Health for wealth

Hälsofrämjande arbetsmiljö – inte en sidovagn utan motorn i verksamheten
Alla organisationer säger att de vill jobba hälsofrämjande. Arbetsmiljölagen kräver det. Forskningen backar upp det. Och ändå behandlas arbetsmiljöarbetet på de flesta arbetsplatser som något separat från verksamhetsutvecklingen – som om de vore två olika världar. Det är det de inte är.
Den insikten är kärnan i Linda Öhmans nyutkomna bok Hållbara arbetsplatser, och den är kärnan i det här avsnittet. Linda har lång erfarenhet av att utveckla hållbara och framgångsrika arbetsplatser, och hon har ägnat mer än tio år åt att i praktiken visa att det systematiska arbetsmiljöarbetet och verksamhetsutvecklingen delar exakt samma byggstenar: uppdrag, mål, roller och samspel.

Samma byggstenar – olika världar
Linda beskriver hur externa konsulter – hur skickliga de än är – sällan får sina insatser att fästa ordentligt om det inte finns en grundstruktur i organisationen. Och den grundstrukturen handlar om att integrera arbetsmiljöarbetet i ledningssystemet, i internstyrningen och i det dagliga arbetet – inte som ett komplement utan som en del av helheten.

Från riskfokus till främjande perspektiv
Det systematiska arbetsmiljöarbetet är uppbyggt kring en välkänd cykel: undersöka, riskbedöma, åtgärda och följa upp. Det är ett viktigt och lagstadgat arbetssätt. Men Lindas bok visar hur man kan göra det med ett tillagt hälsofrämjande perspektiv.
Istället för att starta i vad som inte fungerar, startar man i uppdraget.

Uppdraget som gemensam kraftkälla
En av de tydligaste effekterna Linda sett i sitt arbete är vad som händer när en grupp skapar verklig samsyn kring sitt gemensamma uppdrag.
Grus i relationerna försvinner. Och det blir lättare att prata om sådant som är jobbigt, för man har en gemensam karta att ta avstamp i.
Det är inte heller en engångsinsats. Uppdraget behöver hållas levande, justeras, återkommas till.

Vem gör vad – och varför det inte bara hänger på chefen
Linda är tydlig med att det här arbetet angår alla. Ledningen behöver visa vägen, gärna genom att börja tillämpa det med sina egna chefer som medarbetare. HR har en central roll i att stärka det främjande perspektivet och koppla ihop det med strategi. Och medarbetarna är ofta experterna på sitt eget uppdrag – det är deras kunskap och erfarenhet som behöver få blomma ut.

Argument som väger tungt
För den som behöver ta upp det här i en ledningsgrupp ger Linda några konkreta argument. Sjuktal och personalomsättning talar sitt tydliga språk. Kundmätningar och anseende likaså. Och kompetensförsörjningsperspektivet blir allt viktigare: en arbetsplats dit folk faktiskt vill komma och stanna är en konkurrensfördel.
Men kanske det mest övertygande argumentet är det enklaste: istället för att driva två separata processer – verksamhetsutveckling och arbetsmiljöarbete – kan man driva en integrerad process.
Lindas bok är en handbok i exakt det. Den håller läsaren i handen genom varje steg, med verktyg, modeller och konkreta exempel från verksamheter som testat och bevisat att det funkar.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Upplever du att ditt uppdrag är tydligt – vad du är till för, vad som förväntas av dig och hur du bidrar till helheten? Och om inte, vad skulle du behöva för att det ska bli tydligare?
Vad behöver du för att må bra och göra ett bra arbete just nu? Har du sagt det till någon, och finns det ett forum där den frågan faktiskt ges utrymme?
Tar du ett aktivt medledarskap i din arbetsgrupp – och vad skulle det innebära för dig att göra det lite mer?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Behandlar ni arbetsmiljöarbetet och verksamhetsutvecklingen som två separata processer – och vad skulle hända om ni integrerade dem?
Har ni en levande och återkommande dialog om ert gemensamma uppdrag, eller är det formulerat i ett dokument ingen längre läser? Vad behöver förändras?
Följer ni upp era arbetsmiljöinsatser på ett sätt som faktiskt visar om de fått effekt – och används den uppföljningen för att ta nästa steg?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Makt – det mest vardagliga vi aldrig pratar om
Power is nothing without authority. Det säger drottning Elisabeth i The Crown om sin egen, nästan osynliga makt. Margaret Thatcher svarar att om jag gör ingenting, förlorar jag min. Två helt olika idéer om vad makt egentligen är – och vad den kräver av den som har den.
Det är med den spänningen vi går in i det här avsnittet tillsammans med Åsa Lundquist Coey, doktor i management och komplexitet, föreläsare på Executive-programmen vid Handelshögskolan och nu i full gång med sin sjunde bok – den här gången om just makt. Samtalet rör sig fritt och utan enkla svar, för makt är inte ett enkelt ämne. Det är ett ämne vi alla har en relation till men sällan sätter ord på.

