Förskolan

I nya numret av tidningen Förskolan larmar två av tre tillfrågade lärare om att barnens språk blivit sämre. Johan Bispo, Eva Lindström och Ellinor Lange känner igen sig i undersökningen, samtidigt upplever trion att den språkliga medvetenheten på både förskolan och i samhället också har blivit större.
Faktorer som ökad skärmtid, pandemin, stora barngrupper, organisatoriska utmaningar och andra modersmål hos barn och lärare tas upp som möjliga orsaker till barnens "språkras".
Oavsett anledningarna till språkraset tycker Ellinor Lange att vi sviker barnen när vi inte kan ge det stöd som barn med språkliga utmaningar behöver.
I avsnittet diskuterar trion om hur de själva brukar arbeta med barnens språk, faran med att arbeta för mycket med inläst material och att språkliga utmaningar kan ge en hint om andra utmaningar som behöver fångas upp tidigt. Dessutom får vi höra om Evas berömda "Mellisrobot". 
Har du frågor, tankar eller förslag på vad vi ska ta upp i podden, maila: [email protected]

Sandra Hollstedt brinner för barnen som inte syns och hörs på förskolan. Hon upplever att lätt hamnar i skymundan, inte minst när många förskolor verkar under tuffa förutsättningar. Då kan det nästan var lite bekvämt med barn som inte gör anspråk på tid och uppmärksamhet. Istället för att glömma bort just de barnen borde vi jobba extra mycket med dem, menar Sandra.
Eva Lindström brukar kallar dem för spökbarnen. Hon tycker det är viktigt att stämma av med vårdnadshavarna. Kolla om barnet beter sig likadant hemma – om det bara är på förskolan som de drar sig undan måste man vara väldigt självkritisk.
Det finns en bild att förskolan ska vara en social plats där barnen träffar nya kompisar och lär sig leka i grupp – men det passar inte alla, menar Johan Bispo. En del barn trivs med att vara själva och där gäller det att vara lyhörd.
I avsnittet diskuterar trion även hur vi inkluderar alla barn utan att ställa krav, varför det är så svårt att avvika i dagens förskola och vad som händer när man placerar alla tysta barn i en grupp.
Har du frågor, tankar eller förslag på vad vi ska ta upp i podden, maila: [email protected]

I läroplanen står att "utbildningen ska vara likvärdig oavsett var i landet den anordnas. Den ska ta hänsyn till barns olika förutsättningar och behov och anpassas till alla barn i förskolan". Lättare sagt än gjort givet förutsättningarna på många förskolor menar Johan Bispo, Eva Lindström och Sandra Hollsted. Trion upplever att ansvaret för att komplettera hemmet har blivit större i takt med att vistelsetiderna blivit längre. Samtidigt har fokuset på undervisning ökat och kringuppgifter fler.
Behoven ser också väldigt olika ut beroende på området som förskolan ligger i. Språkliga brister och kulturella skillnader kan innebära stora utmaningar på vissa förskolor, medan långa vistelsetider och barns bristfälliga kläder präglar andra. Hur får vi till en likvärdig förskola när förutsättningarna kan se så olika ut och var går gränsen för förskolans kompensatoriska uppdrag? 
Har du frågor, tankar eller förslag på vad vi ska ta upp i podden, maila: [email protected]

I den reviderade läroplanen för förskolan finns nya skrivningar som betonar vikten av fysisk rörelse, och i tidningen Förskolan larmar lärare om att barn inte klarar enkla rörelser.

Lärarna i förskolan Eva Lindström, Johan Bispo och Sandra Hollstedt är inte helt överens om hur stort ansvar förskolan har jämför med vårdnadshavare för att barnen ska bli mer rörliga. Men oavsett var det största ansvaret ligger, konstaterar trion att det är en utmaning att få till bra fysiska aktiviteter för alla barn i en förskola som ofta präglas av begränsade resurser. 
I avsnittet diskuterar trion hur får vi till allsidiga fysiska aktiviteter på förskolan, vikten av att våga bana väg för riskfylld lek och rörelse och utmaningarna när barn kommer från hem med helt olika syn på fysisk aktivitet. 
Har du frågor, tankar eller förslag på vad vi ska ta upp i podden, maila: [email protected]

Specialpedagogen Tomas Henriksson gästar Eva Lindström och Ellinor Lange i poddstudion för att diskutera arbetet med barnen som utmanar lite extra.

Tomas upplever att han ofta tas emot med öppna armar med förväntningen att han likt en trollkarl ska lösa alla problem på egen hand. "Så är det absolut inte", säger Tomas som menar att han främst tillhandahåller metoder och arbetssätt – själva grundarbetet måste arbetslaget göra. I avsnittet delar Tomas med sig om hur han får samarbetet med barn, personal och vårdandshavare att flyta på fint.
Trion pratar även om när det inte fungerar med en specialpedagog, att metoder kan väga tyngre än personaltäthet, hur vi får till en ansvarsfördelning som håller i längden och huruvida en diagnos spelar någon roll för vilket stöd ett barn får. 
Har du frågor, tankar eller förslag på vad vi ska ta upp i podden, maila: [email protected]