Svenska med Kalles Podcast

Jag var på ett intressant möte i veckan. Jag tror vi kan hitta några ord. Förhoppningsvis lär du dig något matnyttigt.
Lite kontext. Förra veckan berättade jag om mitt nya jobb på kommunen. Jag skrev om det som kallas upphandlig, när kommunen köper något från en leverantör.
Upphandling omges av många lagar och regler. Därför finns speciella roller som håller koll på detta. Det är bland annat upphandlingsledare och jurister. Sådana finns på min arbetsplats. Och det var dem jag träffade.
Mina kollegor förklarade hur kommunallagen och lagen om offentlig upphandling fungerar. En viktig punkt är att kommunen ska hushålla med pengarna. Pengarna ska användas på ett klokt och ekonomiskt sätt. Det är också viktigt med likvärdighet. Både göteborgare och företag som kommunen samarbetar med ska behandlas på ett rättvist sätt.
Det finns ganska många fallgropar (möjliga problem). Man kanske vill hjälpa en utsatt grupp i kommunen. Då är det viktigt att samma eller motsvarande hjälp finns för andra grupper. Kommunen vill ibland samarbeta med företag för att skapa praktik eller jobbmöjligheter. Då får vi inte gynna ett enskilt företag hur som helst. Andra företag behöver få möjlighet att delta i projekt och satsningar. Det kan vara knivigt (svårt och komplicerat) att göra rätt. Det finns många gråzoner (situationer där man kan tolka olika). Det är därför vi som planerar verksamhet behöver hjälp med det juridiska.
Skav och gnissel.
Jag förstod på mötet att det ibland blir konflikt mellan utvecklingsledarna (de som planerar verksamhet) och de som jobbar med det juridiska. Juridiken upplevs som en bromskloss (något som hindrar och gör att saker går långsammare). Vi kan ha en jättebra idé som vi tror skulle hjälpa människor. Ibland går juridiken in och säger att nej det går inte. De kan hitta någon princip som man måste hålla sig till. Då kan det bli en dragkamp mellan olika perspektiv. De olika sidorna argumenterar för sin sak och det kan bli dålig stämning.
Du känner säkert igen det från din egen arbetsplats eller andra situationer. Att hantera olika perspektiv är en stor del av livet. Det uppstår ofta mellan föräldrar i frågor om hur man ska uppfostra gemensamma barn. Eller när två vänner ska bestämma sig för en restaurang. Mekaniken är allmänmänsklig. Att kunna se och förstå olika personers perspektiv är en stor fördel. Det underlättar samarbete.
I mitt exempel kan man tänka att vi utvecklingsledare är mer pragmatiska. Vi ser den enskilda situationen och vad som skulle hjälpa i den. Vi försöker hitta möjligheter och lösningar. Då blir man också mer benägen (det känns lättare) att acceptera undantag från principer och regler. Man kan prata om att hitta kryphål och runda hörn. Båda uttrycken handlar om att hitta vägar förbi stelbenta och rigida principer. Jag menar verkligen inte att vi försöker bryta lagar. Men vi tenderar att tolka gråzonerna mer flexibelt.
Juridiken är å andra sidan mer principiell. Den försöker tolka principerna så konsekvent och logiskt som möjligt. Den är mer upptagen med att det ska bli konsekvent och rätt i alla liknande fall. Den är mindre tolerant mot undantag och speciella lösningar. Negativa ord för detta kan vara just rigid, stelbent och överdrivet byråkratisk. Positiva ord kan vara rättvis, principfast, konsekvent eller rättssäker. Poängen här och nu är bara att identifera ord du kan höra i diskussioner om detta.
Intressekonflikter och demokrati
Man kan förstås tycka att det här är ineffektivt. Varför inte bara göra bra grejer utan så mycket krångel? Samtidigt är det meningen att demokratier ska röra sig långsamt och låta beslut ta tid. Politiskt styrda organisationer som min förvaltning ska jobba noggrannt. Det är många grupper i samhället som ska få nytta av resurserna. Eftersom pengarna kommer från skatter är det viktigt att det blir så rättvist som möjligt. Om vissa grupper eller aktörer blir gynnade kan en känsla av orättvisa växa sig starkare. Det är inte bra för sammanhållningen i samhället.
