Hoppa till innehållet
Radio Logo
PoddsändningarHistoriaHistoria.nu med Urban Lindstedt

Historia.nu med Urban Lindstedt

Historiska Media | Acast
Senaste avsnittet

811 avsnitt

  • Historia.nu med Urban Lindstedt

    Statskollaps i Lilla istidens spår

    2026-11-18 | 52 min.
    Under den lilla istiden (1570-1710) hade det norra halvklotet sin kallaste period på 12 000 år. Under de kallaste åren växte glaciärer ner i alpdalar, Themsen frös och svenska arméer gick över Bälten på isen. Även häxprocesser kom i svältens spår i Sverige.

    Samtidigt drabbade flera svältkatastrofer, krig, uppror och statskollapser världen. Mingdynastins fall i Kina och hungersnöden i Finland är två exempel på detta. Missväxt och matbrist gjorde redan utsatta samhällen svagare, från Kina till Europa. Vissa samhällen som det japanska klarade köldkrisen bättre genom fred, skattesystem, teknologi och fattighjälp.

    I det här avsnittet av podden Historia Nu pratar programledaren Urban Lindstedt med Fredrik Charpentier Ljungqvist, professor i historia, särskilt historisk geografi vid Stockholms universitet, om kulmen av den lilla istiden och den globala krisen på 1600-talet. Han är aktuell med en omarbetad ny upplaga av Klimatet och människan under 12 000 år.

    Inlandsisar låg inte över norra Europa under den lilla istiden. Begreppet betyder en lång tid med upprepade kalla perioder, oftast från slutet av medeltiden till 1800-talet. Åren 1570 till 1710 var extra svåra. Klimatrekonstruktioner visar att det skiljde sig mycket mellan olika områden. Små förändringar i medeltemperaturen ger ändå stora effekter, särskilt nära polerna.

    Flera saker bidrog till nedkylningen. Stora vulkanutbrott släppte ut svaveldioxid högt upp i atmosfären. Där bildades små sulfatpartiklar som reflekterade solljus, så att mindre solenergi nådde jordytan. Upprepade utbrott kunde göra flera somrar kalla. Förändringar i hav och havsis kunde också göra att kylan stannade kvar längre.

    Solen hade också betydelse. Under Maunder-minimum, ungefär 1645 till 1715, var solaktiviteten ovanligt låg. Den lilla istiden började dock långt tidigare, och solens förändringar kan inte förklara allt som hände. Vindar och havsströmmar påverkade också hur värme och nederbörd fördelades. Därför kunde klimatet bli kallare på en plats och ge annorlunda regn eller torka på en annan.

    Den lilla istiden förde med sig svårigheter och gjorde att människor ändrade sin livsstil. Hur många som dog vid missväxt berodde på hur väl samhället hanterade krisen.

    I Sverige var jordbruket utsatt, särskilt nära de norra odlingsgränserna. Våren började sent och höstfrosten kunde komma tidigt. Det gjorde växtsäsongen kort. Det kalla klimatet var bara en av utmaningarna. Under tidigmodern tid ser man att mängden markfukt på sommaren hänger ihop med hur stora spannmålsskördarna blev. Torka kunde alltså också göra att skördarna slog fel under den lilla istiden. Om en skörd misslyckades och även nästa blev dålig blev det extra allvarligt.

    I Finland blev nöden en katastrof för befolkningen. På vissa håll dog upp till en tredjedel av invånarna av svält och sjukdomar. Folk lämnade landsbygden och försökte hitta mat i städerna. Under vintern 1696 till 1697 kom så många till Helsingfors att några behövande fick sova ute. Dålig skörd, fattigdom och sjukdom förvärrade situationen.

    Transporterna var helt avgörande. Avstånd och dåliga vägar gjorde en lokal missväxt mycket allvarligare. Handel som fungerade och hjälp som gick att få ökade chansen att klara sig.

    Kylan kunde också påverka hur krig utkämpades. Vintern 1658 använde Karl X Gustav isen på de danska sunden och ledde sin armé till Själland. Marschen över Bält tvingade Danmark att sluta fred i Roskilde.

    Stöd Historia Nu och lyssna på avsnitten utan reklam med Historia Nu Premium.

    Bild: Jägare går genom ett snötäckt landskap. Samtidigt åker folk skridskor på isen på frusna dammar. Jägarna i snön från 1565 visar vinterliv under den lilla istiden. Målad av Pieter Bruegel den äldre. Kunsthistorisches Museum, Wien. Public domain via Wikimedia Commons.

