Svenska med Kalles Podcast

Här kan du lyssna på poddavsnittet med mig som jag skrev om förra veckan: Uppdrag svenska: Appar och AI för språkutveckling.SYI-telefonenHej, det är Emma, du har ringt till arbetsmarknad och vuxenutbildning, hur kan jag hjälpa dig?I fredags satt jag bredvid min kollega Emma (vi kan kalla henne så). Vi har båda headseats och Emma sitter framför datorn. Det är den så kallade SYI-telefonen. SYI betyder studie- och yrkesinformatör. Det är de på mitt jobb som tar emot frågor först. Man kan säga att de funkar som kundservice. Eftersom min förvaltning gör så många olika grejer behöver de ha koll på många saker.Emma har tre webbläsare igång samtidigt. Hon skiftar mellan kommunens system för fristående gymnasiekurser och regionens system för yrkesutbildningar. Hon skapar ärenden i vårt interna ärendesystem. Hon ställer frågor till kollegor på olika avdelningar i olika chattar. Hon hittar information på våra hemsidor och mejlar till den som ringer. Hon söker upp information i interna dokument för olika frågor. Hon har full koll helt enkelt.Det mest imponerande är att hon är trevlig och avslappnad hela tiden. Hon måste ha svarat på de flesta frågorna tusen gånger. Vissa som ringer har väldigt svårt att göra ansökningar digitalt. Emma guidar dem tålmodigt steg för steg. En del har fått problem med något och är upprörda. Hon lyssnar, bekräftar och försöker hitta lösningar eller vidarebefordra till rätt person.Ett inhopp i vårGrejen är den att jag ska hoppa in i den här rollen på deltid under våren. Jag har inte någon fast tjänst på kommunen. Det här är ett sätt att hålla mig kvar ett tag till. Förhoppningsvis kommer det fler möjligheter och nya tjänster blir lediga. Så det är delvis taktiskt och sen verkar det kul och lärorikt också. Dels får jag mer kontakt med dem vi faktiskt arbetar för, göteborgarna. Dels får jag se hela förvaltningens arbete, inte bara den delen jag jobbar med nu.En fråga till dig: har du eller har du haft en roll där du har fått se många delar av en organisation samtidigt? Vad tycker du att du har lärt dig av det?Det är intressant att få lyssna på alla frågor som kommer in. Även tidigare har jag läst ganska mycket mejl från sökande och studerande. Det ger inblick i människors liv på olika sätt.En kille som ringer in har inte läst färdigt gymnasiet. Han hoppade av i ettan för att han fick jobb. Nu vill han läsa en yrkesutbildning och då behöver han komplettera vissa gymnasiebetyg.En kvinna undrar om var skolorna ligger och om man kan läsa sfi på distans. Hon har ett litet barn och har svårt att komma till skolan flera dagar i veckan.Det finns massa olika fall helt enkelt. Det är folk från hela världen och i alla åldrar. Om man ska vara lite krass kan man säga att nästan alla vill stärka sin konkurrenskraft på den svenska arbetsmarknaden. Vuxna studerar sällan enbart för att det är intressant. Antingen är man arbetslös och vill öka sina chanser att få ett jobb. Eller så handlar det om att man vill byta jobb.På den politiska nivån kallas detta bland annat det livslånga lärandet. Det handlar om att folk måste uppdatera sina kompetenser hela livet. Samhället utvecklas. Arbetsmarknadens krav förändras. Man måste utvecklas för att hänga med. Det är i och för sig realistiskt. Utvecklingen går allt fortare. Samtidigt kan det vara höga krav att ställa på människor. Samhället behöver lösningar för de som har svårt att hänga med i tempot. Komvux är en av dessa lösningar. Men det funkar inte heller för alla. Sådana här tankar kommer och går samtidigt som jag lyssnar på de som ringer och berättar om sina livssituationer.Folk med sina historierJag lär känna folk på jobbet bättre successivt. Jag började här i augusti så nu blir det snart ett halvår på jobbet. Det är mycket folk i rotation. Jag ser nya ansikten nästan varje vecka. Successivt (steg för steg) lär jag känna folk bättre. En kollega är en skicklig hårdrockstrummis. En annan har jobbat som översättare på azerbadjansk tv. En