Det här är som sagt allmänmänskligt. Det finns ofta flera perspektiv som är värdefulla när man ska lösa ett problem. Vi sitter på olika bitar till pusslet kan man säga. Kan vi utnyttja varandras styrkor och insikter får vi bättre förutsättningar. Det här pratar vi också mycket om på jobbet.
Psykologisk trygghet
Psykologisk trygghet verkar vara ett modeord. I teorier om organisationer och ledarskap finns alltid olika trender. Det är till exempel vanligt att prata om tillit (att lita på varandra) i ledarskap just nu. Tillitsbaserat ledarskap är en trend, ett så kallat buzz word. Psykologisk trygghet verkar också vara det fast jag tror man forskat på det länge. Det handlar något förenklat om att en grupp känner sig trygga med varandra. Man är inte rädd för att bli dömd eller utfryst ur gruppen om man säger vad man tänker och tycker.
En del av psykologisk trygghet handlar om friktion (det jag kallade skav och gnissel innan). Man säger att man vill ha låg mellanmänsklig friktion men hög intellektuell friktion.
Mellanmänsklig frikition kan vara negativa känslor som uttrycks på ett otrevligt eller aggressivt sätt. Det finns en massa olika beteenden som skapar osäkerhet och otrygghet. Det vill vi så långt som möjligt undvika. Målet är att känna sig trygga och bekväma med varandra.
Intellektuell friktion är när olika tankar och åsikter får mötas och krocka med varandra. Det innebär att folk vågar säga när de inte håller med och har andra åsikter eller bara har nya förslag. Det kallas också att det är högt i tak. Och visst låter det rimligt att en sådan grupp kan vara mer kreativ och lösa problem bättre, jämfört med en grupp där alla är rädda för att säga vad de tycker?
I vanlig ordning har jag ingen slutsats. Det här är frågor som rör kommunikation och mänskliga samvaro. Därför är det också relevant för den som lär sig ett språk tänker jag. Vi navigerar ständigt i ett landskap av individuella och kollektiva olikheter. Kan vi hjälpa varandra att känna oss lite tryggare när vi gör det är mycket vunnet. Jag hoppas att du känner dig trygg att dela med dig av vad du tänker och tycker här (om du vill).
Och jag önskar dig en pragmatiskt principiell söndag!
/Kalle


This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Jag fortsätter klura kring mitt nya jobb. Sa jag att jag har en kollega som börjar samtidigt? Vi ska ha samma roll. Kul att få lära sig jobbet tillsammans med någon.
Jag nämnde Tomas i förbifarten. Han ska vara vår mentor. En mentor är någon som stöttar, lär ut och visar vägen. Det är en erfaren person som hjälper någon med mindre erfarenhet. Mentorer kan man hitta i många olika sammanhang. En fråga du kan ha med dig: har du haft en mentor eller varit mentor någon gång?
Tomas har arbetat med utbildning och arbetsmarknad i över 25 år. Han verkar fortfarande vara engagerad i de frågorna. Det där är speciellt. Att fortfarande ha glöden kvar fast man har jobbat länge med något är inte så vanligt. Det ger en kombination av erfarenhet och kunskap med en vilja att utvecklas. Det är en god förutsättning för att bli en bra mentor.
Lång erfarenhet tror jag har flera funktioner. Det ger förstås en fördjupad kunskap om området. Det innebär också att man har upplevt olika förändringar och trender. Allt arbete med människor genomgår olika moden. Ett tag är en idé inne. Några år senare är det något annat som är populärt. Med mer erfarenhet får man distans till detta. Vad är nytt och vad är samma med nya ord? Det kan en erfaren person se igenom.
Detta föreställer jag mig också ger ett visst lugn. Erfarenhet leder till ett visst mått av realism. Man kan bedöma vad som är möjligt och inte möjligt. Man vet vad som går att påverka och inte. Man blir inte heller lika påverkad av vissa motgångar. Man har sett vissa saker upprepas och vet att de går att lösa eller förhålla sig till.
En mentor har förhoppningsvis också tid och tålamod att diskutera och reflektera. Syftet är att den som är ny ska få möjlighet att bearbeta sina intryck och lärdomar. Det ska finnas tid att ställa frågor och diskutera det som känns utmanande eller svårbegripligt (svårt att förstå).
Det här tänker jag kan vara grunden i ett bra mentorskap. Får se hur det blir för mig och mina nya kollega. Vad har du för erfarenheter av detta? Har du haft en mentor någon gång i livet? Har du själv agerat mentor? Hur fungerade det i så fall? Vad var det som gjorde att det fungerade bra eller dåligt?
