Odramatiskt

I detta kortavsnitt av Odramatiskt grottar vi ner oss i humor tillsammans med skådespelaren och clownartisten Josefine Andersson från 123 Schtunk.

Varför är humor så svårt? Hur påverkas man av publikens förväntningar på att “det ska vara roligt”? Och vad händer när tystnaden i salongen faktiskt blir viktigare än skratten?

Josefine berättar om improvisation, clownens sätt att vara i nuet och varför de mest minnesvärda ögonblicken på scen ofta uppstår när man slutar jaga skratt och istället vågar lita på berättelsen.

Det här är säsongens sista kortavsnitt innan Odramatiskt återvänder i höst. Under två säsonger har vi fått möta skådespelare, rekvisitörer, scenmästare, dramaturger och många andra som gör teatern möjlig.

Är du nyfiken på vad som händer på och bakom scenen? Då är det här ett perfekt tillfälle att börja följa Teater Halland och upptäcka allt som väntar, både på scen och i podden.

Vad är det egentligen som får människor att skratta i ett teaterrum? Och varför är humor kanske en av scenkonstens allra svåraste discipliner?

I säsongens sista avsnitt av Odramatiskt möter programledare Matilde Hall skådespelaren, regissören och producenten Bortas Josefine Andersson från 123 Schtunk, tillsammans med Teater Hallands Peter Lorentzon, i ett samtal om clownteater, improvisation, publikkontakt och lusten i skådespeleriet.

Vi pratar om varför tragedier ofta blir som roligast genom clownens ögon, om skräckblandad förtjusning inför premiärer där “vad som helst kan hända”, och om den direkta relationen mellan scen och salong.

Hur vet man egentligen om något är roligt innan publiken sitter där? Vad händer när ett skämt inte landar? Och varför är publiken kanske den viktigaste medspelaren av alla?

Josefine berättar också om sitt clownalter ego “Ilse”, om att vara kvinna inom humor och om hur strukturer i samhället även syns i vilka som får skratten på scen. 

Ett varmt, klokt och väldigt roligt samtal om humor, tajming, nervositet och människans behov av att skratta tillsammans.

I detta kortavsnitt av Odramatiskt delar rekvisitören Matilda Högberg med sig av sina bästa knep från rekvisitaförrådet på Teater Halland. 
Hur hittar man egentligen rätt saker på loppis? Vad kan lättviktsspackel användas till på scen? Och hur får man silver att se gammalt och slitet ut med hjälp av ett kokt ägg? 
Det blir ett snabbt, kreativt och oväntat nördigt avsnitt fullt av smarta hacks, scenmagi och rekvisitaknep som får vad som helst att bli något helt annat.

Hur får man en stol att gå sönder på exakt rätt sätt, varje kväll? Vad använder man istället för pommes frites på scen? Och hur många loppisar krävs egentligen för att bygga en trovärdig teatervärld?

I det här avsnittet av Odramatiskt möter programledare Matilde Hall rekvisitören Matilda Högberg och sidekicken Petter Heldt i ett samtal om föremålens hemliga liv på scen. 

Det blir ett nördigt och kärleksfullt avsnitt om återbruk, hantverk och problemlösning, där rekvisita kan vara allt från fejk-ostron och sönderslagna stolar till gigantiska tårtor och granar byggda av PVC-rör. 
Matilda berättar om jobbet bakom kulisserna, om att “samla på hantverk”, om att döda sina darlings när regissören ändrar sig, och om nervositeten när något man byggt för första gången rullas ut på scen inför publik. 

Ett avsnitt om detaljerna som publiken sällan tänker på, men som får hela teatermagin att kännas verklig.

Hur känns det egentligen att få ett nytt manus i handen? Är det inspiration direkt… eller mest panik, motstånd och känslan av att “det här var ju dåligt”?

I veckans avsnitt av Odramatiskt möter Matilde Hall skådespelarna Åsa Persson och Peter Lorentzon i ett samtal om text, teater och allt som händer mellan raderna. Om att plugga repliker i bilen, att bli vän med ett manus man först hatade, och varför vissa skådespelare hellre kastar sig ut i kaoset än följer ett färdigt manus från början till slut.

Vi pratar också om devising, alltså när en föreställning skapas fram tillsammans i rummet istället för att utgå från en färdig pjäs. Hur hittar man en berättelse utan manus? Vad händer när skådespelarnas egna erfarenheter får bli en del av materialet? Och varför kan det vara både det mest skrämmande och mest levande sättet att arbeta på?

Dessutom:
• varför Peter känner sig tillbaka i skolbänken av manus
• varför Åsa älskar att nörda ner sig i blankvers och undertexter
• hur ett “svart” manus plötsligt blev hysteriskt roligt
• varför teaterfolk verkar sätta upp samma pjäser samtidigt över hela Sverige
• och hur man egentligen överlever att bära någon annans ord kväll efter kväll

Ett varmt, roligt och oväntat personligt samtal om textens kraft, skapandets osäkerhet och varför teater alltid blir som mest levande när människor möts i samma rum.