har varit bilförsäljare i tjugo år. En har jobbet med ett SIDA-projekt för utökad kulturell förståelse mellan svenska och thailändska ungdomar. En har jobbat på försäkringskassan i Söderhamn och har en faster i Delsbo.Jag skulle gissa att medelåldern i personalen är högre på det här jobbet än mina tidigare jobb. Det gör också att det finns en större mängd ackumulerad livserfarenhet. Alla bär på sina berättelser och de blir ju fler om man har levt längre. Jag tror det är en anledning till att jag intresserar mig för samtal. Alltså hur man blir bättre på dem. Det är så kul att få höra andra berätta om sina liv. Vägen dit ser olika ut med olika personer.En man från Skövde på John ScottsEfter jobbet går jag till puben John Scotts. Jag frågar ett litet gäng, tre personer, troligen en familj, om bordet bredvid dem är ledigt. Jag sitter där med min öl och läser lite i en diktsamling av Friedrike Mayröcker. Hon var en uppburen österrikisk författare som jag blivit nyfiken på. Hennes arbetsrum var helt fullt av böcker, papper, lappar och saker. Det kallas hennes Zettel Universum, lappuniversum eller anteckningsuniversum. Hennes poesi är också mycket infallsrik (rymmer många idéer). Hon använder personligt material, referenser till litteratur och konst, filosofiska reflektioner, svårtydda metaforer…, you name it. Svårläst men fascinerande.När jag ska gå hejdas jag av mannen i sällskapet bredvid. Han undrar hur kvällen har varit. En sån där ovanligt social och kontaktsökande svensk som inte är allt för vanlig (men som man oftare träffar på pubar). Han frågar lite om vad jag jobbar med. Sedan kommer vi in på hans arbetsliv. Han är något slags chef på Volvo i Skövde men har inte någon formell utbildning. Han började arbeta i byggbranschen och har sedan jobbat sig uppåt och utbildats internt. Hans partner är socionom och jobbar med våldsutsatta barn. Dottern i familjen utbildar sig inom HR. Deras andra dotter är på väg till Göteborg från Köpenhamn där hon jobbar med något. De ska vidare till en kinarestaurang och käka middag.När de får höra att jag jobbat som sfi-lärare kommer ett gäng av de vanliga frågorna. Det handlar om olika invandrargrupper och kulturer. Vill de lära sig då? Detta eländiga de. Vill ni stiga ur er fördomsfulla bubbla, har jag lust att fråga. Jag försöker så gott jag kan trycka på att folk är folk, det vill säga olika fast sammantaget är vi ganska lika allihop. Och inget ont om denna välmenande familj från Skövde. De ser världen från sin horisont precis som vi alla gör. Jag önskar bara mänskligheten att vi kunde vara lite bättre på att utmana våra egna stereotypa uppfattningar. Det kanske är en del av det livslånga lärandet.Vem vet, måhända har Mayröckers poesi några idéer om hur vi kan tänka mer mänskligt om varandra.I väntan på att bli klokare önskar jag dig en skön söndag som bjuder på en ny berättelse eller ett oväntat samtal där du råkar befinna dig./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Plötsligt hörs sång från längst fram i spårvagnen. En grupp kvinnor har stämt upp i luciasången: “natten går tunga fjät, runt gård och stuva”. De har lövkransar på huvudet och under vinterjackorna ser man vita klänningar. De går av på nästa hållplats. Förmodligen är de på väg för att lussa i ett riktigt luciatåg. Spårvagnschauffören tackar dem genom vagnens högtalarsystem.Annars har jag inte deltagit i några luciafiranden i år. Jag har ätit några lussebullar och druckit glögg. Har du kanske sett något luciatåg i verkligheten eller på tv?StockholmsresaMinns du att jag var krönikör i Sfi-lärartidningen 2024? Jag skrev en text till varje nummer (länkar här). Redaktör för tidningen är Annsofie Engborg. Nu har hon startat en pod också som heter Uppdrag Svenska. Det är en podcast för både lärare och inlärare. Avsnitten utgår från teman i sfi-lärartidningen. Snart kan du lyssna på ett avsnitt med mig. Det kommer handla om digitala hjälpmedel för språkinlärare. Självklart blir det mycket prat om