Health for wealth

Det är ett av de ögonblick på året som är lite undervärderat – den där övergången från sommar till höst. Inte för att den alltid känns så bra, för det gör den inte alltid. Men för att det faktiskt är ett av de tillfällen vi har att stanna upp och fråga oss: vad har jag med mig för insikter att hämta kraft ifrån?

Vi vet ofta mer än vi tror. Vi vet vad vi behöver, vad som är viktigt och vem som är viktigt. Men det så kallade veta-göra-gapet – knowing-doing gap – är djupt och långt. Och det är just det vi behöver hjälpa oss själva att stänga.
Det här avsnittet har inga gäster och inga studier. Bara några frågor att bära med sig – uppdelade efter KASAM, känsla av sammanhang, det begrepp från Aaron Antonovsky som genomsyrar mycket av det vi pratar om i podden. Det handlar om tre saker som tillsammans avgör hur vi klarar av utmaningar och hur vi mår över tid: begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Ta den fråga som fastnar, en kan faktiskt räcka! Och om du vill – lägg den i din kalender så att du möter den igen när du behöver den.

Begriplighet – förstår jag vad jag går in i?
Begriplighet handlar inte om att ha alla svar, utan om att ha tillräcklig klarhet för att veta vad man förhåller sig till. En av de vanligaste orsakerna till stress i arbetslivet är otydlighet – för många mål, oklara prioriteringar och känslan av att springa fort utan att riktigt veta vart.

För dig som individ eller medarbetare:
Vad behöver jag förstå bättre för att känna mig tryggare i det som komma skall?
Vad har jag sagt ja till den här hösten, och är jag medveten om vad det faktiskt innebär i tid och energi?
Vad vet jag inte som jag egentligen behöver veta – och vem kan hjälpa mig förstå det?

För dig som är chef eller ledare:
Vad behöver de människor du leder förstå för att kunna göra ett bra jobb till hösten?
Hur tydlig är du i dina prioriteringar – och vad signalerar du, medvetet eller omedvetet, om vad som räknas?

Hanterbarhet – har jag det jag behöver?
Hanterbarhet handlar om resurser – energi, stöd, tid och förutsättningar. Det är varken ett rent individuellt eller ett rent organisatoriskt ansvar. Det är båda. Och inför en intensiv period är det värt att titta på balansen ärligt, innan det brinner.

För dig som individ eller medarbetare:
Vad ger mig energi, och vad tömmer mig – och hur ser balansen ut just nu, och framåt?
Vad viskar kroppen och huvudet innan det börjar skrika – vilka signaler behöver jag ge akt på?
Vad kan jag göra på några minuter när energin sviktar? Vad behöver jag varje dag, varje vecka?

För dig som är chef eller ledare:
Har dina medarbetare det de behöver för att göra ett bra jobb – och vet du svaret på den frågan, eller antar du det?
Vad behöver du ha på plats för att själv orka vara ett bra stöd för andra under hösten?

Meningsfullhet – varför spelar det här roll?
Meningsfullhet är det som ger oss uthållighet när det är tungt, nyfikenhet när det är tråkigt och glädje när det funkar. Det är inte ett lyxigt tillägg – det är en grundförutsättning. Och ändå är det den frågan vi sällan ställer oss, varken som individer eller som organisationer.

För dig som individ eller medarbetare:
Vad i mitt arbete och i mitt liv känns på riktigt meningsfullt – och hur mycket av min tid spenderar jag faktiskt på det?
Vad har det senaste året lärt mig om vad som verkligen spelar roll för mig?

För dig som är chef eller ledare:
Vet du varför det ni gör spelar roll – och kan du sätta ord på det på ett sätt som faktiskt når fram?
Hur pratar ni om mening i vardagen, inte bara på kickoffer och strategidagar utan i de dagliga samtalen?

En fråga att samla allt i
Oavsett var du befinner dig finns det en fråga som rymmer lite av allt det ovanstående:
Vad vill jag att den här hösten ska bli – och vad behöver jag förstå, ha på plats och låta ta mer plats för att det ska bli möjligt?
Skriv ner den, prata med någon om den. Och lägg gärna in en eller några av frågorna i din kalender – nu när du tänker klart, innan allt dragit igång runtom dig.