    Musik: Emotions Of Strings Choir av Valentina Gribanova, Storyblocks Label.

    Klippare: Emanuel Lehtonen
    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
  • Historia.nu med Urban Lindstedt

    Framtidens historia: utopi till postapokalyps

    2026-11-16 | 57 min.
    Synen på framtiden har förändrats i takt med att samhället förändras. Från upplysningstidens rationella utopier till klimatförändringarnas postapokalyptiska dystopier. Framtidstanken föds på 1600-talet i den vetenskapliga revolutionens kölvatten, vilket också leder till olika utopier eller föreställningar om framtida bättre samhällen.

    Världskrigen och 1900-talets totalitära ideologier inspirerade författare att skriva outhärdliga dystopier. En trend som bara har förstärkts av klimatkrisen. Framtiden har vi nästan glömt.

    I detta avsnitt av podden Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Henrik Brissman, idéhistoriker vid Lunds universitet, som är aktuell med boken Framtidens historia.

    Ursprungligen såg människorna på samhällsutvecklingen som cyklisk där olika kulturer föds och dör. Verkligheten var religiös och kristendomen beskrev ett syndafall där utvecklingen i grunden var negativ.

    Årtusendena före framtidstanken präglades människans syn på utvecklingen av bilden av ett förlorat paradis. Något som blev mycket tydligt under renässansen, när de antika författarna och konstnärerna betraktades som ouppnåeliga förebilder.

    Thomas More skriver sin berömda Utopia redan år 1516, som visar ett bättre och rättvisare samhälle, men han kan inte tänka bort slaveriet. Framstegstanken växer fram under 1700-talet. Den vetenskapliga revolutionen och nya uppfinningar får oss att tro att allt alltid kommer att bli bättre.

    De som hade tid och möjlighet att utforma idéer om framtiden var länge personer från de övre samhällsklasserna. Med 1800-talets folkrörelser och demokratisering fick allt fler människor råd och tid att tänka på framtiden. Från att bara överleva dag till dag kunde människorna drömma om ett bättre liv för sig själva och sina barn.

    När civilisationerna under 1900-talet nästan kollapsar under trycket från världskrig, totalitära ideologier och förintelsevapen blir dystopier allt populärare. Med skapandet av kärnvapen blir tanken på samhällets undergång en realitet. Denna strömning har bara förstärkts av de ökande klimatförändringarna.

    Experternas ökade inflytande under 1900-talet har gett oss en hel kader av trendanalytiker inom ekonomi, mode och politik som ständigt ger oss nya prognoser. Detta har skett samtidigt som vi blir allt mer pessimistiska inför framtiden. Samtidigt har de litterära och filmiska dystopierna avlöst varandra, som Fritz Langs arkitektoniskt storslagna stumfilm ”Metropolis” (1927), Aldous Huxleys ”Du sköna, nya värld” (1932), Karin Boyes ”Kallocain” (1940) och George Orwells ”1984” (1949).

    Bild: Abraham Ortelius (1527–1598) karta över Utopia, Wikipedia, Public Domain

    Musik: Dark Rain Ambiance av Jabameister, Soundblock Audio.
    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
  • Historia.nu med Urban Lindstedt

    Stalins terror mot finskstalande (del 5)

    2026-11-13 | 43 min.
    I Stalins Sovjetunionen var det farligt att vara finne. Men terrorn mot ingermaländarna kring Petrograd hade börjat före den stora terrorn 1937–38. Redan 1918 pekades flitiga, fattiga ingermaländska småbrukare ut som klassfiender – kulaker.

    I bolsjevikernas kamp om makten skulle verkliga och fiktiva fiender fängslas, deporteras och avrättas i miljontals. Här drabbades allt från ingermanländska bönder, röda flyktingar från det finska inbördeskriget och amerikafinnar som ville bygga socialismen. Upp till 20 000 dödades och mångfaldigt fler deporterades till väglösa platser i Ryssland.

    I det här avsnittet av podden Historia Nu pratar programledaren Urban Lindstedt med Anni Reuter, doktor i sociologi och forskare vid Helsingfors universitet, om Stalins utrensningar av finnar och finländare i Sovjetunionen. Hon har nyligen gett ut boken Finska öden under Stalins utrensningar. Detta avsnitt är ett betalt samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.

