Järnvägspodden

Det är inte guld eller kryptovalutor som utgör järnvägens verkliga valutareserv, utan så klart kapacitet. Den som vakar över detta tågplanens transaktionskonto är Mats Berlin som nu gästar oss för sjätte gången. 
Under åren är kapacitet det ämne vi pratat mest om, vilket inte är så konstigt med tanke på vilken hårdvaluta det faktiskt handlar om. När vi nu ser allt fler tecken på att saker och ting går åt rätt håll – trafiken ökar, punktligheten blir bättre och antalet DTT-koder minskar – var det dags att på nytt bjuda in Mats Berlin.
Om införandet av MPK var ett stålbad eller en perfekt storm kan man tvista om, men det har onekligen hänt en del inom Mats fögderi sedan dess. Men vad är det som gjorts för att vässa leveranserna, och hur ser planerna ut för att göra dem än mer skarpa? Finns det kanske dold kapacitet sparat i valven, eller behöver vi bryta ny "krypto-kapacitet" för att kunna hantera all trafik och alla banarbeten? Och vad kommer den nya kapacitetsförordningen innebära för förvaltarna av järnvägens allra ädlaste resurs. När vi dessutom spelade in samma dag som ansökningarna till T27 senast skulle vara inne gick det inte att komma runt några frågor om ansökningsläget.
I tillägg till samtalet med Mats blir det lite reflektion och några korta nyheter innan vi ritar upp tidtabellen och stoppen för våra återstående avsnitt. Och nog är det snarare en fråga om synkronocitet än kapacitet när det visar sig att vi fick vår pratstund med kollega Berlin i rummet Prag då podden faktiskt kommer nå sin slutstation i staden Prag via nattåg till just Berlin. Ni hörde rätt - Järnvägspodden kommer åka tåg!

I årets fjärde avsnitt svarar vi i klassisk järnvägsmiljö upp på inkomna önskemål och bjuder på inte mindre än två perspektiv som vi omedvetet åsidosatt. Med hjälp av Anna Kvist och Nils Paul är dock allt eftersatt nu återtatt.
Vi får erkänna direkt, jämställdheten i denna podd kunde varit bättre. Och troligen borde vi ha haft med fler röster från näringslivet genom åren. Men vi går på huvudspåret "bättre sent än aldrig" och bjuder i vår podds elfte timme in Anna Kvist från Women in Rail och Nils Paul från Svenskt Näringsliv.
Den 9 mars i år arrangerade Women in Rail Sverige sin första konferens. Och det blev en succé! Anna Kvist från WSP ingår i nätverkets interimsstyrelse, och vi ville veta allt om vad Women in Rail är och bakgrunden till hur det startade, var man hämtar inspiration ifrån och så klart vilka frågor man kommer jobba med framöver.
Mer konferensvana tror vi oss veta finns på Svenskt Näringsliv. I denna organisation är Nils Paul efter en tid som sakkunnig hos infrastrukturminister Andreas Carlson nu tillbaka i rollen som infrastrukturexpert. Så hur ser näringslivets bild av järnvägen ut, hur går tankarna kring eftersatt underhåll och satsningar på nya spår.
Med tanke på att det här blev ett rätt långt avsnitt hoppar vi över våra egna reflektioner och nyheter – och överlämnar med varm hand till er lyssnare att dra egna slutsatser kring om Järnvägspodden, så här fem i tolv, lyckas vidga perspektiven.
Om tre veckor är vi tillbaka, då blir det på tema kapacitet!

Det var bara ett år sedan vår gäst började att köra sina egna turer och triangla sig fram mellan våra tre största städer. Lika länge har han också varit en flitig ambassadör för järnvägen i sociala medier. 
Det ska sägas direkt att vi genom åren nog borde ha pratat med fler förare. Men sent ska som bekant syndaren vakna, och det här avsnittet tillägnar vi därför helt åt ett förarperspektiv som vi får av Fhilip Skoglunds som vi träffat på Göteborg C.
Det som gjorde oss nyfikna på Fhilip är att han vid sidan av att vara ny i branschen också på många sätt är en ambassadör för järnvägen. Då tänker vi framförallt på de inlägg han gör i sociala medier där han frikostigt delar han med sig av både fakta och förklaringar.
Så hur ser han på yrket? Vilka reaktioner får han på sina inlägg? Vad kännetecknar dialogen med trafikledningen? Vi pratar favorit-lok och sträckor, om anpassad trafikinformation och samspel med ombordpersonal. Andra saker vi kommer in på rör spårspring, utrop och ensamhet. Ni fattar, det finns lite att lyfta på locket till 😊
Utöver samtalet med Fhilip blir det som vanligt några korta nyheter och reflektioner. Om tre veckor är vi tillbaka, då lovar vi två gäster som är helt andra perspektiv på spåren.