Lycka till! / Ann-Sofie
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En sommar att tänka nytt

Det är valår. Jag är i Almedalen och lyssnar och försöker lyssna för att förstå- det är inte helt lätt alltid Det är en plats där Sverige på allvar försöker prata med sig självt – politiker, forskare, företagsledare och medborgare sida vid sida i gränder, under bar himmel, i samtal man inte planerade och med perspektiv man inte förväntade sig. Om man just klarar av att lyssna och ge dem plats.
Det påminner mig om något vi pratat om i podden nyligen: att miljön runt oss formar oss mer än vi tror, och att de möten som inte går att boka in i en kalender ofta ger mest. I ett valår är det extra tydligt. Det är svårt att undvika perspektiv som skiljer sig från ens egna här. Och det är, tänker jag, precis vad vi alla behöver lite mer av.
Så istället för ett vanligt avsnitt vill jag ge er med er något att bära in i sommaren. Inte en att-göra-lista utan några frågor att låta ligga och jäsa. Ta den som fastnar. En räcker.

Om meningsfullhet
Vad fick mig att känna mest mening det senaste året – och finns det mönster i det?
Om jag tar bort förväntningar, mina egna och andras, vad vill jag faktiskt uppleva under min ledighet?
Vilken version av mig själv vill jag vara när semestern är slut?

Om öppenhet
När kände jag mig senast nyfiken på något jag inte förstod, snarare än dömande?
Finns det en åsikt eller övertygelse jag håller hårt i, men inte är helt grundad i, – som jag vågar jag undersöka varför?
Vad skulle hända om jag mötte en obekväm situation med "berätta mer" istället för att dra slutsatser direkt?

Om olikhet och inkludering
Vem i mitt liv är väldigt olik mig, och vad har jag lärt mig av det?
Finns det grupper av människor jag sällan möter eller lyssnar på – vad skulle det innebära att aktivt söka upp deras perspektiv?
Hur reagerar jag när någon utmanar mitt sätt att se på världen – med försvar eller med intresse?
Vilka outtalade antaganden gör jag om människor som inte är som jag?

För att avsluta
Vad är en konkret sak jag kan göra under semestern för att öva mig i öppenhet – mot mig själv eller mot någon annan?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Miljön formar beteendet – mer än vi tror
I detta avsnitt pratar jag med Marcus Lager från Twitch Health, med avstamp i en spännande delstudie från Mälardalens universitets paraplyprogram Softco – ett forskningsprogram om framtidens hållbara kontor.

Vad studien visade
Delstudien, kallad Sofia, är en interventionsstudie med 33 kontorsarbetare på två svenska kontor. Deltagarna delades in i en kontrollgrupp som fick fokusera på hälsosam livsstil – rörelse och bra mat enligt nordiska näringsrekommendationer – och en experimentgrupp som dessutom fick perspektivet kopplat till hållbarhet, klimatpåverkan och aktiva transportsätt. Båda grupperna deltog i fem workshops och fick i den sista använda en app, ursprungligen utvecklad vid Stanford, för att fotografera och beskriva saker i sin kontorsmiljö som de upplevde som hjälpsamma eller hindrande för sin hälsa.

Kontoret som arena – men vilket klister håller?
Marcus lyfter något som många arbetsgivare just nu brottas med: hur får man medarbetarna att faktiskt vilja komma in till kontoret? Regler och policies är ett sätt att försöka lösa det, men när man mäter verkligheten mot intentionerna i passersystem ser man att det sällan stämmer. Det handlar om något annat.
Relationer byggs inte i bokade möten. De byggs i det som händer mellan mötena, vid kaffemaskinen, i korridoren, när man råkar mötas i en reception som är designad mer som ett fik än en sluss.

Det lilla som gör stor skillnad
En av de roligaste konkreta insikterna i samtalet är hur stor effekt enkla saker kan ha. Marcus nämner handdukar som ett exempel. Att inte behöva ta med sig en handduk hemifrån till träningen på jobbet, eller hänga den blöt på kontorsstolen efteråt, är något som slår oväntat högt i kundnöjdhet. Det känns som ett hotell, säger medarbetarna. Och den känslan av omtanke smittar av sig på hela upplevelsen av arbetsplatsen.