AI.Jag tog tåget i Stockholm i tisdags för att spela in med Annsofie. Studion ligger i Solna. Jag skulle vara där på eftermiddagen, spela in en timme och sen åka hem igen. En resa över dagen alltså.Ett litet boksamtalJag hittade min plats på tåget. Min plan var att läsa ett kapitel i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Marquez. Den svenska författaren Lina Wolff har gjort en nyöversättning. Du kan höra henne berätta mer om det här. Jag lade boken på det lilla bordet och satte mig. Strax efter kom en man som hade platsen bredvid mig.Han sa ungefär “aha, läser du den” och berättade att han hade börjat på den men inte läst färdigt. Däremot hade han läst Kärlek i kolerans tid av samma författare. Sedan visade han boken han hade med sig: del 2 i Per Anders Fogelströms serie Mina drömmars stad. Det är en svensk klassiker inom genren arbetarlitteratur och handlar om arbetare i Stockholm. Jag skojade om att vi tydligen sitter i den bildade delen av tåget. Han svarade något avmätt att det skulle man nog inte tala högt om. Det var lite oklart om han skojade eller faktiskt inte ville bli uppfattad som bildad.I en alternativ värld kan man tänka sig att vi fortsatte prata om böcker vi hade läst. Kanske kunde vi jämföra våra upplevelser av Marquez böcker. Men där får jag ge dem rätt som tycker att svensk kultur är lite konstig. Vi sa inget mer till varandra på hela resan. Det kan man ju tycka är lite lustigt när vi ändå hade något gemensamt. Jag tolkade honom som att han ville vara för sig själv. Och jag hade fullt upp med mitt också.Jag skrev ett inlägg om läsning och AI-stöd på Linkedin om du vill läsa.Till SolnaJag bestämde mig för att åka direkt från Stockholms central till Solna. På pendeltåget kände jag direkt av den speciella stockholmska stämningen. Ett förvirrat par frågade på engelska om tåget gick till flygplatsen. Jag visste förstås inte säkert och vände mig till en medpassagerare. Efter några extra sekunder märkte mannen till sin stora förvåning att en annan människa talade till honom. Jag kanske överdriver. Men det kändes verkligen som han blev förvånad. Sen försökte han hjälpa till men visste inte riktigt säkert. Snart bröt en ung man in och förklarade kort, effektivt och utan att le att tåget faktiskt går till Arlanda. Känslan jag fick var att det var besvärligt med mänsklig interaktion. Kanske är jag bara lillebrorsan från den näst största staden. Men jag har fått den här känslan förut, att man helst inte pratar med varandra i stadsmiljön. Det är något effektivt och upptaget över stämningen. Har du några erfarenheter av huvudstaden?Ett burgarställe vid stationenJag var hungrig och hittade ett snabbmatsställe. Det var tomt när jag kom in och mannen bakom disken stod djupt försjunken i sin mobiltelefon. När jag beställt visade han mig dock en plats och tände en infravärmare ovanför, som en “riktig” servitör. De gäster som sen kom efter mig fick inte samma service.Jag åt min burgare med utsikt över 2 höghus i gråblått mot en lika grå himmel. Husen måste vara en del av 60-talets miljonprogram då statens mål var att bygga en miljon nya bostäder på 10 år. De husen kontrasterade mot den låga bebyggelsen på Råsundavägen där jag sedan promenerade till poddstudion.En kvinna kom in och beställde pommes. Sedan ändrade hon sig och ville ha en korv till också. Mannen frågade om hon ville ha lite grönsallad och hon svarade med eftertryck “nej nej”. Inga onödiga grönsaker för hennes del alltså. Hon satte sig till vänster om mig och frågade “var finns det ketchup?”