I årets andra avsnittet lyfter vi blicken från järnvägssystem till systemansvar järnväg. Gästar oss gör Tommy Jonsson, en långvägare som inte kunde motstå utmaningen att i systemansvaret namn få ihop järnvägens alla frågor, aktörer och perspektiv.
Ingen kedja är som bekant starkare än den svagaste länken. Och kanske är just järnvägssystemets leveransförmåga mer än något annat summan av ett intrikat flöde där många delar och aktörer måste både samverka och samspela. Dessutom i både tid och rum!
För att fånga alla perspektiv, och att få branschens och anläggningens alla kuggar att dra åt samma håll, införde Trafikverket 2025 ett systemansvar för järnvägen. Den som fått och antagit utmaningen att driva arbetet och hitta formerna för en värdebaserad styrning är Tommy Jonsson.  
Det blir ett samtal som växlar in på många olika spår. Har införandet av systemansvar gett Tommy några aha-upplevelser trots snart 40 år i järnvägens tjänst? Hur tänker han att vi ska följa upp och mäta effekter, överskuggas arbetet av frågan om eftersatt underhåll och på vilka sätt får vi in kundperspektiven?
Vi har gjort vårt bästa för att rangera och redigera dessa och många andra alla sidospår (säkerhet, punktlighet, trafikinformation mm) till ett 25 minuter långt huvudspår. Som vanligt bjuder vi på också några korta nyheter och reflektioner, och eftersom vi är inne i en final countdown inför vårt sista avsnitt runt juni blir det också en ny walk längs memory lane 😊

I det första avsnittet för året möter vi en gäst vi varit nyfikna på ett tag. För under 2025 syntes denne tf chef för järnvägssystem överallt – i filmer, vid ministerbesök och på kontraktsskrivningar. Det vi fick var inget mindre än ett brandtal.
Det ska sägas direkt att det här blev ett av våra längre samtal, och då har omfattande trimningsåtgärder ändå gjorts i klippningen. Dessutom visade det sig finnas mycket att avhandla såväl innan som efter att bandspelaren slogs på när vi sammanstrålade i Göteborg. Men kanske inte så konstigt med tanke på ämnena?
Så vem är det då vi har som gäst? Robin beskriver sig själv som en underhållare med rötter från Norrbotten. Idag har han dock sin bas i Skåne där han är regionchef på Underhåll. Det senaste året har han haft vad han beskriver som kanske det roligaste jobbet man kan ha inom järnvägen – att vara chef för avdelningen Järnvägssystem. "Ansvarig järnvägssystem" låter kanske skenbart likt "Systemansvar järnväg", men där det sistnämnda har fokus på användning har Järnvägssystem siktet inställt på själva anläggningen och dess mående.
I samtalet kommer vi in på bland annat en ökad operativ förmåga tack vare ny teknik och nya maskiner samt effekter av den nya organisation för banarbetsplanering som träder i kraft 1 februari. Men framför allt pratar vi om 2050 och vägen mot en avbetad underhållsskuld. Det blir ett brandtal om allt från tidplan och ambitionsnivåer, innehåll och brytpunkter, samarbeten och procentsatser...
Men om en resa, den mot 2050, nu verkligen tar fart pekar allt på att en annan - Järnvägspoddens egen - är på väg att gå i mål. Vi tror att vi har i runda slängar sju avsnitt kvar i oss, vilket innebär att denna pod efter tio år och 150 avsnitt når sin slutstation, sitt uppställningsspår, runt midsommar. Vi lovar att göra allt för att hålla fanan högt denna vår sista säsong, och fram till dess vi viker in kepsen fortsätter vi mer än gärna ta emot förslag på både gäster och ämnen.