De här frågorna tänker jag kan leda djupare i språket också. Att beskriva erfarenheter, hur de i så fall var och försöka hitta orsaker och förklaringar kräver olika former av språk. Genom att utmana dig själv med olika frågor kan du expandera din uttrycksförmåga på svenska. Att ställa fördjupande frågor är en metod du kan använda om många ämnen.
Mentorsprogram
Det finns olika typer av program för att hitta mentorer. Det kan vara inom en bransch, olika utbildningar eller mer generellt. I Göteborg finns till exempel en förening som heter Öppet hus. De hjälper framförallt unga vuxna att utöka sitt nätverk på arbetsmarknaden. (Jag glömde förresten ett bra ord. Den som får hjäp av en mentor kallas för adept). Under en period får adepten i det här fallet hjälp med att förstå arbetsmarknaden och hur man kan söka jobb bättre.
Sådana här initiativ kan finnas på många platser i Sverige. Fråga runt om det låter intressant. Kanske har kommunen eller någon förening mentorsprogram. Det kan också finnas kopplat till universitet och högskola. Är man modigare kan man fråga någon direkt personligen. Det kräver förstås att man känner till någon inom det område man söker en mentor i.
Introduktioner
Det här med att börja och lära nytt är intressant. Det är något vi behöver göra många gånger i livet. Då är vägledning och hjälp till stor nytta.
Jag pratade med en annan kollega på jobbet. Hon är studie- och yrkesvägledare. Dessutom sitter hon i arbetsgruppen för introduktion av nyanställda. (Det finns en massa olika arbetsgrupper på kommunen märker jag). Att jobba medvetet med introduktion av nya på en arbetsplats är klokt, tycker jag. Det är speciellt viktigt om arbetsplatsen är stor. Det som är självklart för den som jobbat ett tag är inte alls självklart för den som är ny. Det kan vara olika saker som gäller arbetstider, säkerhetsrutiner och praktiska saker som är bra att gå igenom från början. Att arbeta systematiskt med att få folk att känna sig välkomna kan ge många positiva effekter. En sådan är att folk stannar längre på arbetsplatsen. Min kollega berättade i alla fall att det finns forskning som visar det.
Att välkomna och introducera andra
De flesta av oss är någon gång den mer erfarna i ett sammanhang. Oavsett om vi har en formell roll eller inte kan vi anstränga oss att välkomna och hjäpa nya personer. Det kan vara så enkelt som att hälsa ordentligt, säga några vänliga ord, fråga om du kan hjälpa till med något och kanske presentera personen för några andra på arbetsplatsen eller vad det nu är för sammanhang. Att själv behöva ta initiativ att hälsa på många nya personer kan vara tröttsamt. Att få draghjälp med det sociala kan göra stor skillnad.
Är du ny här?
Kanske är det här första mejlet från mig du läser. Har du några frågor i så fall. Du är välkommen att kommentera och fråga direkt här på Substack eller i ett mejl. Meningen är att du ska få hjälp att träna på svenska men det är inte lektioner eller utbildning. Det kanske kan vara förvirrande för någon som är ny här. Jag vet inte. Alla tankar är välkomna i alla fall.
Nybörjarsinne
Jag vet inte om det är buddhister som talar om beginner’s mind (nybörjarsinne). Som jag tolkar det är det tanken att vi alltid är nybörjare. Ingen situation är helt lik den andra. Det är inte säkert att det vi lärde oss igår hjälper oss idag. Det kan hjälpa oss att ha ett öppet sinne och pröva nya tankar och lösningar. Det gäller inte minst när vi möter nya människor.
Så jag hoppas att du får en helt ny söndag eller att du möter söndagen som den första i ditt liv. Jag önskar dig helt enkelt en nybörjarsöndag och en bra start på den nya veckan imorgon. Vi hörs nästa söndag!
/Kalle


This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Imorgon börjar jag på en ny tjänst. Jag tänkte berätta lite om den. Jag tror det kan vara intressant som exempel på hur kommuner funkar. Just nu vet jag bara ungefär vad uppdraget innebär.