Ensamheten vi inte pratar om
Marcus avslutar samtalet med något som väger tungt. Ensamheten skenar i världen. Vi är fler människor än någonsin, och ändå rapporterar fler och fler en djup känsla av isolering. Och arbetsplatsen spelar en roll i det som är svår att överskatta – inte för att den kan lösa allt, men för att den för många är det primära sociala sammanhanget.
Det spontana samtalet vid kaffemaskinen, promenaden till och från kontoret, känslan av att vara behövd och efterfrågad – det är saker som inte kan bokas in i en kalender eller ersättas av ett Teams-möte. Det kräver att vi faktiskt är på samma plats.
Och kanske räcker det ibland med just det – att stanna upp, ställa en riktig fråga och bry sig lite extra om den kollegan som inte verkar ha så mycket att gå tillbaka till efter jobbet.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Tänk på den miljö du jobbar i just nu. Vad i den miljön stöttar dina hälsosamma vanor – och vad motarbetar dem? Är det något konkret du skulle kunna förändra eller påverka?
Hur mycket av ditt beteende på jobbet styrs av det som finns nära till hands, snarare än av medvetna val? Och vad säger det om hur du skulle vilja att din miljö var utformad?
Finns det en kollega i din omgivning som du egentligen inte vet så mycket om hur de mår – och som kanske skulle uppskatta att du stannade upp och frågade på riktigt?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Om ni frågade era medarbetare vad i kontorsmiljön som hjälper respektive hindrar deras hälsa – vad tror ni att svaren skulle vara, och hur länge sedan är det ni faktiskt frågade?
Hur ser ert "klister" ut – det som gör att medarbetare faktiskt vill komma in till kontoret? Är det något ni aktivt jobbar med, eller har det mest uppstått av sig självt?
Vilka enkla förändringar i er miljö, stora som små, skulle kunna sänka tröskeln för hälsosamma beteenden under arbetsdagen – utan att det handlar om förbud eller regler?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Mod, fokus och lust – vad vi kan lära av en av Sveriges bästa intervjuare
Vi pratar mycket om kommunikation på jobbet. Men hur ofta stannar vi upp och frågar oss om vi faktiskt gör det?
I det här avsnittet av Health for Wealth fick jag äran att samtala med Martin Wicklin, programledare för Söndagsintervjun i P1 och en av Sveriges mest uppskattade intervjuare. Med ett hantverk finslipat under 20 år i Sveriges Radio har Martin utvecklat förmågor som inte bara hör hemma i radiostudion. De hör hemma på varje arbetsplats.

Vet du vart du vill – innan samtalet börjar?
En av de viktigaste insikterna Martin delar handlar om förberedelse. Inte i form av ett batteri med färdiga frågor, utan något djupare: en tydlig känsla av vart han vill nå med just den här personen.
Det är en viktig distinktion. Färdiga frågor ger en falsk trygghet. Det som faktiskt håller ett samtal i rätt riktning är att ha ett tydligt syfte.

Tillit först – sedan de svåra frågorna
Martin är inte rädd för att ställa obekväma frågor. Han beskriver hur han nästan alltid har en sådan fråga med sig – en som han vet gör lite ont, och som ibland är jobbig att ställa. Men han lägger den aldrig först.
Det är ett perspektiv som utmanar hur vi ofta tänker kring svåra samtal på jobbet. Vi antingen undviker dem helt, eller försöker ta dem direkt – utan att ha lagt grunden. Martin visar att det finns en tredje väg: börja med att bygga tillit, visa att du lyssnar på riktigt, och ta sedan det svåra när förutsättningarna finns.

Älska den du ska prata med
Kanske det mest oväntat konkreta tipset Martin delar handlar om det han gör precis innan intervjun börjar. Han går undan och intalar sig själv att han älskar den han ska prata med.
"Det är ett mindset. Ett sätt att hamna i rätt läge för att ge en annan människa möjlighet att bli sitt bästa." Det låter enkelt men det är det inte alltid – särskilt inte när man ska möta någon man har förutfattade meningar om, är irriterad på, eller är i konflikt med. Men Martin är tydlig med effekten: av nära 400 intervjuer har han i nästan samtliga fall tyckt bättre om personen efter samtalet än vad hans fördomar var innan.

Mod, fokus och lust
Mot slutet av vårt samtal frågade jag Martin om de tre viktigaste ingredienserna för en riktigt bra intervju. Svaret kom utan tvekan: mod, fokus och lust.
Mod att ställa frågorna som behöver ställas, även när de är obekväma. Fokus i meningen intensivt lyssnande närvaro. Och lust – känslan av att det här är en ära, att det här ska bli kul, att nyfikenheten på den här människan är äkta.
Det är tre ingredienser som är lika giltiga i ett medarbetarsamtal som i en radiostudio. Och tre egenskaper som vi sällan pratar om när vi pratar om ledarskap och kommunikation på jobbet – men kanske borde.

