Vargtimmen

Vi lägger lupp på satanister i skräckfilmen med visst avstamp i "The Satanic Screen: An Illustrated Guide to the Devil in Cinema" av Nikolas Schreck samt "The Satanic Panic of the Warrens – The Conjuring: The Devil Made Me Do It and the Satanic Cult Horror Film" (kandidatuppsats i filmvetenskap) av Robert Wettersten. Filmerna vi pratar om i ordinarie flödet är The Black Cat från 1934 och The Seventh Victim från 1943. Vi pratar också bland annat om: Rosemary's Baby, The Exorcist, The Omen, Le manoir du diable, Church of Satan, The Satanic Panic, Satan Wants You, Mansonmorden, Altamont, The Satanic Temple, QAnon, Hail Satan?, Der Golem, Metropolis, M, Dr. Caligaris kabinett, Edgar Allan Poes "The Black Cat", Bela Lugosi, Boris Karloff, "Pre-code"-film, The Hayes Code, Universal Pictures, Art deco, första världskriget, svarta mässor, ritualer, motivbilder, gotiska skräcktroper, psykologisk skräck, musikläggning, tysk expressionism, Aleister Crowley, PTSD, Val Lewton, RKO Pictures, I Walked with a Zombie, Cat People, film noir, självmord, Léo Taxil, frimurare, urban wyrd, folk horror, magi, David Lynch, Twin Peaks, Mulholland Drive, ritualmord, häxerier, runor, hicksplotation, goa gubbar, biljakter, Texas Chain Saw Massacre, Easy Rider, Kill List, The Empty Man, The Wicker Man, See No Evil, Don't Look Now, The Devil Rides Out, Dennis Wheatley, Hammer Horror, Christopher Lee och cash-in-film. Patrons avnjuter också ett samtal om 70-talsrullarna Race with the Devil och To the Devil a Daughter.
Mycket nöje!

Vi summerar skräckåret 2025 genom att, som traditionen bjuder, utse årets det ena och årets det andra i ett rasande tempo. För patrons tillkommer 150% extra innehåll. Häng med!
Mycket nöje!

Med avstamp i begreppet "urban wyrd" tar vi ett par bestämda kliv rakt ner i tunnelbanan, stadens kollektiva undermedvetna. På vägen ner luftar vi också Freuds "das unheimliche" och psykogeografi, båda begreppen hyfsat relevanta för tunnelbanan som skådeplats i skräckfiktionen. Vi gör också vårt bästa för att få grepp om filmerna Quatermass and the Pit från 1967 och Deathline från 1972. Johannes gläds åt längdskillnaden mellan Donald Pleasence och Christopher Lee och pekar ut några viktiga faktorer som gör Deathline till en på många sätt politisk film. Tomas poängterar, med ett mått av skadeglädje, att Quatermass and the Pit hyllas av Carpenter i guldrullen In the Mouth of Madness genom att staden och tunnelbanestationen delar namn, nämligen: Hobbs End. Vi pratar också bland annat om: Adam Scovell, folk horror, Witchfinder General, Blood On Satan´s Claw, The Wicker Man, konfliktlinjen nutid/dåtid, folktro, vidskepligheter, The Folk Horror Chain, Candyman, Cabrini Green, isolation, urbana legender, folklore, hemsökt arkitektur, psykogeografi, liminal spaces, Nigel Kneale, science fiction, The Quatermass Xperiment, Quatermass 2, The Woman in Black, The Stone Tape, Halloween III: Season of the Witch, John Carpenter, Prince of Darkness, ockulta utredningar, Swinging London, kosmisk skräck, M.R. James, Whistle and I´ll Come to You, A Warning to the Curious 2. H.P. Lovecraft, At the Mountains of Madness, Gary Sherman, Dead & Buried, Poltergeist III, Titta dom snackar-Emil, proggjazz, perversiteter, kameraåkningar, ljuddesign, kapitalism, klasskildringar, trasproletariat, kannibalism, The Texas Chain Saw Massacre, avgudabilder, hauntology, Sjöwall/Wahlöö, Clive Barker, New York, Ryuhei Kitamura, j-horror, Bradley Cooper, Vinnie Jones, att känna sig smutsig, lovecraftiansk skräck, Midsommar, Florence Pugh, John Turturro, Brooke Shields, CGI, gore, monsterdesign och Sara Bergmark Elfgrens "Grim". Patrobs får sig också till livs en jämförelsestudie av Clive Barkers The Midnight Meat Train från 1984 och filmatiseringen med samma namn från 2008. 
Mycket nöje!

Med ett kortare avstamp i verkligheten konstaterar vi snart att nazi-ockultism är en kitschig subgenre mer än något annat, sitt allvarliga namn till trots. Nils kallar The Keep från 1983 för ett trasigt mästerverk och blandar i en dos nostalgi i sin bedömning av Hellboy från 2004. Tomas kallar båda filmerna för röriga men är bara riktigt förtjust i den ena. Vi pratar också, bland mycket annat, kort om: runologi, pseudovetenskap, Tors hammare, Shock Waves, Indiana Jones, Död snö, In the Mouth of Madness, Manhunter, Ian McKellen, Scott Glenn, När lammen tystnar, Gabriel Byrne, Michael Mann, Alberta Watson, John Hurt, Guillermo del Toro, Doug Jones, Ron Perlman, Selma Blair och Rasputin. För patrons följer också prat om ytterligare två filmer där visst fokus läggs på monsterdesign och kreativa lösningar gjorda på minimala budgetar.
Mycket nöje!

Den förlorade sonen Lars är åter för ett gästspel i samband med att hans novellsamling Neptuni Orakel äntligen släpps. Vi följer trådarna från planlösa skisser till trycksvärta och de något märkliga omständigheter under vilka boken blev till. Detta följs av högläsning och samtal kring och från bokens olika kapitel. Vi pratar också kort om: Algernon Blackwood, The Wendigo, VM 58, kommunalpolitik, giallo, David Cronenberg, Anders Fager, Doppelgänger förlag, Tusk, Utvandrarna, det återupplevda, Candyman och Ju-On. Patrons får sig också till livs högläsning och samtal kring bokens samtliga kapitel.