inte personlig utveckling. Det är en diagnos av vår tid.

🎙️ Gäst
Erik Fernholm förlorade sin pappa i en överdos när han var tolv. Pappan var OS-atlet med en barndomsdröm om att bli världens bästa diskuskastare. Erik flyttade hemifrån vid 14. Lärde sig fixa allt själv.
Det mönstret blev hans identitet. Vänner som bad honom höra av sig. En fru vars oro han avfärdade i 13 år. Tills den räddade deras sons liv.
Idag är han ledarutvecklare och en av initiativtagarna bakom Inner Development Goals. Hans forskning ger honom språket. Hans historia ger honom blicken.

🔥 Nyckelinsikter från avsnittet
✅ Löftet som inte kan infrias
Vi bestämde kollektivt att lycka är ett personligt projekt. Generationen som hade en fot i äldre strukturer klarar sig. Men titta på deras barn. Obegränsad frihet utan en enda ledtråd om vad friheten är till för. Psykisk ohälsa bland unga har exploderat. Kanske inte trots friheten. Kanske på grund av den.

✅ Den insocialiserade psykopatin
Vi går förbi människor som fryser på gatan. Inte för att vi inte bryr oss. Utan för att vi ska på ett möte. Ge en människa tvåhundra kronor och be henne spendera hälften på någon annan. Hon mår bättre av den hon gav bort. Varje gång. Överallt. Vi vet vilka vi är. Vi lever bara inte så.

✅ Jaget som äter sig självt
Ju mer din inre monolog kretsar kring jag, mig, mitt, desto mer ångestfylld blir din värld. Det bästa receptet mot depression? Hjälp någon annan som är deprimerad. Mening kräver att du underkastar dig något som inte handlar om dig.

✅ Det modigaste ledarskapet
Eriks fru bar oron. Hans vänner ville bli insläppta. "Det var inte ens på menyn att be om hjälp." Men när du aldrig ber om hjälp berövar du andra det mest meningsfulla de kan göra. Du tar ifrån dem mening.

✅ Violinen i rockkonserten
Rösten som vet vad som är värt att göra finns i alla. Men ju snabbare du springer, desto högre blir allt annat. Dina bästa idéer kommer på söndagspromenaden. Det vet du redan.

✅ Det finns inget rum i slutet av korridoren
Alan Watts sa att livet inte är en resa. Det är musik. Poängen med en låt är inte att komma till slutet. Det finns bara den här stunden. Och valet att dansa så att fler kan dansa. Eller att fortsätta springa ensam mot ett rum som inte finns.

Något stort håller på att hända med arbetsmarknaden. Inte om tio år. Nu.
Ethical AI Governance Group, det globala think tank Anna är del av, har just släppt en rapport som sätter siffror på det många känner på magkänsla: det finns ett massivt gap mellan vad AI kan göra och vad organisationer faktiskt får ut av det. 95% av generativa AI-projekt skapar inte avkastning. Inte för att tekniken inte fungerar. Utan för att vi stoppar in den i organisationer som inte är byggda för den.
Förmågan att automatisera kvalificerat kunskapsarbete accelererar snabbare än de flesta ledningsgrupper förstår. Och det intressanta är inte vad som försvinner. Det är vad som blir kvar.
De flesta organisationer är byggda runt roller, inte uppgifter. Runt budgetlinjer för verktyg, inte för mänsklig utveckling. Runt silos där tech, compliance och affär inte ens pratar samma språk. Anna Fällender har jobbat med de här friktionerna sedan 2018. Hon vet var det fastnar. I det här samtalet ger hon en konkret karta för hur du tar dig vidare.
🎙️ Gäst
Anna Felländer grundade ANK AI 2018, ett av Europas tidiga bolag inom ansvarsfull AI, nu uppköpt och sammanslaget till M2M Governance. Hon sitter i Ethical AI Governance Group och har levt med de här frågorna sedan innan generativ AI existerade. Det ger henne en tidshorisont de flesta i debatten saknar.

🔥 Nyckelinsikter från avsnittet
✅ Sluta tänka i roller. Börja tänka i uppgifter.
Bryt ner varje roll i dess beståndsdelar. Hur mycket komplexitet kräver uppgiften? Hur mycket mänskligt omdöme? Låg komplexitet och lågt omdöme, automatisera. Men så fort du klättrar i endera axeln handlar det om att förstärka, inte ersätta. De flesta bolag har aldrig gjort den övningen. De köper Copilot-licenser istället. Och undrar sen varför 95% av piloterna inte genererar värde.

✅ Fyra nivåer. Du sitter troligen på ett.
Human-AI Index mäter hur djupt människa och AI faktiskt samarbetar: från verktyg (nivå 1) till autonom agent (nivå 4). De flesta har gett folk en chattbot och kallat det klart. Vägen uppåt börjar inte med bättre modeller. Den börjar med att följa friktionen.