    Oscar Corgan avrättades i Sovjetunionen 1938. Han hade rekryterat finländska arbetare i Nordamerika för det socialistiska bygget i Karelen. Hans öde visar hur människor som sökte arbete, trygghet och jämlikhet i Sovjetunionen blev anklagade för spioneri. Stalins förföljelser slog också mot finskspråkiga familjer som bott i området i generationer. Deras språk, ursprung och släktband kunde göra dem till misstänkta fiender. De som lyckades fly kämpade för sina liv.

    Det fanns flera sätt att nå landet där arbetarna skulle bli fria. När de röda förlorade det finska inbördeskriget 1918 flydde tusentals österut för att slippa repressalier från segrarna. Sovjetryssland gav dem både en fristad och en chans att fortsätta kämpa för revolutionen.

    I början av 1930-talets depression kom fler migranter. Runt 15 000 finländare tog sig då i smyg över östgränsen. Många saknade arbete och hade arbetat inom skogsbruk, på sågverk eller som flottare. De ville ha jobb och mat, inte alltid för att de var kommunister. Men på andra sidan gränsen mötte de ofta gripanden, förhör och läger. Sovjetiska myndigheter såg misstänksamt på dem som kommit in i landet utan tillstånd.

    Under 1920-talet och början av 1930-talet reste ungefär 6 500 invandrare, födda i USA och Kanada, till Sovjetunionen. Arbetslöshet, politisk övertygelse och organiserad värvning drev på den så kallade Karelenfebern. Sovjetkarelen behövde yrkesskickliga arbetare, maskiner och kapital. Migranterna ville bygga ett samhälle där barnen kunde gå i skolan och där de vuxna kunde få bra jobb.

    Men inte alla som talade finska i Sovjetunionen hade valt att flytta dit. Den största gruppen var ingermanlandsfinnarna. Många av deras förfäder hade flyttat till området runt dagens Sankt Petersburg när Sverige var stormakt på 1600-talet. De hade egna byar, lutherska församlingar och finskspråkiga traditioner. För dem var Sovjetunionen inte ett land de valt, utan en stat som hade tagit kontroll över deras hemtrakt.

    När Stalin genomförde kollektiviseringen av jordbruket i slutet av 1920-talet förstördes deras liv. Bönder tvingades lämna sina egna gårdar, ge upp boskap och redskap och arbeta på kolchoser. Regimen stämplade vissa som kulaker, det vill säga bönder som de ansåg vara förmögna och som utnyttjade andra. Dessa kunde förlora allt. Även småbrukare drabbades. Hela familjer skickades utan rättegång till avlägsna delar av Sovjetunionen.

    Klassförföljelsen gick hand i hand med en tydligare förföljelse på grund av etnicitet. I regimens sätt att se på saken var gränsområdena utsatta för risken att främmande makter skulle blanda sig i. Finskspråkiga invånares släktskap och kontakter med Finland sågs som tecken på möjlig illojalitet.

    Bild: De sista ingermanländska flyktingarna på väg till Finland i hamnen i Paldiski, Estland, den 18 juni 1944. Foto: Sundström/Krigsarkivet. Public Domain.

    Musik: The Long Defeat Cinematic Orchestral Melancholic av Ruslan Takhaveev, Storyblock Audio

    Klippare: Emanuel Lehtonen
    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
  • Historia.nu med Urban Lindstedt

    Tsarväldets blodiga sammanbrott (del 4)

    2026-11-12 | 46 min.
    Den auktoritära tsarmakten kunde inte hantera första världskrigets påfrestningar och missnöjet bland bönderna om jordfrågan. Det gjorde att ett litet, hänsynslöst revolutionärt parti kunde ta makten genom en statskupp.

    Men den ryska revolutionen var inte bara några dagar i Petrograd 1917. Den började med strejker och massakrer 1905 och slutade först när Sovjetunionen bildades 1922. Röd terror och sedan ett brutalt inbördeskrig avgjorde vem som fick makten. Det var länge ovisst vem som skulle vinna.

    Det här är det fjärde av fem avsnitt i podden Historia Nu om rysk historia. Programledaren Urban Lindstedt samtalar med historikern Johanna Wassholm vid Åbo Akademi om den ryska revolutionen.
    Med Historia Nu Premium kan du lyssna på alla vanliga avsnitt utan reklam. Det kostar 45 kr i månaden.
    Revolutionen i Ryssland 1905 var ett uppror mot tsar Nikolaj II:s envälde. Strejker, oroligheter bland bönder och myterier inom militären pressade tsaren att lova politiska förändringar. Han höll ändå fast vid det mesta av sin makt.