. Den stod i stället precis bredvid mig så jag räckte henne ketchupflaskan. Hon log, tackade och utbrast “ja, utan ketchup är inte livet värt att leva”. Vad svarar man på det? Hon hade i alla fall klart för sig vad som var viktigt i livet.En nedlagd pizzeriaRåsundavägen som sagt. Jag insåg att jag inte skulle hinna promenera till Filmstaden. Jag hade inte koll på detta men där spelades tydligen många kända svenska filmer in. Jag tog dock en liten promenad upp och ner längs gatan. Det var en blandning av bostadshus, finare och lite mer alldagliga affärer, en kyrka och så något som såg ut att ha varit en pizzeria. All verksamhet verkade vara nedlagd. Möjligen renoverade man lokalen. Jag tittade in och vid ett bord i mitten satt två medelålders män och drack kaffe. Deras uppmärksamhet riktades mot en liten tv i lokalens hörn med nyheter på arabiska. Det såg ut som en poetisk scen i en film. Frågan är vad den handlade om.InspelningenJag vände tillbaka och gick in på The Purpose Studio som låg i bottenplan på ett bostadshus. Här blev jag varmt och professionellt välkomnad. Annsofies röst hördes från ett annat rum. Hon spelade tydligen in ett annat avsnitt med en annan gäst. Jag fick en kaffe och småpratade lite med en kvinna som var med och drev studion. Hon förklarade lite hur det skulle gå till tekniskt. Sedan kom Annsofie ut och vi småpratade lite om dagens tema.Sedan var det dags för inspelning. Vi gick till ett litet ljudisolerat rum med ett ståbord och två mikrofoner. Jag fick instruktioner att inte slå till bordet eller något annat som kunde skapa störande ljud. Jag och Annsofie hade förberett frågor och svar på ett ungefär. Inspelningen skulle ta ca 30 minuter. Om vi kom av oss eller svävade ut (=prata för länge och ofokuserat) skulle producenten stoppa oss. Det hände två gånger. Då backade vi och tog samma fråga en gång till.Det blev ett trevligt lite samtal där vi diskuterade möjligheter, utmaningar, olika digitala verktyg och våra egna erfarenheter av dessa. Jag pratade bland annat om hur AI kunde hjälpa till att läsa poesi på ett nytt språk. Avsnittet kommer publiceras snart så då kan du lyssna själv. Dikten jag pratade om är denna av Kristina Lugn. Och så lite konstJag hann med en konstutställning innan jag åkte hem. På en våning fanns utställningen Landet utom sig med fotografier av Lars Tunbjörk. Det är humoristiska foton som skildrar Sverige utanför storstäderna. Rekommenderas! Jag har redan sett hans foton flera gånger så jag valde utställningen Festen som inte blev av med verk av konstnären Meta Isæus-Berlin.Det var en mer allvarlig utställning med motiv från hemmet. En installation var en säng som rämnat på mitten. Flera verk var installationer med bord där något inte stämde. Jag associerade till familjegemenskap där något avbrutit eller stört. Det fanns även målningar som förstärkte detta tema. Jag tycker definitivt att utställningen var sevärd.HemresanResan hem bjöd inte på något speciellt. Jag skrev ner några intryck från dagen och tog en kaffe i bistrovagnen. En trevlig herre med sina rötter i Iran (förmodar jag) serverade. Han uppmanade oss också att kontrollera tågnumret mot biljetten på tåget vi faktiskt satt på för att undvika misstag. En ordningssam själ.Det var väl det. Jag länkar podden här och på Instagram när den är ute.Och så önskar jag dig en söndag på resande fot, i de yttre eller inre landskapen. Ta hand om dig!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Killen framför mig beställer falafel på arabiska. Jag säger “en falafelrulle, tack” och lägger sedan till “eller wa7de falafel då”. Han framför mig plockar upp det: “du uttalar det bra i alla fall”. Det blir ett trevligt samtal om ditt och datt medan vi väntar på vår falafel. Han jobbar som bilmekaniker. Jag lyckas ställa den för mig osannolika frågan: “vilken är din favoritbil?”