Somna med Henrik

Hej ska du ha och välkommen hit. Du är mig så kär. Vad är egentligen sant, tack att du gör detta möjligt. Tycker du att det är jobbigt med kyrkogårdar? Jag tycker de är underbara platser. Nu när jag har körkort kör jag runt och stannar vid olika kyrkogårdar, precis som mina föräldrar gjorde när jag var liten. De är lugna och tysta, man får vara ifred där. Tänk vad många platser vi människor vill vara ifred på egentligen, på bussen, i skogen och så vidare.

Idag ska du och jag gå på en kyrkogård tillsammans. Vi stannar bilen vid en landsvägskyrka, någonstans i mitten av Sverige, och svänger in på en grusparkering där det inte finns några andra bilar. Allt är stilla. Vi går inte in i kyrkan, vi känner på dörren men den är låst. Det känns som att alla kyrkor var öppna hela tiden när jag var liten. Så vi går in på kyrkogården istället, på krattade grusgångar, mellan nya och riktigt gamla gravar. Och jag kan allt om alla som ligger här.

Första gravstenen tillhör Greger Fnyk, född 1908. Han jobbade på sina föräldrars mejeri och tog senare över det, och dog plötsligt när han av misstag slängde ner sig själv i ett kar med mjölk. Nästa grav är äldre, en familjegrav där släkten Provinsell vilar. En av dem var Bordellen Provinsell, som packade in presenter åt folk i bygden, banbrytande minst sagt, eftersom omslagspapper inte ens var uppfunnet på hennes tid. Vid nästa sten, med en sol högst upp, vilar Viveca Varm. Hon drev en butik som hette Allt och Inget, och brukade säga "den där hade jag inte tänkt sälja" varje gång någon faktiskt ville köpa något.

Vi går lite snabbare förbi de sista graven, en man som jobbade som varulv, Lena Varg och Fia som jobbade på biblioteket. Sista gravstenen stannar vi vid en stund. Där vilar Yeah Yeah Markusson. Han hade ingen kropp, utan var en sång som folk sjöng. Alla i byn var så fästa vid denna sång och folk sjöng den när barn föddes och när kalvar blev till.

Häng med och sov gott.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna, hur mår du? Jag tror jag vet vad du svarade.

Det var en gång en programledare. Medelålders, hade hållit i mikrofonen i säkert 25 år. Han jobbade fortfarande kvar på SVT, men nu som projektledare eller inslagsproducent, den sorten man ringer in när man vill ha saker gjorda snabbt. Han orkade inte ta om och ta om, höll sig till budget och dagsschema, helt enkelt för att han inte brydde sig så mycket längre. Han hette Tjena Lennartsson.

I slutändan hade han blivit en väldigt ensam man, utan något umgänge utanför jobbet. En kväll satt han vid sitt köksbord och tittade på kaffet som runnit ut över bordet. Han tänkte att han borde känna sig tacksam, han hade ju mat och tak över huvudet, men tacksamheten ville inte riktigt infinna sig. Han visste inte ens vad han egentligen hade önskat att livet var.

Sen var kaffefläcken plötsligt borta, och kaffet låg istället i koppen igen. Tiden hade börjat gå baklänges. Hans ex hörde av sig, och han undrade varför han någonsin känt så mycket ångest kring henne. Är det inte så att varje människa man möter fyller en funktion i ens liv just då? Tiden fortsatte baklänges och han blev ett barn igen, som om allt det här hände inuti honom. Det som störde honom mest var inte att det hade hänt, utan att han inte kunde avgöra om det hänt, händer just nu, eller skulle komma att hända. Kanske var det bara ett minne. Ett minne som inte gick att skilja från ett falskt sådant. Han bestämde sig för att inte gräva mer i det.

Vem vet egentligen någonting om var som är vad, eller vad som är var i tiden?
Sov gott, Somna.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hej Somna. Jag står inför en dörr av ovisshet och natten utanför dörren är kolsvart. En skåning är som bekant alltid trygg.
Igår pratade jag om en skåning och sa att personen var en typisk skåning. Vad är egentligen en typisk skåning? Idag ska jag berätta det för dig. En typisk skåning har en liten hatt på huvudet, hängselbyxor och en rutig skjorta med uppkavlade ärmar. En typisk skåning är en god och frejdig person som gillar gås, ål och mål. Jag pratar om ålar ett tag.

