Parafraspodden

Den enkla krubban står som symbol för Jesus födelse och redan där börjar allt förunderligt och märkligt. Universums evigt existerande ”Jag ÄR” kliver in i tid och rum, i hud och hudlöshet. Med pompa och ståt? Med tredagarsgråt och kolik. Jesus levde sitt liv mellan krubban och graven. Först värnlös och ofattbart hjälplös, sedan värnlös och ofattbart hjälplös. Parentesernas klamrar runt hela uppdraget, famntaget runt Guds mission. En krubba, en grav. Jesus fanns före krubban. Jesus finns efter graven. Det är hissnande. Det förändrar allt. Det är Underbar i råd, det är Fridsfursten. Det är Väldig Gud och Evig Far. Det är att det inte ska förbli nattsvart mörker där ångest nu råder. Det är julafton och påskdag på samma gång. Det är Guds gåva till oss. En tom krubba. En tom grav.

Parafraspoddens påskspecial som klär bibelns berättelse om Jesus på korset i nya kläder. I skidkläder om du så vill.  Vad gör Jesus på korset?! Vad gör Jesus på korset? Han gör tillräckligt. Lyssna. Fascineras. Tillbe. 

Nu finns utvalda texter från Parafraspodden bildsatta i en superfin coffeetable-magazine-andaktsbok!  Några ord om detta och varför du kommer vilja skaffa den, läsa och ge till en vän.  ...och lite info om poddens framtid och nya avsnitt.

Att Jesus dör på korset på långfredagen och uppstår på påskdagen är hörnstenar i den kristna tron och erfarenheten. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Jesus spiksår markerar Guds egen närvaro i allt som är vårt. Gud är inte där borta. Gud är här. Spiksår i Jesus händer.  

I torka, tomhet och vanlighet bär jag på Gudslängtan. Att få andas in och inte leva på utandning. En viskning där inne, ett rop i törsten.  Du som väcker varje morgon, gör min natt till dag. Du som skapar alla vindar, bli mitt andetag, Gud. Fyll på!