“Jag vill inte vara kränkande, men jag vill heller inte vara tråkig. Får man skämta om bögar, rasism, kön, kroppar och allt det där – eller har allt blivit förbjudet?”
Humor beskrivs ofta som det sista fria rummet. Samtidigt är det exakt där många känner sig trampade på. Alla vill kunna skämta, men få vill vara den som skrattar åt fel håll. Så var går egentligen gränsen? Får man skämta om allt? Eller är det bara vissa som får skämta om vissa saker.
Källor:
Simon Weaver, forskning om humor, rasism och normalisering
Michael Billig, Laughter and Ridicule: Towards a Social Critique of Humour
Christie Davies, sociologiska studier om skämt och sociala hierarkier
Journal of Social Issues, studier om humor och fördomar
American Psychological Association (APA): artiklar om humor och stereotyper
forskning.se, populärvetenskapliga sammanfattningar om humor och normer
The Atlantic / The Guardian, analyser av humor, cancel culture och yttrandefrihet
Diskrimineringsombudsmannen (DO), om trakasserier och sociala normer
Medievetenskapliga studier om satir och makt (bl.a. Göteborgs universitet)
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.