✅ Tre silos, noll värde
Tech bygger utan att förstå affären. Compliance reglerar utan att förstå tekniken. Och affären vill ha resultat utan att förstå riskerna. Budgeten hamnar på compliance eller IT. Ingen äger helheten. Den träningsbudget som faktiskt skulle uppgradera människors förmågor? Inte ens en budgetrad.

✅ Tillväxt, inte bantning
Den dominerande AI-berättelsen i styrelserummet är kostnadsreduktion. Färre FTE:er. Snabbare rapporter. Men frågan som gömmer sig bakom siffrorna är en annan: vad kan vi göra nu som vi aldrig hade kapacitet till förut? Det finns en framtida version av varje roll som är 30-70% mer kapabel. Det är tillväxtfrågan ingen ställer.

✅ Dina bästa människor har redan börjat räkna på alternativen
Om din AI-strategi mellan raderna kommunicerar "kostnadsbesparingsprogram" förstår folk det. De som lämnar först är dina high potentials. Johan är rakt på sak: "Jag har så många diskussioner med personer som säger att de inte kan vara kvar. De tar för hög karriärrisk." De vill inte ha verktyg. De vill ha en arbetsgivare som investerar i vad de kan bli.

✅ Kreativiteten som överlever exponentialen
Ju mer kapabla modellerna blir, desto tydligare blir vad som faktiskt är mänskligt. Maskinerna springer ifrån oss på intelligens. Men omdöme? Att läsa ett rum, se runt hörnet, fatta beslut utan fullständig data? Anna kallar det en renässans för höger hjärnhalva. Kanske är det mest strategiska du kan göra just nu att sluta jaga intelligens och börja investera i allt det andra.

Alla säger att de tänker långsiktigt. Nästan ingen gör det.
Det är lätt att förstå varför. Långsiktighet straffas. Av marknader, av styrelser, av kvartalsrapporter. Det belönas att visa resultat nu. Att ha en plan. Att slå budget.
Johan Andersson har i drygt ett decennium lett Mellby Gård, ett av Sveriges mest framgångsrika familjeföretag, med en nästan motsatt logik. Avskaffa budgeten. Gå in där alla andra backar. Mät dig mot förra året, inte mot en plan ingen minns.
I det här samtalet öppnar han upp hur det faktiskt fungerar. Inte som princip, utan som praktik. Hur fattar du beslut som kanske tar tio år att utvärdera? Och vad krävs det av dig som person att stå kvar i dem?

🎙️ Gäst
Johan Andersson ledde Mellby Gård som VD i drygt tio år. Dessförinnan EQT och Lehman. Han har sett båda sidor: private equity-världen där exitklockan tickar, och familjeföretagarvärlden där du bygger för att behålla.

🔥 Nyckelinsikter från avsnittet
✅ Första filtret: varför har det här hamnat på mitt bord?
Johans viktigaste fråga handlar inte om multiplar. Den handlar om motiv. Varför säljer någon? Den officiella berättelsen är nästan alltid "tillväxtkapital". Den verkliga kan vara att säljaren ser en risk som inte flaggats. Att stjärnorna råkar stå rätt just nu. Informationsövertaget ligger alltid hos säljaren. Att förstå vad du inte blivit berättad är halva jobbet.
✅ Anti-FOMO som disciplin
Några av Mellby Gårds bästa affärer har en sak gemensamt: de gjordes när konsensus pekade åt andra hållet. Johans resonemang är att en viss FOMO är nyttig, den skapar nyfikenhet. Men de riktigt bra affärerna kräver motsatsen. Modet att ha en annan bild än normen. Och just nu, när AI-propåerna flyger in dagligen, gäller samma logik.
Han ifrågasätter inte revolutionen. Men oavsett vilken industriell revolution det handlar om måste du alltid göra risk-reward-kalkylen. Och multiplarna just nu? De är galna. Istället letar han nedströms: traditionella, personalintensiva branscher där AI-effekten faktiskt förändrar ekonomin i bolaget, inte värderingen på pappret.
✅ Slå föregående år. Skippa resten.
I flera bolag har Mellby Gård avskaffat budgetarbete helt. Bonusmodellerna bygger på ett mått: var bättre än förra året. Strategimöten producerar dokument. Det här producerar resultat. Johans poäng: i en föränderlig värld är det bättre att parera än att planera.
✅ Inflection pointen där magkänsla inte räcker
Entreprenörsdriv kan ta dig till ett par hundra miljoner. Men därifrån krävs något annat. Professionell styrelse. CFO med internationell erfarenhet. Prissättning som bygger på data, inte intuition. Ibland behöver grundaren själv kliva åt sidan. Det är obehagligt. Men det är skillnaden mellan att vara lovande och att bli ledande.
✅ Familjen först. Bokstavligen.
Att ta över efter sin far krävde tydliga mandat, externa styrelseledamöter, och ärlighet om vem som bestämmer vad. Det blev bråk ibland. Men det är styrkan, menar Johan. I vilket annat bolag vågar VD och ordförande verkligen säga vad de tycker? Hans sammanfattning av all kurslitteratur om generationsskiften: "Få det att funka relationsmässigt. Punkt."