Reflektionsfrågor för dig som individ

Tänk på ett viktigt samtal du har framför dig. Vet du vart du vill nå – inte bara vilka frågor du ska ställa, utan vad du faktiskt vill uppnå? Och är du beredd att lämna ditt manus om samtalet tar en annan väg?
Finns det någon i din vardag som du har förutfattade meningar om – och som du aldrig riktigt har lyssnat på? Vad skulle hända om du gick in i nästa samtal med inställningen att du älskar den här personen?
Hur ofta lyssnar du för att förstå – jämfört med att lyssna för att svara? Vad skulle behöva förändras för att du ska kunna vara mer genuint närvarande i dina samtal?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation

Hur ser kulturen ut hos er för att ställa svåra frågor? Är det okej att lyfta det som skaver, det som inte fungerar, det som ingen vill säga högt – och om inte, vad håller tillbaka?
Bygger ni tillit innan ni tar de svåra samtalen – eller hoppar ni rakt in i det obekväma utan att ha lagt grunden? Vad skulle det kräva att förändra det?
Martin beskriver mod, fokus och lust som de tre viktigaste ingredienserna för ett bra samtal. Vilken av de tre är svagast i er kultur just nu – och vad skulle ett litet steg i rätt riktning kunna se ut?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ta hand om ditt arbetskapital – så jobbar vi smartare, tillsammans
Det råder inte brist på tips om personlig effektivitet men ändå upplever många att de aldrig riktigt hinner med det som faktiskt är viktigt. Chefer sitter i möten hela dagarna och jobbar ikapp på kvällarna.
I det här avsnittet möter jag min Oxy Groupkollega Magnus Bornäs, som kallar sig arbetssättsdesigner – och som sedan 2008 hjälpt organisationer att designa medvetna sätt att jobba. Sätt som gör att människor både mår bättre och presterar bättre. Hans utgångspunkt är enkel men viktig: de flesta organisationer har ett arbetssätt, men det är sällan medvetet designat.

Vad är egentligen ett arbetskapital?
Magnus introducerar begreppet som de samlade resurser en person har som är värda något på arbetsmarknaden. Det handlar inte bara om formell kompetens utan om förmågor som smarthet, social förmåga, kreativitet och energi – det som gör att man kan bidra på riktigt.
De fyra centrala förmågorna han lyfter är produktivitet, kreativitet, adaptivitet och motivation med energi som grund. Det sista är ofta det som brister.
Det är inte ointresse eller bristande vilja som hindrar oss. Det är att vi helt enkelt är för trötta för att få ut det vi faktiskt är kapabla till.

Det räcker inte att jobba på individnivå
Magnus är tydlig med att personlig effektivitet är en nödvändig grund – men långt ifrån tillräcklig. Vi jobbar inte i isolation. Vi samarbetar. Och i de samarbetena kan antingen något magiskt hända – eller så sänker vi varandra utan att ens märka det.
Han beskriver hur dåliga arbetssätt ofta drabbar oss kollektivt: möten som drar över, dålig förberedelse, ständiga avbrott, för många kanaler och verktyg som ingen riktigt äger. Ingen menar illa. Men effekten är att vi stör varandras fokus, skapar frustration och tappar det som faktiskt kunde ha blivit bra.
Det han kallar samarbetseffektivitet handlar om att respektera varandras fokus – att komma överens om när vi är tillgängliga och när vi inte är det, att samla frågor istället för att avbryta, att bygga en naturlig rytm tillsammans.

Det mänskliga i att hitta tillbaka
Magnus berättar om en chef som – efter att ha jobbat med sin teamstruktur i Teams – slutade gå hem med 80-100 olästa mejl varje kväll. Som kunde gå ut med hunden långsamt, utan att dra den i spänt koppel.
Det är kärnan i det Magnus vill förmedla: det handlar inte om att bli mer maskinlik och effektiv. Det handlar om att bli mer mänsklig. Att få tillbaka tillgång till sin kreativitet, sin nyfikenhet, sin förmåga att tänka ett färdigt. Det är där arbetskapitalet faktiskt växer.
Och det kräver att vi – individer, ledare och organisationer – är villiga att designa hur vi jobbar med samma omsorg som vi lägger på vad vi ska jobba med.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Vilka av dina förmågor – kreativitet, analytisk förmåga, social intelligens – får du faktiskt använda under en vanlig arbetsdag? Vad hindrar dig från att använda dem mer?
Hur mycket av din tid går åt till att reagera och svara, kontra att faktiskt tänka och bidra med det du är bäst på? Vad skulle behöva förändras för att balansen ska bli rimligare?
Finns det ett konkret beteende – en vana, en tillgänglighet, ett sätt att kommunicera – som du vet kostar mer än det ger, både dig och dina kollegor?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Har ni ett medvetet designat arbetssätt – eller har det mest "blivit" med tiden? Vad skulle ni vinna på att faktiskt sätta ord på hur ni vill jobba tillsammans?
Vem äger egentligen frågan om hur ni jobbar i era digitala verktyg? Är det IT, HR, ledningen – eller faller det mellan stolarna?
Vad signalerar era ledare med sitt eget beteende om vad som är okej? Håller man sig till gemensamma spelregler, eller lever man som man lär bara ibland?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.