Börssurr med Mitelman och Mellqvist

Det börjar med bekräftelse och den där underliga värmen i att se varandra, trots att Gabriel Mellqvist sitter i Lima med exotiska fåglar i bakgrunden och Henrik Mitelman i ett kyligt Stockholm (i Urban Bäckström-studion, inte i Ingves).
Och sen: rapportfloden. Rörelserna: Sinch som faller och Truecaller som rasar – och plötsligt blir det existentiellt på riktigt när annan teknik kan äta upp hela Truecallers USP. Det är den där nya typen av börsrisk: inte “lite sämre marginal”, utan algoritmförändring = dödsdom. AI som branschdödare, fast ibland räcker det med ett nytt knapptryck i mobilen.
Från tech till fastigheter och till det Gabriel kallar NAV-teater. Corem och Rutger som, i en sektor med stora rabatter och stor skepsis, väljer att låna mer och köpa… bankaktier. Fastighetsbolag som borde köpa tillbaka egna aktier eller sälja alla sina fastigheter (om rabatten nu är “på riktigt”), men som istället delar ut pengar, pratar NAV och hoppas att marknaden ska komma tillbaka.

Vi börjar med att glädjas med familjen Douglas som får 2,5 miljarder i utdelning från Latour. Sedan tar Börssurr ett steg ut i verkligheten där Thule levererar “noll” i organisk tillväxt och ändå belönas som om det vore en revanschturné. “Noll är det nya plus tio”, som Mitelman konstaterar, medan Mellqvist letar tecken på att konsumenten faktiskt vaknar eller vacklar (och får hjälp av Hermès, Kering – och en oväntat dyr elräkning).
Rapportsäsongen är i gång: mer ras än rus, slakt i enskilda aktier samtidigt som index gör “all time high”. Vi pratar noteringsbaksmälla (Arctic Falls och Verisure), moral och marknad när lockup-löften bryts i NOBA, och varför förtroende kan vara en bristvara även i en förtroendebransch.
Sedan: hundraåriga obligationer, AI-jättarnas capex-race och den kittlande tanken att AI-vinsterna kanske fastnar hos “de fantastiska sju” – medan resten står och tittar på. Vi tar en sväng via Norges bank- och mäklaroffensiv i Sverige, fastighetsaktiernas kyliga mottagande trots glad kreditmarknad, plus en historielektion med Weje Sandén, IT-kraschen och det eviga “this time is different”.
Och när du tror att det är slut: en keps med eget namn, tomma bord på Riche – och en ETF i Peru som får allt annat att låta som en dålig idé.

Silvret beter sig som en kryptovaluta på steroider, AI-narrativet slår undan hela sektorer över en natt och rapportperioden bjuder på brutala kursrörelser, trots att index står still. I veckans Börssurr försöker vi reda ut vad som egentligen pågår - och varför marknaden känns både optimistisk och nervös på samma gång.
Vi pratar om ädelmetaller som skepnadsbytare, tillväxtbolag som tappar tillväxt (Novo), SaaS-apokalyps, småbolagens svenska kräftgång och varför rapportbesvikelser numera straffas hårdare än någonsin. Malmö hyllas för sin osentimentala inställning, Norge både hoppas på och hånas, och vi får ett nytt kapitel i den eviga historien om hur banker är bäst i världen på att förstöra varumärken.

Kommer du ihåg Groundhog Day? Den där känslan av att vakna upp i samma nyhetsflöde, samma rapportsäsong, samma Trump-tullar – och ändå blir marknaden… mest lite småfnissig.
I veckans Börssurr försöker vi förstå reprisen: Investor pekar ut 2025-vindar som blåser rakt in i 2026, konsumenten skulle ju må bättre (men semlan kostar 62 spänn), och bolagen levererar “bättre marginaler” medan volymerna hostar.
Vi dissekerar Trumps mönster: hot, helg, press – och så ett lättnadsrally när “taco” slår till. Samtidigt händer det märkliga: dollarn försvagas även när börsen skakar, pensionsjättar och skandinaver börjar muttra om USA-risk, och Kenneth Rogoff bjuder på tesen att USA är kung över ett mindre kungadöme. Vi hinner också med inne- och utelistor (Grönland, Europa, ESG IRL…), småbolagens tröghet, fastighetsbolag som ratats av börsen men älskas av obligationsmarknaden – och en liten varningsflagga för rekordlåga kreditspreadar.
Det blir som vanligt spretigt, mänskligt och lite för ärligt: om oro i kulisserna, om när pengar inte är allt, och om varför vila, semlor och återhämtning ibland är den mest underskattade strategin.

OMXS30 krossar 3 000 för första gången, trots en del oro. Det är som att marknaden har blivit en gås: kortsiktig, självsäker och på gott humör trots att världen bjuder på både Trump–Fed-drama och geopolitiska så kallade utmaningar. Samtidigt finns det många positiva signaler just nu.
I veckans Börssurr pratar Henrik Mitelman och Gabriel Mellqvist om varför “Sell America”-rubrikerna inte biter, hur stora förvaltare ändå smyger i sidled, och vad man gör när man plötsligt sitter på “väldigt mycket pengar” och inte vill börja med att kasta sig ut i vinterbadet. Månadssparande på ett nytt sätt avhandlas.
Maila gärna era frågor (och era bästa teorier):  [email protected] (ja, utan ö).