Jag fortsätter på Göteborgs kommun. Kommunen är uppdelad i förvaltningar och kommunala bolag. Exempel på förvaltningar är förskoleförvaltningen och stadsmiljöförvaltningen. Exempel på kommunala bolag är Familjebostäder och Liserberg AB (nöjesparken). Förvaltningar styrs av en politisk nämnd. Kommunala bolag drivs som företag av en styrelse.
Jag fortsätter arbeta på förvaltningen för arbetsmarknad och vuxenutbildning. Jag har jobbat med komvux (kommunal vuxenutbildning) i 6 månader. Nu ska jag byta till den avdelning som jobbar med arbetsmarknaden på olika sätt.
De här sakerna hänger förstås ihop. En utbildning på komvux kan leda till jobb. Det finns också många specifika yrkesutbildningar inom komvux. Det jag kommer jobba med fokuserar direkt på att minska arbetslöshet.
Förvaltningens arbete styrs alltså av en politisk nämnd. Jag vet inte exakt hur nämnden väljs ut. Olika partier är representerade i proportion till fördelningen i kommunfullmäktige (kommunens “parlament” kan man säga). Det som är bra att förstå är att kommunens arbete är politiskt styrt. Det är politikerna som är ytterst ansvariga för t ex komvux.
Arbetsmarknadsinsatser
Okej men vad ska jag göra då? Jag ska jobba med arbetsmarknadsinsatser. Och vad är en insats? Det är en åtgärd, ett program, en utbildning eller liknande som ska hjälpa någon. En insats har oftast en bestämd målgrupp, till exempel ungdomar eller personer med funktionsnedsättning. En arbetsmarknadsinsats ska stötta individer i en grupp som har speciella utmaningar att hitta eller behålla ett jobb.
Jag vet inte exakt vilka målgrupper jag kommer jobba med. Men jag vet ungefär hur jag ska jobba. Det kallas offentlig upphandling (eller anskaffning). Grejen är att kommunen köper in tjänster från externa leverantörer.
Vi kan ta ett exempel. Vi tror att en grupp arbetslösa behöver extra stöd att utveckla sitt språk. Då kan vi bestämma ungefär hur vi vill att den insatsen ska organiseras. Sedan får olika leverantörer svara på hur de skulle skapa den insatsen. Den leverantör som har bäst förslag “vinner” upphandlingen. De får betalt av kommunen för att göra den språkstärkande insatsen.
Jag beskriver det förstås förenklat. I den här processen är många olika yrkesroller inblandade, till exempel ekonomer, jurister, upphandlare och andra specialkompetenser.
Jag ska då jobba som utvecklingsledare. Det är en roll som kan beskrivas med utrycket spindeln i nätet. Med det menar man en person som hjälper olika delar att samarbeta.
I Göteborgs kommun organiseras komvux på liknande sätt. Förvaltningens team beskriver krav som en skola måste uppfylla. Sedan kan alla utbildningsföretag som vill lägga ett anbud. Det är alltså en beskrivning av hur de ska lösa kommunens krav. Den som kan lösa kommunens krav på bäst sätt får bedriva komvux.
En viktig del är också priset. Den som kan göra jobbet billigast vinner ofta upphandlingen. Det här förklarar ibland problem man möter i komvux eller annan kommunal verksamhet. För att vinna en upphandling kan en leverantör pressa priserna neråt.
Det är ett dilemma. Poängen med offentlig upphandling är att använda kommunens pengar effektivt. Ibland blir kvaliteten lidande.
Det är också värt att nämna att alla kommuner inte använder upphandling för att organisera komvux och andra insatser.
Nya möten, nytt folk
Kalendern är full av möten nästa vecka. Jag och en ny kollega ska introduceras samtidigt. Vi ska träffa folk vi ska samarbeta med framåt.
Som vanligt är relationer A och O (basen). Det gäller att samarbeta med folk med olika erfarenheter och perspektiv. Det viktigaste är att vara nyfiken och öppen för andras kunskap.
Jag ser extra mycket fram emot att jobba med Tomas. Han har jobbat länge med de här sakerna. Han kommer att fungera som en mentor för mig och den andra som är ny. Han verkar vara en kille med många tankar och idéer. Jag tror att jag kommer lära mig mycket av honom.
Ett samtal om klass
Jag tänkte byta spår lite. Jag och min gamla chef Jessica tog ett jobbmöte över lunch. Mot slutet kom vi in på hennes bakgrund. Hon beskrev sig som en arbetarklasstjej från landet. Det är inte alls det intrycket man får av henne idag. Inte jag i alla fall.
