Mina Andetag

I veckans avsnitt möter jag min gode vän Jiray Seropian, kanske mer känd som kebabspotting.

Vi pratar om den smalare vägen i livet. Den som ibland känns torr, ensam och nästan otacksam att gå på. När världen lockar med snabba kickar, ständig stimulans och flykt från det som gör ont men där själen samtidigt längtar efter något verkligt.

Jiray talar öppet, ärligt och varmt om att vara sann mot sig själv, stå kvar i sina värderingar och ge utan att kräva något tillbaka.

Veckans avsnitt är ett varmt, ärligt och djupt samtal med Elaine Eksvärd.

Vi talade om kvinnlig kraft. Inte som något som handlar om att styra andra, utan om förmågan att bära ansvar. Hålla riktning. Våga stå kvar i sin värdighet även när det blåser.

Om retorik i parrelationer. Om hur ord kan öppna eller stänga ett hjärta. Om att det inte bara är vad vi säger som formar en relation, utan energin bakom orden.

Vi gick rakt in i självrannsakan. I vårt behov av bekräftelse. I konflikterna som skaver, triggar och gör ont men som också kan bli början på något djupare, om vi vågar stanna kvar i samtalet.

I veckans avsnitt gästas jag av Emil. Grundaren bakom det vackra, välkända kontot UnikaVillor.

Ett samtal som på ytan handlar om arkitektur, hus och estetik, men som i själva verket handlar om något mycket större.

Om att vara ung och bära ett varumärke som vuxit snabbt.
Om drift, passion och stolthet.
Om att hålla hårt i sin skapelse och samtidigt brottas med priset det innebär.

Veckans avsnitt är ett samtal med Kevin Hansen. Med lugn röst och ett hjärta som bar mer än det kunde hålla, berättade han om en barndom formad av en infekterad skilsmässa. Om att hamna mitt i vuxenvärldens konflikt innan han ens hunnit förstå sina egna känslor.

Samma år som hans mamma dog i cancer fick hans pappa sin Alzheimerdiagnos. Sorgen hann aldrig landa. Den bara skiftade form, tog nya uttryck, men lämnade honom aldrig ifred.

Det finns något starkt i en människa som slutar fly sitt mörker.
Som vågar säga, det här är min historia. Det här har hänt mig. Och jag bär det fortfarande.

Det här avsnittet handlar inte om att vara klar.
Det handlar om att stå kvar i det som gör ont, och ändå fortsätta leva.

I veckans avsnitt möter jag Victor Almeida. Ett samtal som rör sig genom en rabarbersmakande barndom, vidare ut på segelbåtsäventyr och in i det som verkligen skaver. Heroin, döden och livet får ta plats sida vid sida med minnen, närvaro och det som formar en människa på djupet.

Victor berättar på ett sätt som är sällsynt. Varje ord bär färg och varje mening landar med en känsla som stannar kvar. Det är naket, levande och nära, utan filter eller försök att försköna.

Det här är ett avsnitt som drar in dig långsamt och håller dig kvar. Du lyssnar inte bara, du känner. Och när det är slut är det något i dig som har rört sig.