Makt är inte något man har – det är något som uppstår
En av de viktigaste insikterna i samtalet är att makt inte är ett tillstånd, utan en dynamik. Den finns inte i dig eller i mig – den uppstår i relationen mellan oss. Och så fort en relation finns, finns makt. Den är alltid asymetrisk, alltid rörlig och aldrig stabil.

Vi samskapar den makt vi lever i
Det klassiska kakexperimentet som Åsa nämner säger egentligen allt: tre personer i ett rum, en utses till chef, ett fat med fyra kakor ställs fram. Den som nyss blivit chef tar den fjärde kakan – och de andra tillåter det. Makten korrumperar snabbt. Men lika intressant är att de andra samskapar det. De låter det ske.

Härskartekniker – inte ondska utan maktlöshet
När makt brukas på sätt som skadar andra – det vi brukar kalla härskartekniker – är det lockande att söka förklaringen i illvilja eller dålig karaktär. Men Åsa föreslår en annan ingång: se det som ett uttryck för maktlöshet. När någon känner att de håller på att tappa kontroll, att de inte räknas, att de är på väg att förlora något viktigt – då kan det sluta i just sådana överslag.
Det avdramatiserar inte beteendet, men det ger ett annat förhållningssätt till det. Och det öppnar för en annan sorts ledarskap: att inte spela oberörd, utan tvärtom visa att man påverkas. Säga högt, när Robban sitter tyst hela mötet eller när något sägs som skaver: nu blir jag lite osäker, berätta. Inte som en teknik, utan som en genuint mänsklig reaktion. Det öppnar dörrar som konfrontation stänger.

Att ge och ta tillbaka makt
En sak som lyfts i samtalet är hur snabbt det går att börja kliva in i en maktroll på fel sätt när man precis fått den. Inte för att man är elak, utan för att man börjar spela chef snarare än vara chef. Man tar på sig en kostym man tror förväntas av en, snarare än att stanna i sig själv och fråga: vad tycker jag faktiskt är ett bra ledarskap? Vad vill jag att det ska innebära?
Det finns en lika viktig fråga i det: vad vill jag inte ha makt över?

Att prata om makt utan att kalla det makt
Många upplever att ordet makt är för laddat att ta upp direkt. Och kanske är det ibland klokt att använda andra ord. Inte för att smyga förbi ämnet, utan för att göra det möjligt att alls komma dit. Vem påverkar vad i det här rummet? Hur påverkar vi varandra just nu? Det är samma fråga, men i en form som fler kan ta emot.