Jag frågade henne lite om vad hennes föräldrar och familj hade jobbat med. Hon berättade att hon var den enda i familjen som vidareutbildat sig. Undantaget var hennes farfar som varit lärare och rektor.
Klass är ju i första hand ett politiskt och sociologiskt begrepp. Men det kan också vara intressant att tänka på när man möter olika människor. En människas bakgrund påverkar hennes intressen och livsfilosofi i stort. Men det måste inte vara så komplicerat. Att fråga vad någons föräldrar har jobbat med och gjort i livet kan leda till många intressanta berättelser.
Jag frågade min andra chef om hennes föräldrar och fick veta att hennes pappa varit politiskt aktiv i hemlandet samt skrivit och översatt böcker. Intressant i sig! Och sådana saker kan ge ledtrådar till vem man pratar med. Det kan ge upphov till nya samtal.
Dags att chilla
Jag kommer få mina fiskar varma nästa vecka. Det betyder att jag kommer få mycket att göra och utmanas. Så idag tänker jag verkligen ta en lugn söndag. Nåt måste jag väl göra men helst så lite som möjligt. Får se vad jag hittar på. Har du några grandiosa planer för dagen? Om du vill kan du berätta om vad dina föräldrar jobbar eller jobbade med :-).
Med det uppmanar jag dig att simma lugnt denna söndag!
/Kalle

PS. Om du är nyfiken på mina föräldrar kan du hitta intervjuer med dem bland mina livesändningar på YouTube-kanalen.


This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Ibland så enkelt som vad hände i veckan? Vad hände på jobbet? Har du gjort något kul? Det ska vara ett avslappnat brev. Inspirera till avslappnat skrivande. Men skrivande blir lätt pretentiöst (överdrivet allvarligt).
Jag och Bettan tog lunch klockan 11. Vi skulle ta expen (expeditionen) efteråt. Skönt att inte behöva stressa. Anne kom ut från ett mötesrum. “Tidig lunch”, sa hon när hon passerade. Vi hann inte svara mer än ja.
“Sånt här”, sa jag till Bettan, “får min språklärarnörd att gå igång. Sådana små sociala kommentarer är så svåra att lära sig.”
Jag tänker på det här ganska ofta. Så mycket av vårt prat är bara socialt småprat. Det kan vara korta fraser och meningar. Deras funktion är att etablera kontakt. Innehållet är inte viktigt. Funktionen är mer att säga “jag ser dig, vi är här tillsammans”. Min känsla är att den här dimensionen av språket är svår att lära sig på ett nytt språk. Håller du med?
Det är också svårt att ge exempel. Det går inte att göra en lista med de tio vanligaste sociala småfraserna. Variationen är för stor. Det beror på situationen. Och det beror på personen/relationen. Jag har en kollega som jag ofta säger saker som “då kör vi järnet idag” till. Vi är båda gamla lärare. Jag vet att hon också tycker kommunarbetet är lite långsamt ibland. Så vi skojar om vårt “hårda” arbete framför datorn och i mötesrummet. Det är ett sätt att bekräfta att vi har något gemensamt.
Informell kultur på arbetet
Bettan är ca 10 år äldre än mig. Hon har jobbat på många arbetsplatser. Hon har erfarenhet av olika arbetsplatskulturer. När Anne hade passerat kommenterade hon: “det är det som är så skönt här. Hon är avdelningschef men hon hälsar ändå. På vissa arbetsplatser går cheferna bara förbi”. Det stämmer säkert. Jag har aldrig jobbat på en sådan arbetsplats själv. Men jag vet att de finns.
På min förvaltning hälsar alla på alla. Det spelar ingen roll om du är enhetschef, avdelningschef eller förvaltningsdirektör. Ingen håller på sin prestige eller status på det sättet. Väldigt skönt tycker jag. Jag har hört att det kan funka helt annorlunda i andra länder. Jag undrar om det finns några fördelar med en mer hierarkisk kultur.
Anne kom tillbaka för att gå in på mötet igen. “Vi ska in i expen klockan tolv så därför behöver vi ta tidig lunch”, sa jag till henne. “Aha, jag trodde bara ni hade en extra avslappnad dag”, svarade hon, “då förstår jag!” Återigen är innehållet ganska ointressant. Syftet är kontakten i sig. Man värmer relationerna på det här sättet.