    Bakgrunden var arbetarnas hårda villkor, böndernas brist på jord och avsaknaden av demokratiska rättigheter. Det rysk-japanska kriget 1904–1905 förvärrade krisen. Rysslands militära nederlag undergrävde förtroendet för regimen.

    Under 1917 skulle livsmedelsbrist, höga priser och trötthet på kriget få människor att gå ut på gatorna i Petrograd den 8 mars. Den 11 mars öppnade soldater eld mot demonstranter. Nästa dag spreds myteriet bland trupperna och regeringen tappade kontrollen över huvudstaden. De högsta generalerna lämnade också tsaren, vilket gjorde hans ställning omöjlig. Den 15 mars abdikerade Nikolaj II. Händelserna kallas februarirevolutionen eftersom Ryssland följde den julianska kalendern, som låg 13 dagar efter den gregorianska.

    Åtta månader senare genomförde Lenins bolsjeviker en statskupp med löften om fred, jord och bröd under den så kallade oktoberrevolutionen. Bolsjevikerna säkrade sitt grepp om makten genom politisk organisering, propaganda och terror. De slog ned arbetare som gjorde motstånd. Ett brutalt inbördeskrig skulle göra den kommunistiska enpartistaten till verklighet.

    I valet till den konstituerande församlingen i slutet av 1917 fick bolsjevikerna ungefär en fjärdedel av rösterna. Socialistrevolutionärerna hade starkt stöd bland bönderna och fick flest röster. Lenin sa att sovjetmakten var en högre form av demokrati. Församlingen samlades den 18 januari 1918, men upplöstes efter sitt första möte.

    Enpartistyret växte fram stegvis. Myndigheterna stängde oppositionella tidningar. Vänstersocialistrevolutionärerna satt i regeringen några månader. Samarbetet tog slut 1918. Myndigheterna grep, uteslöt och förbjöd socialistiska motståndare. Sovjeterna blev mindre självständiga.

    Lenins syn på marxismen blev en ideologisk grund för utvecklingen. Ett förtruppsparti skulle leda arbetarklassen och införa proletariatets diktatur som ett steg mot ett samhälle utan klasser. Partiet hävdade att det visste vad som var bäst för arbetarna och kunde därför avfärda deras protester som tecken på politisk omognad eller påverkan från motståndare. Den officiella versionen av marxism-leninismen ordnades i ett system efter Lenins död.

    Bild: Demonstration på Nevskij Prospekt i Petrograd (Sankt Petersburg) efter februarirevolutionen 1917. Den här revolutionen gjorde att tsarväldet föll. Fotograf okänd, Rysslands museum för politisk historia. Public domain via Wikimedia Commons.

    Musik: "Tachanka" ("Achanka"), framförd av Sovjetunionens Röda arméns sång- och dansensemble under Aleksandr Aleksandrovs ledning. Sången berättar om den hästdragna kulsprutevagnen som användes under ryska inbördeskriget. Inspelningen kom ut 1945. Källa: Internet Archive

    Klippare: Emanuel Lehtonen
    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
  • Historia.nu med Urban Lindstedt

    Livegenskapen – slaveriet som bar upp tsarväldet (del 3)

    2026-11-11 | 41 min.
    Livegenskapen i Ryssland växte fram ur statens behov av skatter och soldater samt tjänsteadelns behov av av arbetskraft till sina egendomar. Under medeltiden begränsades böndernas rörelsefrihet steg för steg - ett system som fick en fastare juridisk grund 1649. De livegna levde under arbetsplikt, avgifter, kroppsstraff och risken att säljas eller flyttas mellan ägare.

    När tsar Alexander II den 3 mars 1861 gav omkring 23 miljoner livegna på privata gods personlig frihet var det en av 1800-talets största sociala omvälvningar i Europa. Men de frigivna blev inte automatiskt självständiga jordägare. För många följde årtionden av skulder och fortsatt begränsad rörelsefrihet.

    Detta är det tredje av fem avsnitt om Rysslands historia av podden Historia Nu samtalar Urban Lindstedt med Per Månson, professor emeritus i sociologi vid Göteborgs universitet, om den ryska livegenskapens uppkomst och avskaffande. Han är aktuell med Den ryska autokratins uppgång och fall: Människor, händelser, kriser och reformer från medeltiden till revolutionen 1917.

