Geosnack med Svenska Geotekniska Föreningen

Bergteknikern Jan Hermansson berättar om sina erfarenheter från gruv-, olje-, kärnavfalls- och infrastrukturprojekt. Han beskriver hur oljebranschens resurser och kärnavfallsforskning drivit teknikutveckling som senare spridits till andra sektorer. Inom infrastruktur styr Trafikverkets regelverk starkt och gör innovation svårare, medan gruvbranschen ofta har mer utrymme för teknikutveckling. Jan pratar om hur 3D-modellering infördes i branschen, men menar att projekten trots ny teknik blivit dyrare utan att nödvändigtvis bli bättre. Han avslutar med en uppmaning till yngre ingenjörsgeologer att pröva flera branscher och gärna arbeta internationellt för att sprida kunskap.   Lärdomar Oljebranschens pengar och kärnavfallsforskningen har varit motorer för teknikutveckling som andra branscher dragit nytta av. Infrastruktursektorn i Sverige är starkt regelstyrd, vilket hämmar innovation och bidrar till höga kostnader. Jan ser korsbefruktning mellan branscher och internationell erfarenhet som avgörande för framtidens ingenjörsgeologer.

Martin Heljedal och Elke Myrhede berättar om hur Norrköpings kommun arbetar med hållbar masshantering. Det handlar om att se jord- och bergmassor som en resurs snarare än avfall, att minska schaktning genom smart planering och att återanvända material lokalt. Norrköping har tagit fram riktlinjer och planerar noder för effektivare hantering, vilket sparar pengar och minskar klimatpåverkan. Det finns dock tekniska och regelmässiga utmaningar, behov av ny kunskap och samarbeten med andra kommuner. Slutsatsen är, gräv inte i onödan. Slutsatser Den bästa masshanteringen är den som inte sker – planera för att minimera schaktning. Återanvänd lokalt: se massor som en resurs, inte avfall. Hållbar masshantering sparar både pengar, klimatpåverkan och markyta.  

I den andra delen om SKB:s bergkartering berättar Peter Hultgren Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och Jesper Petersson från GEOS hur det digitala karteringssystemet RoCS (Rock Characterization System) används i praktiken. Fotogrammetriska 3D-modeller som används som underlag för att kartera bergväggar i tunnlar. Geologerna arbetar i par under jord och data förs in i SKB:s databaser. Jesper och Peter beskriver också varför utbildning, metodbeskrivningar och noggrannhet är viktiga delar av arbetet, och hur systemet har utvecklats under de senaste tio åren. De berättar om vad vi har att vänta oss av framtiden, bland annat möjligheten att använda AI för att identifiera sprickor i bilder.   Slutsatser * RoCS används för att kartera bergväggar digitalt med hjälp av fotogrammetriska 3D-modeller. * Systemet gör det möjligt att digitalt dokumentera bergarter, sprickor och vatten * SKB arbetar kontinuerligt med att utveckla metoden och undersöker framtida användning av AI.  

Peter Hultgren från Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) och Jesper Petersson från GEOS berättar om digital geologisk kartering på SKB i samband med slutförvaring av använt kärnbränsle. Peter Hultgren berättar om slutförvaret i Forsmark, de tre skyddsbarriärerna – kopparkapslarna, bentonitleran och urberget – och varför förståelsen av berggrunden är central för hela projektet.  Jesper och Peter berättar också om utvecklingen från papperskartering till det digitala karteringssystemet RoCS (Rock Characterization System), som används för att kartera sprickor och bergarter i tunnlar.

Ulf Lindfors berättar om två stora infrastrukturprojekt, Citybanan i Stockholm och Karlatornet i Göteborg. Han beskriver hur olika metoder – empiriska, analytiska och numeriska – användes i Citybanan för att skapa standardiserade men flexibla förstärkningslösningar, vilket bidrog till projektets framgång. När det gäller Karlatornet handlade utmaningen om djupa pålar genom 40–50 meter lera ner i berg, där riskerna minskades genom detaljerade analyser och optimerade pållängder. Båda projekten visar vikten av tidiga omtag, platsunika lösningar och nära samarbete mellan projektering och byggande. Vi pratar också om svensk bergprojekterings starka internationella rykte och framtida möjligheter. Slutsatser Citybanan blev en modell för senare infrastrukturprojekt tack vare kombinerade metoder och tydliga riktlinjer. Karlatornet krävde innovativa lösningar för att hantera djup lera och minska riskerna med pålar. Framgångsfaktorer är tidiga omtag, flexibilitet i lösningarna och stark samverkan mellan projektering och byggande.