Lite senare började fler kollegor komma ner till lunch. Någon visslade på en liten melodi. “Så det är du som står för musiken”, kommenterade Bettan. Återigen prat som socialt smörjmedel. Småprat för att värma relationerna.
En utmaning
Jag har aldrig varit konferencier i hela mitt liv. På torsdag är det dags. Förvaltningen har gemensam konferens. Vi ska prata om det nya året, vårt uppdrag och våra mål. En politiker, några chefer och en extern föreläsare ska tala. Jag och en kollega ska presentera de olika punkterna. Det är inget stort uppdrag men ändå viktigt att det blir bra. Vi ska försöka skapa en trevlig och avspänd stämning.
Fördelen för mig är att jag lär känna fler på förvaltningen. Det blir internt nätverkande. Det passar bra för min nya roll. Om en vecka byter jag uppdrag. Har jag skrivit något om det än? Det kanske kommer med i nästa veckas text. Det blir tredje uppdraget jag har på kommunen. Förutom komvux har jag också arbetat extra som informatör. Det innebär att man jobbar i reception, telefon och mejl. Vi är ett gäng som svarar på alla frågor göteborgarna har. Ofta kopplar vi vidare till rätt person som de ska prata mer med. Det är i den rollen jag jobbar med Bettan.
En före detta kollega och brädspel
Senast jag var lärare var på Alma folkhögskola. På samma våning jobbade en kille som heter Gustaf. Han är väldigt intresserad av brädspel och har en grupp på Facebook för dem som vill köpa och sälja brädspel. Vi småpratade lite på jobbet men det var inte mer med det. Jag gick med i hans facebookgrupp i alla fall. På det sättet har vi haft lite kontakt.
Nu blev jag inbjuden att spela med honom och en av hans kompisar. Jag tror vi ska testa ett spel som heter Crystal Palace. Kul tycker jag. Jag tycker det är väldigt kul med brädspel men har inte jättemånga att spela med. Ett trevligt och avslappnat sätt att umgås med folk.
Och det här är förstås resultatet av småprat. Någon gång måste samtalet på fikarasten börjat handla om brädspel. Kanske sa jag något om att jag spelar med min son ibland. Hade vi inte pratat med varandra hade jag aldrig blivit inbjuden flera år senare. Därför är vardagens samtal viktiga för att forma vår sociala vardag.
Det är väldigt svårt att ge generella tips på hur man ska öva på det här. Jag tror det mer handlar om en inställning. Var uppmärksam på de möjligheter som finns i vardagen för att skapa kontakt. Något litet är bättre än inget. Säg något om att det ska bli gott med en kopp kaffe eller att det är tröttsamt med det kalla vädret. Innehållet är ofta sekundärt i vardagens småprat.
Nu ska jag ta och läsa in det här och skicka ut. Sen ska jag ta och svara på de kommentarer jag fick på förra mejlet. Ibland är jag lite sen med att svara. Men om du skriver en kommentar svarar jag alltid. Kom ihåg att innehållet är sekundärt, kontakten är det primära.
Önskar dig en söndag med en lagom dos innehållslöst småprat och så hörs vi nästa vecka!
/Kalle


This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com

Hur hälsar vi på varandra? Jag har funderat på det på jobbet den senaste tiden. Jag jobbar på en ganska stor arbetsplats (en förvaltning på Göteborgs kommun). Jag tror att vi är ungefär 300 personer. Alla är inte på kontoret samtidigt. Men jag ser mycket folk under en dag. Vissa känner jag bättre. Vissa har jag aldrig ens hälsat på. Många är bara ett ansikte eller ett namn som jag säger hej till i korridoren eller lunchrummet. Ganska ofta anställs nya personer.
Det är intressant att observera olika sociala temperament (personligheter) och strategier. Folk handskas olika med mängden folk.
Det finns de som har en grundläggande artighet och trevlighet. De säger godmorgon på morgonen, hejdå på eftermiddagen och trevlig helg på fredagen. Man får ögonkontakt och ett leende. Många har jag inte pratat mer med. Men vi bekräftar varandras existens när vi hamnar på samma plats.