. Han svarar med en exklusiv svensk sportbil som jag aldrig hört talas om. Är det någon som vet vilken det kan vara? Jag vet att jag kan googla och ChatGPT:a. Men det är roligare att fråga. Det såg verkligen ut som en sportbil. Jättedyr och exklusiv. Tror namnet började på C men jag kan ha fel. Och han sade att den var svensk.Att slänga in lite arabiska i det sammanhanget bröt isen. Det kan vara så lite som gör det. Men det är inte alltid lika lätt att hitta nycklarna.Mina kollegor talar om Lisa Larson. Vem sjutton är det? Det är jultider och samtalet handlar om julpynt. Det är några prydnadsföremål som föreställer ett luciatåg. De är dyra men alla runt bordet verkar känna till dem. Jag googlar och hittar något jag känner igen:Det här lejonet hade min farfar och farmor på sin spiselkrans (=en hylla ovanför en spis). Okej, det var alltså Lisa Larson som designade detta. Hon var verksam på Keramikstudion Gustavsberg och jag tror de tillverkar hennes saker fortfarande. På deras hemsida kan du se bilder av hennes verk.Samtal om julpynt är lika utmanande för mig som samtal om sportbilar. Här klarar jag mig på grund av ett lejon.Passa in och hitta rättVadå klara sig? Det låter väl lite dramatiskt? Om man inte kan något om ämnet är det väl bara att vara tyst? Jo, fast det är ju inte så kul. Man vill ju vara med i samtal i skolan, på arbetet och i andra grupper. Jag tror de flesta vill det i alla fall. Man vill vara med i gemenskapen på något sätt. Och då försöker man passa in sig själv. Man vill vara sig själv men hitta något gemensamt med andra. En grupp kan utveckla sin egen kultur. Vissa saker funkar bättre än andra, att göra, att prata om osv. Det gäller liksom att hitta rätt med sig själv i mötet med de andra, med gruppen och med kulturen.En dag sitter några kollegor och pratar om film. Trevligt! Här borde jag ha något att komma med. Men jag känner inte igen filmerna, skådespelarna och regissörerna de pratar om. Det blir svårt att bidra med något. Det är visserligen kul med tips på nya filmer. Men det hade varit kul att kunna säga något själv. En film de talar om påminner mig om en videoinstallation jag har sett på en konstutställning. Men jag passar. Det känns för långt från ämnet och skulle lätt landa fel. Vad snackar han nu om liksom? Lite svårt att berätta om en konstvideo på ett kort och underhållande sätt.I ett annat samtal testar jag. Kollegorna pratar om pulverdrycker, sådana där man dricker om man gymmar eller bantar. Det får mig att tänka på en scen i boken Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Jag gör ett inspel men det faller ganska platt (=missar målet/får ingen effekt). Det blir lite omständligt att förklara vilka karaktärerna är i en bok och hur det hänger ihop med pulverdryck.I ett annat samtal har jag mer tur. Jag och en kollega läser samtidigt boken Middlemarch av George Eliot. Sannolikheten för det är ju inte så hög. I det samtalet hittar vi fler gemensamma nämnare. Det ena leder till det andra. Känslan av gemenskap just där och då blir påtagligare.Vadå självmedveten?Jag får erkänna att jag är självmedveten (=medveten om mig själv i olika situationer). Men det har också blivit ett intresse. Hur funkar sociala situationer? Vad gör att det funkar och var blir det stopp? Hur kan jag bli bättre på att möta och interagera med olika personer? Det är alltid ett samspel men det går att utvidga sin palett av sociala möjligheter. En bra förutsättning är att försöka acceptera att folk är olika och interagerar på olika sätt (vilket inte alltid är så lätt).Påståenden är bättre än frågorDet är bättre att påstå något än att fråga, om du vill att samtalet ska ta fart. Håller du med? Ett tydligt påstående kan skapa mer motivation för den andra att svara. Till exempel om du tycker att frågor är bättre. Då får du förmodligen lust att säga emot mig och förklara varför. Det var en kompis som tog upp detta. Hans son studerar något slags kommunikation inom det militära. Kommunikation är viktigt inom många områden. Jag tyckte det var intressant i all fall. Jag har tänkt att samtal drivs av frågor. Men det kan förstås vara lika intressant att hävda något. Det är definitivt en nyans att ha på sin kommunikationspalett. Testa när du får chansen!* Bilar är det perfekta samtalsämnet.* Lisa Larson har en helt egen stil i sin design.* Det är svårt att komma på vad man ska säga i samtal.* Pulverydryck är ett perfekt alternativ till lunch.Det är lagom att sluta härIntressant det här med samtal. Jag borde kolla upp lite forskning om det. Det måste finnas massor. Men vi kan också tänka själva. Jag är alltid nyfiken på tankar och idéer om det här ämnet. Jag hoppas att att du passar in som du är i din söndag!/Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Förra fredagen var jag med på en studiecirkel. Det var en blandad skara (=grupp) som träffades online. De flesta var socialarbetare. Det fanns också folk från den idéella sektorn och från ett bostadsbolag.Vad handlade det hela om? Temat för studiecirkeln är relationell välfärd. Det är framför allt ett begrepp inom socialt arbete. Men vuxenutbildning är också en del av välfärden. Så jag tyckte det var intressant för mig.Med välfärd menas här tjänster från det offentliga av olika slag. Det relationella fokuserar på relationen. Kanske inte så överraskande. Mer om det snart. Jag kan berätta lite om temat för den träff jag var med på.En schackklubb i OsloGruppen hade bjudit in en gäst. Det var en kille från Norge som heter Sadiq. Han är socialarbetare och berättade om ett projekt han hade drivit i östra Oslo. Han arbetade i ett område där många människor har utländsk bakgrund och den ekonomiska standarden inte är jättehög. Det är alltså ett sådant område som ofta kallas utsatt i svensk diskussion. Sadiq ville inte använda det ordet. Han menar att det blir stigmatiserande (=att man pekar ut en grupp människor och kopplar dem till en negativ stereotyp).Sadiq hade startat en schackklubb för barn och ungdomar på en skola i området. Han berättade ganska mycket om de organisatoriska utmaningarna. Han hade lockat ungdomar till klubben genom att bjuda in Norges schackmästare Magnus Carlsen. Han bildade en förening för klubbem. Han såg till att föreningen blev medlem i Norges schackförbund. Det gjorde det möjligt att få bidrag (=söka pengar) och kunna delta i tävlingar. Genom föreningen kunde han också hjälpa en del av ungdomarna att få jobb.Sadiq menar att schack är en perfekt anledning att mötas. Nästan alla kan spela. Utrustningen är billig. Schack gör inte skillnad på gammal och ung eller var man kommer ifrån. Klubben blev en möjlighet för ungdomarna att besöka olika delar av Oslo. De var med på olika tävlingar, fick möta ungdomar från andra områden och blev stärkta i sin identitet. Schack blev en väg till att delta i samhället på flera sätt.Relationell välfärdI Sadiqs fall hjälpte han ungdomar att utvecklas genom en schackklubb. En viktig del i arbetet var de relationer som klubben möjliggjorde. Men vad betyder begreppet mer generellt?Begreppet verkar komma från en författare som heter Hillary Cottam. Hon har forskat och skrivit om socialt abete i olika sammanhang. Hon har bland annat skrivit en bok som heter Radical help (radikal hjälp). Det finns ett Ted Talk på YouTube som ger en introduktion till hennes idéer.Grundtanken är att fråga människor vilken hjälp de vill ha. Det är en filosofi som bygger på relation och dialog istället för kontroll. Många insatser för människor utformas utan deras deltagande. Myndigheterna bestämmer vilken hjälp som behövs och hur den ska ges. I relationell välfärd eftersträvar man mer jämlikhet och delaktighet. Det kan låta idealistiskt. Om du tittar på TED-talet med Cottam presenterar hon vissa ekonomiska argument också. Socialt stöd som inte ger effekt är också dyrt.Vuxenutbildning?Komvux, sfi etc är också en del av offentlig service, alltså en del av välfärden i Sverige. Kan den också inspireras av relationell välfärd? Kan utbildningen utformas mer i dialog med de som studerar? Det står i skollagen att eleverna ska ha inflytande över utbildningen. I praktiken är det inflytandet ganska marginellt. Går det att tänka nytt här?Podcasten Med kriminella hälsningarDen här podcasten produceras av Göteborgs universitet, institutionen för socialt arbete för att vara mer exakt.Podden handlar om kriminalitet av olika slag och forskning om kriminalitet. Avsnitt sexton heter En annan värld är möjlig (https://play.gu.se/media/16.