Kristi Uppståndelses Ortodoxa församling

Denna lördags text är hämtad från Jesu bergspredikan (Matt 7:1-8), och handlar om den allvarliga synden att döma sin nästa. Den som dömer sin nästa, säger Jesus, är som en som försöker ta ut en flisa ur sin nästas öga när han själv har en bjälke i sitt eget. Att döma sin nästa vittnar därför om en djup andlig omognad, okunskap om vem Gud är, samt rent ut sagt avguderi! Så länge en kristen förblir vid denna synd hindrar han eller hon Guds kärlek att flöda till sin nästa i sitt liv.

På alla helgons dag läser vi Herrens ord om att sätta honom framför allt (Matt 10:32-33; 37-38; 19:27-30). Helgonen är våra förebilder i detta. De är människor som vi, och det enda som skiljer dem från oss är deras totala överlåtelse till Herren. Genom att gå i deras fotspår kan vi efterlikna dem. För det behövs två saker: andlig träning samt förtröstan på Gud. Om detta handlar denna predikan.

På pingstdagen firar vi den Helige Andes nedstigande över apostlarna och Kyrkan. Anden kallas i Trosbekännelsen bl.a. för "Livgivaren". I denna predikan utforskar fader Mikael vad det innebär, och vad det skulle innebära om Kyrkan inte hade den Helige Ande. Vidare några ord om vad livet för den kristne innebär i gemenskap med den Helige Ande, nämligen barnaskap.

I denna lördags evangelietext talar Jesus om hans gemenskap och enhet med Gud Fadern (Joh 14:10-21). Det är ett budskap om att han är sann Gud. Men Jesus säger också något fantastiskt om dem som hör till Jesus: i honom bjuds de kristna in till den heliga Trendighetens liv och gemenskap!

När Jesus botar den blindfödde mannen (Joh 9:1-38) skänker han honom inte bara fysisk syn, utan också trons blick. Det är på så vis som Skaparen fullbordar sin skapelse. Men de som menar sig se, nämligen fariséerna, förblir blinda trots att världens ljus skiner mitt inför deras ögon.

Fader Mikael talar också kort om frågan kring om Gud straffar barn för deras föräldrars synder.