Schlagervännerna

Den här gången reser vi tillbaka till Eurovision Song Contest 1973. Emil och Daniel gästas av schlagerexperten Tobias Larsson och djupdyker i ett av tävlingens mest fascinerande år. Med hjälp av både äldre och nygjorda intervjuer analyseras bidragen, artisterna och resultatet. Vi blickar tillbaka på året då Israel debuterade, Eurovision fick sina två första kvinnliga dirigenter och röstningen avgjordes med poängskyltar. Dessutom hör vi berättelsen om deltagaren som hamnade på shoppingtur med Interpol, och minnen från Luxemburg delas av Anne Marie David, Ilanit, Ulf Elfving, Monica Dominique, Marion Rung och Yor Milano.

Marcus tar med sig Emil och Daniel till sin barndoms Eurovision Song Contest 1983 och sändningen som aldrig verkade vilja ta slut, när programledaren Marlene Charell, som Emil har intervjuat, upprepade allting på tre språk och sändningen blev en timme längre än tidigare års upplagor. Emil har även gjort intervjuer med Finlands stolthet Ami Aspelund (eller är det "Aspesund"?), den svenska kommentatorn Ulf Elfving och vinnaren Corinne Hermès. Utöver detta går Emil, Marcus och Daniel givetvis igenom hela sändningen och samtliga deltagande bidrag och noterar en akut brist på vykort, svensk klädpanik och överraskande röster från både Grekland och Luxemburg. Dessutom bjuds det som vanligt på många demos och annorlunda versioner av flera av de tävlande låtarna.

Emil, Marcus och Daniel kommer farligt nära moderna tider när vi tittar tillbaka på Eurovision Song Contest 1999, året då orkestern avskaffades, språket släpptes fritt, nästan alla länder använde telefonomröstning och Sverige vann med en låt som P3 vägrade spela. Vi pratar om programinnehållet och programledarna, men inte minst om de tävlande låtarna och deras resultat. Emil har intervjuat många av de personer som var inblandade, inte minst Marcos Ubeda, som fick se sig själv vinna Eurovision från ett studentrum i Göteborg och den cypriotiska artisten Marlain, som var en stor förhandsfavorit men floppade i resultaten och slutade näst sist med bara två poäng. Som vanligt bjuds det också på ett stort antal demos och annorlunda versioner av de olika låtarna.

Bangaranga? Bangaranga. Bangaranga?! Bangaranga! Ja, på något lustigt sätt lyckades alltså juryer och tittare över hela Europa och resten av världen enas om Bulgarien skulle vara den överlägsna vinnaren av Eurovision 2026, något som ingen annan än vår egen redaktionsmedlem Daniel synskt förutspådde för flera månader sedan då han förutspådde en låg placering i finalen för Sverige för att Bulgarien skulle ta våra röster. Han är dock inte med i det här avsnittet, utan det är istället Emil, Marcus och Anna-Karin Ratcovich som kör på det beprövade konceptet att var cyniska snarare än synska, när vi pratar om bidrag, resultat, innehåll och allting annat. Anna-Karin listar klassiska synth-låtar i Eurovision och Emil och Marcus är inte överens om hur stor katastrof det hade inneburit för tävlingen om Israel hade vunnit istället för att komma tvåa för andra året i rad.

Semifinal 2 bjöd på snygga karlar, värdelösa mellanakter och minst en artist som aktivt försökte knulla kameran. Daniel och Emil tar sig igenom ett startfält där Bulgarien öppnar med ett stressigt kaos-nummer signerad svenska scenografistjärnan Fredrik "Benke" Rydman, den rumänska fysikstudenten skrämmer livet ur Daniel med "Choke Me" och Danmark oväntat levererar årets mest sammanhängande låt. Det blir Amanda Lind-aura med fiol och löss, Ukrainas vansinniga tonhållning, gula post-it-lappar på bar överkropp, operapop-trötthet och nedtonad manlig sexshow från Norge. Dessutom schweizisk flatrock och frågan om Australien verkligen behövde alla Eurovision-klyschor samtidigt för att sälja in hissmusik med glitterbudget.