Ethan Mollick tog en av sina allra första forskningsartiklar, nästan exakt 20 år gammal, och körde den genom GPT-5.5 Pro. Tillbaka kom nya data, knivskarpa tabeller över vad som hänt sedan dess, och en analys så vass att någon i tråden kallade den den bästa rödpenna de någonsin sett.
Det satte fart på tankarna. Dels oron i kommentarerna: om vi bara låter AI bygga vidare på det som redan finns, blir kniven längre men slöare. Dels en idé jag inte kan släppa: tänk om vi körde hela mänsklighetens samlade kunskap genom modellerna på nytt, varje gång de tar ett rejält kliv framåt? Och tänk om du gjorde det med ditt eget livsverk, allt du skrivit och tänkt, och bad om ärlig feedback eller bara lät det leva ständigt uppdaterat?
Kan det gå fel? Så klart. Men det handlar, som alltid, om hur vi leder arbetet. Testa själv, så får du se.
Och på tal om att testa själv, på onsdag får du se vad jag hittade på efter att ha läst den där tweeten…
Som alltid. Tyck tillbaka
CC-BY 4.0 · och inspirerat av @emollick