I själva verket

Det är hetsigare än vanligt i Venedig. Geopolitiken, ekonomin, protesterna. Strejker och stängda paviljonger på fredagen, dagen innan öppningsdagen, på grund av Israels deltagande. Ryssland är tillbaka i sin paviljong (men liksom Israels paviljong under biennalen 2024, kommer den vara både öppen och stängd). Men: när vi spelar in ”I själva verket” torsdag eftermiddag är det fortfarande ganska som vanligt. I stället pratar vi om vad temat ”In minor keys” egentligen står för. Fredrik ser en djupare konflikt än den om Rysslands deltagande, Ulrika lyfter att det faktiskt finns en del humor och Sinziana sätter tre synliga trender.
Foton: Från den österrikiska paviljongen Seaworld Venice ©Nicole Marianna Wytyczak.

I själva verket är tillbaka med ett helt vanligt avsnitt. Donia har sett Eric Magassas ”Rumble in the jungle” på Botkyrka konsthall – hans första i Stockholm och ett spännande arbete med rummet och möjligheten till en kollektiv upplevelse. Ulrika är inte jätteimponerad av Lotta Antonssons ”I am everything” vilket kan vara Fotografiskas fel. ”Att slå rot” på Färgfabriken har tagit sitt namn från Simone Weils bok men är en utställning som borde klarat sig – och till och med varit bättre – utan den referensen.
Det blev ett avsnitt med mycket Stockholm som ändå inte förhåller sig till Stockholm Art Week. Var det med flit? Kanske det!

Bilder:
Stillbild från Jumana Mannas ”Wild Relatives”. Foto: Johan Österholm.
Eric Magassa: ”Rumble in the jungle”. Foto: Botkyrka konsthall

Vi ville göra en podd om tifo-kultur som konst. Det blev i stället en supporterpodd som mer och mer kretsade kring en viss klubb. Välkommen till ett specialavsnitt av ”I själva verket”, som gästas av författaren och vikarierande biträdande kulturchefen Jack Hildén. Sådant vi glömde nämna i hastigheten – som tifots historia och influenser – får vi återkomma till. Credd för arbete och fotografier: Aktuella tifogrupper.

I själva verket har varit på Index och sett utställningen ”Harun Farocki: Videogramme einer revolution (2026)”, en replik på samma utställning 2006, och funderar tillsammans på hur en utställning i repris kan uppfattas. Vad kan bilder och filmer betyda när vi bara tycks bli mer och mer avtrubbade? Ulrika lyckas som vanligt tjata om biennalen i Venedig och till slut når vi också Nationalmuseum och konstaterar att Johan Tobias Sergel helt domineras av det torg han (tyvärr?) gett namn åt. Men varför måste man trängas i en korridor för att se ”Badin – bortom yta och mask”?
Ljudklipp i podden: från Salad Hilowles film ”Maroonen”.
Bilder: ur Salad Hilowles film ”Maroonen” samt ur Harun Farockis ”Interface”.

I själva verket är tillbaka! Vi spanar in i framtiden med Konsthall Tornedalens första symboliska spadtag den 7 februari och lite om den kommande Venedigbiennalen med dess helt unika öppenhet för konflikter. Ulrika undrar om den danska paviljongen sätter alla trender och Donia har varit på Kunsthal Charlottenborg i Köpenhamn och sett två spännande utställningar, med Larissa Sansour och Aleksandra Domanović. Det forna Jugoslavien och vad som följde efter splittringen är Domanovićs tema i många verk, bland annat i projektet ”Turbo sculpture” (foto David Stjernholm).