    I det medeltida Rus fanns bönder i olika former av beroende, men inte livegenskap i den form som senare kom att prägla Ryssland. Den stora tillgången på jord och den glesa befolkningen gjorde det svårt för jordägare att hålla kvar arbetskraft. En bonde som utsattes för höga krav kunde försöka flytta.

    När Moskvafurstendömet från 1400-talet utvecklades till en mer centraliserad stat förändrades detta. Härskaren byggde mycket av sin militära makt på en tjänsteadel som fick jord och inkomster i utbyte mot tjänst. Men jord utan bönder hade begränsat värde. Därför fick både staten och adeln ett intresse av att hålla kvar arbetskraften.

    Lagboken Sudebnik från 1497 begränsade böndernas rätt att byta jordägare till en kort period kring Sankt Georgsdagen. Under slutet av 1500-talet infördes periodvis de så kallade ”förbjudna åren”, då flyttning kunde stoppas helt. Ett avgörande steg kom med Sobornoje ulozjenije 1649, som avskaffade tidsgränsen för att kräva tillbaka förrymda bönder. Därmed fick livegenskapen en fastare juridisk grund.

    Livet såg olika ut för de livegna. Vissa arbetade flera dagar i veckan på godsägarens mark, medan andra betalade avgifter och kunde ägna sig åt hantverk, handel eller lönearbete. Gemensamt var beroendet av en samhällsordning där rättigheter bestämdes av social ställning.

    Den livegne hade vanligtvis ett hushåll och brukade jord, men saknade friheten att själv bestämma var han eller hon skulle bo och arbeta. Godsägaren kunde påverka flyttning, giftermål, arbete och disciplin. Kroppsstraff förekom, och godsägaren kunde även påverka vilka män som togs ut till armén.

    Under 1700-talet kom behandlingen av livegna på flera sätt att närma sig slaveriet. Människor kunde överföras mellan ägare och säljas utan den jord de brukade. Skillnaden mellan slav och livegen var därför tydligare juridiskt än i vardagen.

    Alla ryska bönder var inte livegna hos privata jordägare. Det fanns också statsbönder och bönder på den kejserliga familjens egendomar. I slutet av 1850-talet fanns omkring 23 miljoner privatägda livegna och ungefär lika många statsbönder.

    Bild: Ilja Repins Pråmdragarna på Volga (1870–1873) Målningen tillkom kort efter livegenskapens avskaffande 1861 och speglar det hårda kroppsarbete och den fattigdom som fortsatt präglade många ryska bönders liv. Målning av Ilja Repin (1844–1930). Public domain via Wikimedia Commons.
    Musik: Will The Winter End Cello Soloist av Yagull Music, Storyblock Audio

    Klippare: Emanuel Lehtonen

    Mer historia. Utan reklamavbrott.
    Med Historia Nu Premium får du alla avsnitt reklamfria för 45 kronor i månaden. Du stödjer samtidigt podden och hjälper oss att fortsätta göra historien levande med kunniga gäster och berättelser som fördjupar vår förståelse av världen.
    Bli premiumlyssnare – för historiens skull.
    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Fler podcasts i Historia
Om Historia.nu med Urban Lindstedt
Historia Nu är podcasten om människor och händelser som förändrade världen. Programledare är Urban Lindstedt, journalist och en stor historienörd. Varje onsdag släpper vi nya avsnitt, där Urban samtalar med kunniga och intressanta gäster. Det handlar om allt från bödlar på 1600-talet till brittiska imperiets uppgång och fall. Det blir djupdykningar i myterna kring vikingar eller kalla krigets värsta spionaffärer. Spännande historier om soldater som offrat sina liv, eller makthavare som fattat hisnande beslut. Det är lärorikt, dramatiskt och aldrig tråkigt. Historia Nu – vi gör historien levande! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Podcast-webbplats

Lyssna på Historia.nu med Urban Lindstedt, Historiepodden och många andra poddar från världens alla hörn med radio.se-appen

Hämta den kostnadsfria radio.se-appen

  • Bokmärk stationer och podcasts
  • Strömma via Wi-Fi eller Bluetooth
  • Stödjer Carplay & Android Auto
  • Många andra appfunktioner
Historia.nu med Urban Lindstedt: Poddsändningar i Familj
Sociala nätverk
v8.27.0 | © 2007-2026 radio.de GmbH
Built: 11/16/2026 - 1:18:40 PM