Samtal med Mårten Blomkvist, författare till den nya Roy Andersson-biografin «Sånger från folkhemmet», som utkommer i dagarna, lagom till regissörens 80-årsdag. «Det är ju en gåta när det gäller Roy Andersson. Var får han detta otroliga självförtroende från? Alltså detta driv som fanns redan när han gjorde En kärlekshistoria.» Medverkande: Mårten Blomkvist – kritiker och författare Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View (Tack till Riksföreningen Våra gårdar och produktionsbolaget KonstAB)

En uppgörelse med konstens existentiella kris och samtidigt en hyllning till det okommersiella flummandet. Da Vinci-koden på LSD. I rollerna bland annat: Magnus Krepper, Isabelle Grill, Bo Melin, Lisa Lindgren, Victoria Dyrstad. Göteborgskollektivet KonstAB, som framför allt odlat sitt uttryck och sin karriär på teatern, pratar om långfilmsdebuten Vernissage hos Gud. Ett samtal om kollektivt och associativt skapande, om vikten av blandform och att riva ner barriärer, släppa på konventionerna men också att släppa greppet om publiken. Och om kärleken till Mickey Rourke. Och varför Lars Ring och Kalle Boman på olika sätt förekommer i filmen. Ossian Melin: «Jag tror att vi har varit lika ärliga mot oss själva med den här filmen som vi har varit när vi har gjort teaterföreställningarna. Så jag tror att folk kommer förhoppningsvis känna att det finns samma energi och kraft. För Gud vet att ord som kvalitet eller bra och dåligt, det går inte att applicera riktigt på oss.» Aladdin: «Det är väldigt svårt att snacka om vad det är som gör att man kan ta det beslutet. Men det är väl 15 år av att vi har jobbat tillsammans, 15 år av att vi har byggt upp ett självförtroende. Och när man vågar lita på slumpen.» «Det är så hårt på något sätt i Stockholm. Alltså rått och elakt. Kyligt och liksom lite spetsigt.» Medverkande: (Filip) Aladdin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud Ossian Melin, manusförfattare och regissör till Vernissage hos Gud Albin Stööp, producent till Vernissage hos Gud Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View (Tack till Riksföreningen Våra gårdar)

«Det är en sak att ge sig ut i Paris natten på en Vespa med en farlig kille. Det är en annan sak att ligga i ett väntrum och vänta på döden.» «Jag kan känna en skuld för det. Jag kan förstå att människor kan känna att de blir använda eller utnyttjade.» Tio år efter Belleville Baby har Mia Engberg fullbordat sin trilogi. Hypermoon tar oss med på en vindlande resa mellan Paris och Bagarmossen, från katakomberna till korridorerna på SÖS, från kroppens insida till yttre rymden. Medverkande: Mia Engberg – filmare, författare och grundare till produktionsbolaget Story Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View Tack till Våra gårdar och KonstAB

Victor Malm (Expressen), Jacob Lundström (FLM/DN), Julia Finnsiö (SvD) och Alexander Kardelo (Moviezine) i samtal om den svenska filmkritiken under Stockholm filmfestival. Samtalsledare Jon Asp. ​​​​​​​(Tack till Stockholm filmfestival)

Erika Wasserman i ett samtal om romantiska komedin Året jag slutade prestera och började onanera, som har biopremiär 21 oktober. Filmen handlar om Hanna som är mitt uppe i karriären men vill varva ner med ett andra barn med Morten. I stället blir hon lämnad av honom. Katia Winter spelar Hanna och i övriga roller ses bland andra Vera Carlbom, Jesper Zuschlag, Henrik Dorsin, Nour El Refai, Bahar Pars, David Wiberg och Hannes Fohlin. «Jag ville se ‹Curb› men med en kvinna i den här livssituationen och kanske med lite mer empati än vad Larry David har i sina narrativ.» Medverkande: Erika Wasserman – producent för filmer som Man tänker sitt och Avalon, f d filmkonsulent och nu regissör Jon Asp – kritiker och redaktör i Point of View (povfilm.se) (Tack till KonstAB)