Sen finns det de som inte ser en alls (inte mig i alla fall). Vi kan passera varandra i korridoren utan att titta på varandra. Jag måste säga hej för att kanske få ett hej tillbaka. Det är dock ganska vanligt att det här beteendet förändras när vi hamnar i ett samtal. Man kanske hamnar vid samma fikabord och så blir det naturligt att prata. Sen blir det ett hej i korridoren nästa gång.
“Så gjorde jag också i början”
Första veckan hälsade jag på ganska många människor. Jag tänkte att det var bra att ta chansen när jag var ny. En kille log roat och sa: “så där gjorde jag också i början”. Han menade att det var för många på kontoret för att känna alla. Han hade börjat med att hälsa och presentera sig. Men märkt att många inte orkade hålla reda på folk på de olika avdelningarna. Han hade upplevt en kultur där det inte var naturligt att hälsa på nya medarbetare.
Jag gjorde inte samma erfarenhet. Jag tyckte många var öppna och nyfikna när de förstod att jag var ny. Men det var intressant att höra att vissa kanske såg det mer: “jag håller mig till mitt och de jag jobbar närmast med”. Jag försöker upprätthålla inställningen att jag vill lära känna de som är på samma plats som jag. Men det blir faktiskt svårare när tiden går. Har man bara sagt hej till en person i ett halvår kan det vara svårt att plötsligt inleda ett samtal. Det blir svårare att bryta isen (ta initiativ till samtal/få kontakt).
Ett mikrokosmos av godmorgon
Med mikrokosmos menar man en liten värld som speglar den stora världen. Vi kan till exempel tänka oss att min förvaltning speglar hela Sverige. Vissa sociala beteenden kanske är generella i Sverige. Min beskrivning tyder på att den kända svenska reservationen eller blygheten finns representerad. Men det finns många som inte följer det mönstret också.
En morgon tänkte jag särskilt på hur folk sa godmorgon. En kurator som jag redan pratat en del med gick förbi mig. “Morn” sa hon jättekort. Jag svarade och hon stannade liksom till. “Det var väldigt vad jag var kort”, reflekterade hon högt. “Jag tycker om att vara effektiv”. Vi skrattade lite åt att det kunde uppfattas otrevligt att hälsa så oerhört snabbt och kort.
Minuten senare passerade en annan kollega som sa “halloj” lika kort. Det lät visserligen trevligt men också med ett tonfall som signalerade “jag är stressad och har inte tid att prata”. Minuten efter det mötte jag en medarbetare som ger sken av att helst inte hälsa alls. Det har jag upplevt tidigare. Jag sa ett försiktigt “hej, hej” och fick ett svävande “hej” tillbaka.
Jag vet att folk är olika. Vi är introverta och extroverta. Vissa trivs med mycket social kontakt. Andra blir osäkra av det. Jag blir ändå fascinerad av dem som helst ignorerar en helt. Det verkar finnas en poäng med att notera varandras existens på en arbetsplats. Men är det…
Otrevligt?
Jag kan lätt föreställa mig att vissa uppfattar den undvikande strategin som otrevlig. Jag tror inte det är syftet. Det finns skäl till att folk beter sig som de gör. Vissa kanske bara blir överväldigade av “för många” kollegor. Å andra sidan är det mänskligt att bli osäker när någon ignorerar en.
Reflektera gärna lite själv. Hur funkar du i större sammanhang? Hur hanterar du platser där det finns många människor? Berätta om du vill!
Ett varmt ansikte
Personligen trivs jag bättre med en öppen och välkomnande social stil. Jag tycker det är trevligt när folk vill hälsa och småprata. Och det är skönt med de kollegor man har en närmare kontakt med. Med dem man jobbar mycket med skapas ofta ett starkare band. Det är fint att mötas av varma ögon, ett leende och en varm röst, när man kommer till jobbet.
Just nu jobbar jag lite extra på en enhet där det är flera som samarbetar mer. Där blir det naturligt mer samtal både i jobbet och på fikarasten. Man slänger käft med varandra, det vill säga småpratar, skojas, retas och har kul tillsammans utan att vara seriösa. Det är ett klimat som jag trivs med. För vissa kanske en lite mer återhållen stil känns mer bekväm.
Det var veckans reflektioner över att hälsa på varandra. Som vanligt är det kul att höra om dina tankar och erfarenheter. Skriv en kommentar eller svara i ett mejl om du vill.
I övrigt önskar jag dig en lagom social morgon i enlighet med ditt temperament!
/Kalle


This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit svenskamedkalle.substack.com