Mitt i alltihop bryter jag mig själv. Jag spelar in i en ny studio idag, för första gången, och känner mig plötsligt helt tom i huvudet, som att jag pressar fram roliga poänger istället för att låta dem komma. Utanför den nya studion är det trafik och det gör mig jättestörd. Så jag lägger ålarna åt sidan en stund.
Jag återvänder till skåningarna. De är äppelkindade, kinderna nästan illröda, alla utom Brita Åkerbock, som är pastorsdotter. Hon hånas för detta varje vecka i Skånska Dagbladet.

Jag berättar om gången jag var arbetslös och satt på Arbetsförmedlingen. Det kom en journalist och en man som intervjuade folk, men de gick bara förbi mig. Jag hade ett sånt sug efter att vara i tv. Dagen efter fanns det en bild på mitt bakhuvud i tidningen, och det visade sig att mannen var arbetsmarknadsministern på besök.
Skåningar är, visar det sig, väldigt duktiga på att få mig att prata om min barndom och mitt jagande av uppmärksamhet.

Sov gott, Somna.
Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sommaren är slut och jag är tillbaka. Min första arbetsdag. Jag börjar i barndomen, i Hökviken, där man cyklade överallt och ingen låste dörren. Två berättelser om cyklar och skrapsår. En om djup lera i ett dike. En om Pontus som sladdade för långt.
Sen berättar jag vad jag har gjort i sommar. En del är sant. En del är falskt som vatten. Du får själv avgöra. Det handlar om Köpenhamn och secondhandbutiker med min dotter, om att vara pappa på sista versen. Om en fornlämningsturné, en liten kris i Funäsdalen och en sten som blev till för 1,7 miljarder år sedan. Om ensamhet, och om att inte lämna sig själv.
Och så en nyhet. Jag har byggt en app till podden. Helt själv. Den finns i App Store nu, än så länge bara till iPhone.
Godnatt. Sov gott.
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Jag har hört någonstans att man bara kan vika vissa saker ett visst antal gånger. Till slut tar det stopp, och det går inte att vika mer. Det går så fort, hur många lager det blir när man börjar vika. Hur många gånger hade man behövt vika ett papper för att det ska nå upp till månen? Svaret är 42 gånger, eller om det var 43. Det är jättefå gånger. Det känns inte som att det är sant, men det är det. Ibland blir jag tokig på att vi är så inskolade i att registrera vad som är verkligt och inte. Det finns faktiskt forskning som visar att händelser i nuet kan påverka det förflutna.

I dagens avsnitt berättar jag en historia du antagligen har hört förut. Det är en kung som blir förtjust i ett nytt spel. Spelet är schack, ett bräde med 64 rutor. Kungen vill tacka uppfinnaren och säger att han får välja sin egen belöning. Uppfinnaren ber om något som låter blygsamt: ett riskorn på schackbrädets första ruta, två på den andra, fyra på den tredje, och så vidare, en fördubbling för varje av brädets 64 rutor. Kungen tycker det låter som en löjligt liten begäran och går med på det direkt. Men fördubbling är förrädisk. De första rutorna ger nästan ingenting, bara enstaka korn. Vid ruta 32 börjar det bli säckar med ris. Och på ruta 64 skulle mängden ris vara större än allt ris som någonsin odlats på jorden. Det jag tycker är häftigt är det där exakta ögonblicket i mitten av brädet, när det vänder, när det går från att vara en näve ris till att vara mer ris än vad som finns.

Jag berättar också om när jag lekte med miniräknaren på telefonen och multiplicerade ett tal med sig själv. Resultatet blev för stort för att visas som vanliga siffror, i stället dök det upp ett litet e och några tecken till. Det lilla e:et är telefonens sätt att säga att den ger upp, talet är för stort. Sen pratar jag om googol, en etta med hundra nollor efter sig, uppkallat av ett barn. Jag tycker det är ett bra bevis för att man ska fråga barn om deras åsikt i vissa frågor.

Hur många saker finns det egentligen i universum? De allra minsta sakerna? Det visar sig att det inte finns tillräckligt många av något, inte ens atomer, för att man ska kunna ha ett googol av det. Och det finns ett tal som är ännu större, ett tal som knappt går att tänka. Det heter googolplex, och det innehåller fler nollor än det finns atomer i hela universum.

Jag börjar bli lite sömning själv. Jag är nära på att somna själv. Sov gott Somna.

Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/
Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.