Malin har funderat aslänge på hur mänskligheten ska kunna montera ner den här mögliga världsordningen som drivs av makt och premierar girighet, och istället sätta kärlek och empati högst upp i pyramiden. Hon bedyrar att podden inte ska handla om att gnälla på maktstrukturer – men en liten rant tvingas lyssnaren genomlida så här i första avsnittet, när grunden ska läggas. Till sin stora förtjusning har hon lyssnat på en podd som skakar om den rådande världsordningens materialistiska paradigm, som ju bygger på att endast sådant vi kan se, höra och röra tas för sanning. Det visar sig att autistiska barn som inte kan prata är telepatiska och glider iväg och kommunicerar med varandra på betydligt mer sofistikerade sätt – borta på en kulle i en annan dimension. Kegen har börjat med teater och precis samtidigt som årets sista stora föreställning ska äga rum slinker ett oemotståndligt jobberbjudande in från vänster och sätter moralen på prov. Hon predikar vikten av att leka som vuxen och lättar hjärtat genom att bekänna ett stelt fusk som ägt rum i bokklubben. Vännerna snackar vårdagjämning och annat som hände för en månad sen när avsnittet spelades in. Sedan dess har det iögonfallande artworket av Kritan Studio kommit till, liksom det öronvänliga masteringsarbetet av Threshold Audio. Och nu är det fritt fram att lyssna för den som vill
En podd om saker som kallas orimliga men ändå visar sig hända. Om sånt som kan göra livet fetare, snällare, mer intressant och lite mer magiskt. Kegen Lorentzon behöver snacka av sig om alla kreativa projekt som översvämmar hennes liv, och om hur man maximerar mängden kul. Från Malin Edvardsens sida är det helt ärligt ett smygförsök att skala bort de pretentiösa lagren från spiritualitet för att kunna få använda universums trollerilåda utan att behöva känna sig så… obekvämt spirituell.
Artwork: Kritan Studio
Mastering: Threshold Audio
Jingel & klippning: Malin Edvardsen
Massa annat fix: Kegen Lorentzon
Sverige