Reflektionsfrågor för dig som individ
I dina viktigaste relationer på jobbet just nu – vem påverkar vem, och hur? Är du medveten om den makten du utövar och den du tillskriver andra?
Finns det makt du har fått som du egentligen inte vill bära ensam – och hur skulle det se ut att ge tillbaka den eller dela den?
Tänk på en situation där du reagerade starkt på en kollegas beteende. Vad hände om du betraktar det som ett uttryck för maktlöshet snarare än illvilja?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Hur pratar ni om makt och påverkan i er grupp – och om ni inte gör det, vad hindrar er? Vad skulle förändras om ni vågade sätta ord på det?
Vem i er grupp har mest formell makt, och stämmer det överens med vem som faktiskt påverkar beslut och stämning? Vad säger eventuella glapp om er kultur?
Hur lyssnar ni på varandra i möten – och vad signalerar ni med hur ni lyssnar? Vad händer om ni börjar ge akt på det kollektivt?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

AI på jobbet – ett verktyg för hälsa, inte bara effektivitet
Generativ AI har nått 53 procents användning globalt på bara tre år – snabbare än både persondatorn och internet. Optimismen ökar, men det gör nervositeten också. Och mitt i den snabba omställningen är det lätt att missa den viktigaste frågan: vad gör den här förändringen med oss som jobbar?

Det samtalet tar vi i det här avsnittet av Health for Wealth, tillsammans med Christopher Bernestå utbildningsledare och David Sköld tillika utbildningsledare och därtill AI-ansvarig på Effektiv Nu, ett företag som hjälper organisationer och individer att både jobba smartare i den digitala arbetsmiljön och en del av det är att stötta i att använda AI på ett klokt, tryggt och faktiskt hälsofrämjande sätt.

Problemet är inte tekniken – det är otydligheten
En sak som Christopher och David möter om och om igen i sina utbildningar är att AI-användningen ökar snabbt, men att organisationerna inte hänger med. Medarbetare sitter med verktyg de inte fått riktlinjer för. Och i bristen på svar uppstår det som kallas skugg-AI – en användning som ingen har koll på.

Börja med syftet – inte verktyget
En av de viktigaste insikterna i samtalet är att AI inte är ett mål i sig. Det är ett medel. Och som med alla medel behöver det finnas ett syfte. Inte ”vi ska ha AI” – utan ”vi ska ge bättre vård, skapa bättre kundupplevelser, minska administration"
Det gäller på organisationsnivå. Men det gäller lika mycket på individnivå.

AI som kognitiv avlastning – inte ny belastning
Christopher pekar på något centralt: vi lever i en tid av informationsöverflöd, ständiga avbrott och för många beslut. Det är inte arbetet i sig som gör oss trötta – det är mängden intryck.
David, som har bakgrund som hälsopedagog, drar parallellen till elcykeln. Kör du på full gas hela tiden får du åka långt men ingen konditionsträning.
Lämnar vi ut hela hjärnan till AI riskerar vi att tappa just de förmågor som ingen teknik kan ersätta.

Vad man behöver veta om risker och regler
Effektiv Nu hjälper också organisationer att navigera AI Act, EU:s regelverk för AI-användning.
Dessutom ställer AI Act krav på att alla som använder AI ska ha en grundläggande AI-kunnighet, en så kallad AI literacy. Det är ett organisatoriskt ansvar – och något Effektiv Nu konkret stöttar verksamheter med genom utbildning, riktlinjer och vägledning.

Frågan är vad vi gör med den tid som frigörs
Christopher formulerar något hoppfullt om framtiden: frågan är inte hur mycket mer vi kan producera med hjälp av AI. Frågan är vad vi ska göra med den mänskliga kapacitet som frigörs när tekniken tar hand om administration, informationssortering och rutinuppgifter.
Vill du veta mer om hur din organisation kan komma igång med AI på ett tryggt och strukturerat sätt? Effektiv Nu erbjuder utbildningar och stöd för både individer och organisationer.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Har du ett tydligt syfte när du använder AI – eller testar du lite på måfå? Vad skulle det förändra om du gick in med en konkret fråga om hur AI kan hjälpa just dig i din vardag?
Vilka delar av din arbetsdag är mest kognitiv belastande just nu – och skulle AI kunna avlasta någon av dem?
Hur källkritisk är du mot det AI ger dig? Tar du det för sanning inom områden där du inte har expertisen att bedöma svaret?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Har ni tydliga riktlinjer för vilka AI-verktyg som är okej att använda och vilken data som får matas in? Om inte – vad händer i mellantiden?
Vet era medarbetare vad AI Act innebär för deras användning av AI i jobbet? Och har ni säkerställt den AI literacy som regelverket kräver?
Om AI frigör tid och kognitiv kapacitet hos era medarbetare – vad vill ni att de ska använda den till? Har ni pratat om det?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Vem vill jag vara, för vem och varför?
Tre frågor som lätt försvinner i ett arbetsliv fullt av deadlines och prestation. Men ibland stannar man upp – eller får hjälp att göra det – och upptäcker att de har varit där hela tiden.
Det är de frågorna som bär det här avsnittet där psykologen Marika Ronty är tillbaka med nästan 50 år av arbete med ledare och människor i bagaget. Det blir ett samtal om ledarintelligens, om inre och yttre syfte, om närvaro som den kanske mest värdefulla gåvan vi kan ge varandra – och om varför mänskligheten i mötet mellan människor blir viktigare ju mer teknik letar sig in i våra liv.