%20En%20annan%20v%C3%A4rld%20%C3%A4r%20m%C3%B6jlig/0_0xfmcc01/607258) och där finns en intervju med Sara som handlar om relationell välfärd. Sara är från Norge men anpassar sitt språk mycket för svenska lyssnare. Intervjun är ungefär 20 minuter in i avsnittet. Jag kan rekommendera de andra avsnitten också.Hur hamnade jag här?Jag skrev ju om nätverkande för två veckor sedan. Det här är ett exempel. För ca 2 år sedan fick jag kontakt med en kvinna på Linkedin. Hon jobbade med ett projekt i Uddevalla då. Vi chattade lite och det var allt.Nyligen skrev hon ett inlägg om det här med relationell välfärd, och att de jobbade med det i Göteborgs stad. Jag skrev att jag var nyfiken och så blev jag inbjuden till det här. Nätverkande funkar oftast bäst när man vill lära sig något snarare än att söka ett visst resultat.***Det var det för den här söndagen. Jag önskar dig en fortsatt relationell sådan./Kalle This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag tänker på temat hem/hemma.Jag översätter en dikt av Alexandras* som finns i boken Cartilage - a story about edges (=brosk - en berättelse om kanter/gränser).DiktenInte en, men många sfärer av tankar,intryck, antaganden, erfarenhet.Inte kristallklart men färgat av det förflutna,filtrerat och förvrängt av envishet.Människornas värld är mångfaldigSom kräver översättning att överbryggaKlyftan till en mer perfekt förening.Avgrunden mellan dem är omöjligAtt skjuta ifrån sig, dra till sig, att skära av, att mäta.Det passar bara som en paus mellan sånger,mörkret mellan stjärnorna.Utrymmet som tillåter mångfaldeninte bara att existera, men också att känna till det.Ett avstånd enbart att överbryggas med det här,en berättelse, en sång, en bild, en dans,Och bara ibland att kalla hem.Det här är en ganska bokstavlig översättning. Det är inte en poetisk tolkning. Behärskar du engelska? Välkommen att diskutera bättre översättningar!Inledande tolkningÄr vi någonsin hemma? Var är det i så fall?Vi går i dialog med dikten,först i några inledande tolkningar,rad för rad:* Vår tanke rör sig snabbt, från det ena till det andra.* Vi upplever saker, sedan tolkar vi och det här skapar vår erfarenhet.* Vår upplevelse av världen är en konstruktion.* Det finns ingen ren tolkning. Vår tolkning påverkas av våra tidigare erfarenheter.* Här är envishet nyckelordet. Jag tolkar det så här: vi försöker hålla fast vid en tolkning av världen. Våra vanor filtrerar vår upplevelse.* Vår värld har många nyanser. Det finns många perspektiv. Det finns många olika livsöden.* Vi behöver hjälp att förstå varandra. Vi behöver tolkar. Det kräver översättning.* Vi kan tänka oss en fullständig gemenskap. Vi behöver förklaringar, tolkning och översättning för att nå dit. Det finns stora avstånd mellan oss och inom oss.* Avståndet är en avgrund. Avgrunden är stor. Det känns omöjligt att komma till andra sidan.¨* Alla sätt, metoder, försök kommer till korta (=de lyckas inte att nå hela vägen),* Det viktiga är sånger, bilder, texter, pjäser, musik. ‘* Det är i glappet (=utrymmet) mellan förståelse och intuition som möjligheter uppstår.* Utrymmet är förutsättningen för att mångfalden finns. Det är också grunden för att förstå den. En filosofisk rad. Den är svår att förklara på ett enkelt sätt.* Det är ett avstånd som ska överbryggas (=broar ska byggas)* En berättelse, en sång, en bild, en dans.* Bara ibland kan detta kallas hem. Kanske finns hemmet i överbryggandet. Kanske finns det i mellanrummet eller i berättelserna, sången, dansen, alltså i konsten. Kanske är dikten själv ett tillfälligt hem.BildenDikterna i boken har sällskap av bilder. Jag är inte alls lika van att tolka bilder. Jag ska försöka säga något ändå. Jag får intrycket att kvinnan på bilden speglar sig i ett glas. Glaset består av olikfärgade fält. Effekten blir att ansiktet delas upp i olika delar. Kvinnan som står framför glaset/spegeln håller en spik mot glaset och en hammare i andra handen. Jag får intrycket att hon är i färd att krossa glaset med spiken. Man kan tänka sig att det handlar om att ta sig igenom en splittrad bild