Börssurr med Mitelman och Mellqvist

Det blir ett Börssurr där världen känns ovanligt stor och börsen ovanligt liten. Henrik Mitelman och Gabriel Mellqvist tar sig an den nya oron kring private credit – vad som egentligen är farligt, vad som bara ser farligt ut och varför likviditet plötsligt blivit marknadens finaste ord. Samtidigt blåser det kallt från Mellanöstern när oljepriset stiger, något som paralyserar aktieköpare och skrämmer upp räntehandlare.
Dessutom: Dometics utdelningsstopp och börsens märkliga logik, Kinneviks dubbelspark av vd, Sivers som ny meme-aktie, småbolag som kanske äntligen bottnar och bitcoin som uppför sig mindre tokigt än väntat. Det blir också Lundabolag, företagsledare som borde bli partiledare och ett oväntat djupt samtal om semlor och moms.
Kort sagt: geopolitik, kreditmarknad, aktier, karisma och kassaregler – i en och samma röra. Som vanligt lite allvar, lite trams och ganska mycket börs.

Hur vågar Gabriel utmana Highwaymen-kunskaperna hos Henrik? Den frågan kom från nästa generation, och därmed var tonen satt. Sedan rullar Börssurr vidare in i en vecka där marknaden beter sig som en tonåring: panik ena dagen, lättnadsrally nästa. Oljepriset har rusat, Hormuzsundet har blivit hela världens geografilektion och räntemarknaden försöker redan prisa in nästa inflationssmäll och därmed räntehöjning.
Börssurr fokuserar på 27-åringarna som styr börsens äventyr, pratar om Scandi Standards kycklingar, mjölkpriser och varför fyra av fem stjärnor numera känns som ett personligt angrepp. Det blir ett samtal om småbolag, compounders, Kinneviks bekymmer, blankare, private credit och varför börsen trots allt brukar gå upp så länge det inte är världskrig. Än.
Dessutom: norska oljelektioner, gödselaktier som riktiga skitaktier, en vacker avstickare till Hasse Olssons publicistiska eftermäle och en påminnelse om att långsiktighet fortfarande är börsens mest underskattade superkraft.

Mars kommer med krig och spagettidiagram. Riksbanken vill ha en tusenlapp i byrålådan – men vad stoppar man i lådan när världen skakar: kontanter, dollar, bitcoin-koder, guldpellets (som tuggummi fast hårdare) eller kanske silver för byteshandel?
Samtidigt flaxar börsgåsen: varannan dag panik, varannan dag hopp. Vi tittar på Sydkorea (minus 11, plus 11), KOSPI-löften och retailflöden som hinner bränna sig. Försvarsvinnare? Saab studsade och Ovzon fick rymdkrigspremie. Och mitt i mörkret: Campari, ölaktier och en oväntad Cloetta-tröst.
Men den stora frågan är ändå Thulefamiljen: om AI gör sparpaket till börsfest, köper de Webergrill eller aktier som livlina? Vi pratar Block/Dorsey, framtidsoro, matmomsens år, inflation på 1,7 – och danska förmögenhetsskattefantasier.

Henrik är i Riviera-läge och Gabriel har redan hunnit vara otrogen – med Katrin Kielos och podden Världsekonomin. Bitterheten är varm, som alltid. Sedan drar Börssurr igång på riktigt: på ytan går börsen i sidled, men under huven byter marknaden ledartröja. Mjukvarubolag slaktas i AI-rädsla, samtidigt som verkstad och “riktig ekonomi” plötsligt glänser – traktorer, gruvmaskiner och svenska industrijättar – som om vi var tillbaka i en tid då kassaflöden var sexigt.
Men i Stockholm är bredden märkligt frånvarande: storbolagen drar, småbolagsfonder blöder och någon (småspararna?) säljer i en spiral som känns som en fallande kniv. Vi hinner också med veckans stora berättelse: den skönlitterära “Citrini”-dystopin som skakar marknaden med narrativ snarare än nyckeltal – och som får oss att undra om 2026 blir året då historierna styr mer än modellerna.
Därifrån: Castellum som säljer kåkar dyrt och köper sig själva billigt, medan andra fastighetsbolag testar märkliga sidospår. Jamie Dimon varnar (igen) för private credit, Novo Nordisk tappar fotfästet (igen) och Gabriel bottenfiskar med darr på rösten: Verisure, Nibe, EQT, Microsoft.
Och som alltid: konsumtionen som konjunkturbarometer. 101 kronor för en juice. Northvolt som slöseri-vinnare. Begagnad Hästens som lyx på rea. Europa som revansch – “upp till kamp!” – och tullar som tråkig men nödvändig makroplikt, med Vietnam som oväntad vinnare.

Det börjar med bekräftelse och den där underliga värmen i att se varandra, trots att Gabriel Mellqvist sitter i Lima med exotiska fåglar i bakgrunden och Henrik Mitelman i ett kyligt Stockholm (i Urban Bäckström-studion, inte i Ingves).
Och sen: rapportfloden. Rörelserna: Sinch som faller och Truecaller som rasar – och plötsligt blir det existentiellt på riktigt när annan teknik kan äta upp hela Truecallers USP. Det är den där nya typen av börsrisk: inte “lite sämre marginal”, utan algoritmförändring = dödsdom. AI som branschdödare, fast ibland räcker det med ett nytt knapptryck i mobilen.
Från tech till fastigheter och till det Gabriel kallar NAV-teater. Corem och Rutger som, i en sektor med stora rabatter och stor skepsis, väljer att låna mer och köpa… bankaktier. Fastighetsbolag som borde köpa tillbaka egna aktier eller sälja alla sina fastigheter (om rabatten nu är “på riktigt”), men som istället delar ut pengar, pratar NAV och hoppas att marknaden ska komma tillbaka.