Det yttre och det inre syftet
Marika skiljer på yttre syfte – det vi gör, rollen vi tar, uppdraget vi genomför – och det inre syftet, det som verkligen driver oss inifrån. Det kan ta decennier att få fatt i det senare. Och det är, menar Marika, just det som avgör med vilken energi vi går in i det vi gör. Inte vad vi säger att vi gör, utan vad som faktiskt bär oss.

Ledarintelligens – varför det behövdes
Ledarintelligens är Marikas tankemodell, född ur decennier av arbete med hundratals chefer och ledare. Den bygger på insikten att ledarskap inte bara handlar om det rationella – mål, struktur, strategi – utan om samspelet mellan tre dimensioner: det rationella, det emotionella och det som har med skälet att göra, hjärtats intelligens, varför vi gör vad vi gör och för vem.
Den fråga hon alltid fick, var hur man framför feedback och kritik på ett bra sätt. Det handlar om relationer. Och det är den dimensionen som fortfarande, efter 40 år i organisationer, inte fått tillräckligt med plats.

Visionen går före målen
När Marika frågade chefer hur det kändes när de uppnått sina mål, svarade åtta av tio – det känns tomt. Ur tomhet är det svårt att hämta kraft för nästa steg.
Visionen, däremot, är en kraftkälla. Den ger energi. Och forskning från bland annat Boyatzis visar att samtal om vision och mening aktiverar det parasympatiska nervsystemet, det som lugnar och öppnar, snarare än det sympatiska, som håller oss i konstant beredskap. Resultat och kvalitet i arbetet blir faktiskt bättre när vi börjar där.

Närvaro som det mest mänskliga vi kan ge
Kanske det viktigaste i hela samtalet är enkelt att formulera men svårt att leva: att ge en annan människa sin fulla närvaro är en av de mest värdefulla sakerna vi kan göra för varandra. Att andas in varandra, som Marika uttrycker det. Att låta mellanrummen finnas. Att inte alltid ha nästa fråga redo, utan stanna i det som just sades.
Det är där insikterna föds. Det är där tilliten byggs. Och det är just det, menar Marika, som blir viktigare ju mer teknik tar plats i våra liv och relationer. Att vara mänsklig.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Vad är ditt yttre syfte i ditt arbete – och om du stannar upp och lyssnar lite djupare, vad är ditt inre?
Tänk på en person du ska möta den närmaste veckan. Vad skulle det innebära att vara fullt närvarande med dem – och vad hindrar dig från det?
När uppnådde du senast något du arbetat mot – och hur kändes det? Vad berättar det om var du hämtar din energi?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Hur ofta pratar ni om varför ni gör det ni gör – inte vad ni ska uppnå, utan för vem ni finns till och vad som egentligen driver er?
Vad i era strukturer och system gör det svårt att vara mänskliga med varandra? Och vad skulle ett litet steg bort från det kunna se ut?
Marika frågar: vad behöver du av mig, och vad behöver jag av dig, för att vårt möte ska bli bra? Hur skulle den frågan förändra era möten om ni ställde den på riktigt?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En laghum ekonomi – när marknadskrafterna får hjälpa oss göra rätt
"Det är lättare att föreställa sig världens undergång än slutet på kapitalismen. Men vi måste reformera – och det tror jag faktiskt går."
Det finns en frustration som många känner, oavsett om man sitter i en ledningsgrupp, på ett kontor eller vid ett köksbord. Man vet att klimatfrågan är akut. Man vill göra rätt. Men systemet runt omkring är designat för att göra fel enkelt och rätt svårt. Och så länge det ser ut så – vad hjälper det att vi anstränger oss?
Det är den frågan som Stefan Krook har ägnat de senaste åren åt att försöka besvara. Han är serieentreprenör, grundare av bland annat Kivra och Godfond, och författare till boken The Laghum Economy. I det här avsnittet pratar vi om ett ekonomiskt systemskifte som inte handlar om moral, förbud eller uppoffringar – utan om att använda marknadens egna krafter för att styra oss i rätt riktning.