av självet till något sannare. Jag tänker på diktens “inte kristallklar” och “färgad av det förflutna”. Finns det en klarare bild bakom spegelbilden. Ansiktet är vad jag kan döma ett självporträtt av Alexandra.Och vidareDikten heter Gap vilket kan översättas med lucka, glapp, mellanrum. Den lyfter fram en värld av splittring. Det finns många sprickor i diktjagets självbild och världsbild. Denna splittring eller mångfald kräver översättning och överbryggande. Avståndet som mellanrummen skapar är också förutsättningen för kunskap. Det är en filosofisk dikt. Den säger något om världen, subjektet som upplever världen och om vägar till förståelse (berättelser, musik, konst). Och detta överbryggande kan ibland leda hem. Ibland läser jag betonat i diktens sista rad.Frågan är vilket hem vi talar om här. Är det en känsla av att känna sig hemma? Är hemmet en metafor för att förstå sig själv? Att förstå sin plats i världen?När jag läser dikten får jag en känsla av rörelse i tiden. Det har konkret att göra med orden “erfarenhet” och “färgat av det förflutna”. Diktjaget och läsaren kommer från något. Vi rör oss framåt i en stor mångfaldig värld. Finns det något hem i en sådan ständig rörelse.Ett hem associerar vi normalt med en plats. Plasten vi bor på eller platsen vi kommer från. När jag åker till mina föräldrar känns det som att åka hem. Det är för att föräldrarna symboliserar hem, inte för att huset någonsin varit mitt hem. Hemmet är dock fortfarande knutet till en viss plats.Det hem som dikten talar om verkar vara något annat. Hemmet verkar uppstå i en process av uttryck och skapande. När översättandet eller överbryggandet lyckas kan en hemkänsla uppstå.För mig ger det en känsla av dynamik och tillfällighet. De hem som dikten talar om verkar påminna mer om lägerplatser på en vandring. Man slår upp sitt tält och för natten är det ens hem. “På ställen, där man sover blott en gång,blir sömnen trygg och drömmen full av sång." som Karin Boye skaldar.Där Karin Boye verkar mena att själva rörelsen är “hemmet” (även om hon inte använder ordet hem) så får jag känslan av att Alexandras dikt pekar mot något bortom mångfalden och splittringen. Det finns något platonskt eller andligt i texten. Kanske övertolkar jag. Kanske beror det på andra saker Alexandra sagt och skrivit. I dikten finner jag dock ordet “förvrängt” (warped) och “en perfekt förening”. Särskilt ordet förvrängt antyder att det finns något sant (hur kan det annars förvrängas?). Ordet “perfekt” ger också känslan av något helt eller idealt. Det skulle kunna läsas som en underliggande “perfekt” verklighet. “Överbrygga till en perfekt förening” låter dock mer för mig som att något skapas eller uppstår i försöket att skapa. Där betonas processen snarare än en oföränderlig bakomliggande sanning. Måhända kommer Alexandra säga att det är samma sak, att skillnaden är en illusion.Vad jag fastnar förJag fastnar för den här tvetydigheten i dikten, som jag tolkar den. För mig känns tanken att det inte finns något “hem” naturligare. Vi är egentligen aldrig hemma. Mångfalden, klyftan, utrymmet, avgrunden, mörkret - det är ord som pekar mot något vi inte kan fånga. Något vi inte kan nå. Något vi inte kan greppa eller förstå till fullo. Jag skulle säga att vi alltid är på väg hem, men att vi aldrig kommer dit. Det i dikten som antyder en sanning eller förening läser jag som något vi längtar efter. Det är något vid horisonten. Vi kan åka mot det men vi kommer aldrig dit.Där avslutar jag min läsning och reflektion. Välkommen att ta vid med din!Jag önskar dig en söndag som bygger bryggor i mångfalden!/Kalle*Alexandra är flitig läsare av min substack och kommenterar ofta mina texter här. Vi har också setts några gånger. Därför väljer jag det mer informella förnamnet. Hade det här varit en formell “recension” eller analyserande text hade jag istället använt hennes efternamn Iosub. Hon publicerar texter på sin substack: This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com