Inte dyrare – annorlunda
En vanlig missuppfattning är att en sådan reform nödvändigtvis innebär att allt blir dyrare. Stefan är tydlig med att det inte stämmer.
Konkret skulle det kunna innebära att den återvunna polyesterjackan plötsligt blir billigare än den som kräver jungfrumaterial. Att matvaror prissätts utifrån hur mycket naturresurser som gått åt att producera dem – inte utifrån vad det kostar att tillverka dem i ett land med svag miljölagstiftning.

Myran som bygger en vacker stack
"Det är meningsfullt att slita med barret om du tror att du bygger en vacker stack. Men om du tror att någon kommer att förstöra den stacken – då är det inte meningsfullt längre."
Parallellen till arbetslivet är omöjlig att missa. Det är precis vad vi vet från forskning om välmående och hållbarhet i organisationer: meningsfullhet är inte ett lyxigt tillägg. Det är en grundförutsättning för att vi ska orka, engagera oss och prestera över tid. Och meningsfullheten urholkas när vi tvingas göra saker som strider mot det vi vet är rätt – privat, yrkesmässigt och planetärt.

Beteenden formar värderingar – inte tvärtom
Vi pratar också om den beteendeförändring som måste till. Vi brukar tänka att man först behöver ändra värderingar, och att beteendet följer. Men forskning pekar i en annan riktning: beteenden skapar värderingar lika mycket som tvärtom. De förstärker varandra.
Nobelprisbelönad beteendeforskning visar gång på gång att vi inte fattar rationella beslut – vi gör det som är enkelt, vant och nära till hands.

Vad kan du och din organisation göra?
Stefan är tydlig med att förändringen på systemnivå kräver politiskt ledarskap – och att det politiska ledarskapet kräver tryck från medborgare och näringsliv. Men han är lika tydlig med att varje röst spelar roll. För organisationer handlar det om att våga vittna. Att säga högt att vi gör så gott vi kan, men att vi behöver bättre spelregler för att bidra. Det är inte att abdikera från ansvar. Det är att vara tydlig med vilket ansvar som faktiskt är vars och ens.
Här kan du läsa mer om boken och The laghum economy.

Reflektionsfrågor för dig som individ
Var i din vardag märker du att systemet gör det svårt att göra rätt – och vad skulle behöva finnas på plats för att det enkla valet också skulle vara det hållbara?
Finns det något du gör i dag som du vet strider mot dina värderingar, men som systemet runt dig uppmuntrar?
Stefan talar om myran som behöver tro på att stacken är värd att bygga. Vad är din stack – och vad håller din känsla av meningsfullhet vid liv just nu?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
Finns det beslut ni tar i er verksamhet som ni vet inte är hållbara – inte för att ni saknar vilja, utan för att spelreglerna inte stödjer det rätta valet? Vad skulle det innebära att säga det högt?
Hur pratar ni om meningsfullhet i er organisation – och kopplar ni det till er roll i ett större sammanhang, bortom era egna mål och resultat?
Företag behöver vittna om behovet av bättre spelregler, inte bara agera inom de befintliga. Hur ser ert ansvar ut där – och vem i er organisation kan ta den rösten?
Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.