Bryta Bröd

Ny säsong, nytt tema: Visdom. Vi öppnar med en levande legend — Helena Norberg-Hodge. En gång Noam Chomskys protégé i lingvistik vid MIT, sedan decennier en av världens mest respekterade röster för ursprungsbefolkningars kunskap och lokal ekonomi. 1975 reste hon till Ladakh i norra Indien, ett självförsörjande samhälle med tusenåriga jordbruksmetoder, och fick under femtio år bevittna hur globaliseringen monterade ner det inifrån. Den erfarenheten blev boken Ancient Futures (översatt till över 40 språk, såld i en halv miljon exemplar) och den prisbelönta dokumentären The Economics of Happiness. 1986 tilldelades hon Right Livelihood Award, "det alternativa Nobelpriset", och hon är grundare av Local Futures och initiativtagare till World Localization Day (21 juni).

Vi pratar om vad som händer när ett samhälle utan fattigdom, utan psykisk ohälsa och med högre skördar än amerikanska storjordbruk plötsligt möter turism, skolsystem byggda för industrisamhället och en marknad som inte visar det verkliga priset på transport och energi. Helena förklarar varför "för många människor" är en av vår tids farligaste myter, hur nationalstaten är en konstruktion som ersatt äkta gemenskap, och varför lokal mat — inte AI, inte mer teknik — är det som faktiskt kan laga det som är trasigt.

Vi landar också i det som är kärnan i mitt eget hantverk: varför ett bröd bakat på riktigt mjöl, med tid och närvaro, är en politisk handling lika mycket som en måltid.

I avsnittet:

Ladakh innan och efter globaliseringen — skördar, gemenskap och kvinnors status

Varför skolan lärde barnen allt utom hur man odlar sin egen mat

Myten om att industrijordbruk krävs för att föda världen

ISDS-klausuler: hur regeringar kan stämmas av storbolag för att skydda demokratin

Rambo och Barbie: hur maskulinitet och femininitet formades om av globaliseringen

Varför 75 % av den lokala matrörelsens aktivister är kvinnor

World Localization Day och konkreta sätt att börja lokalt, idag

The Real Economy — plattformen Helena just lanserat
Helena är en av grundarna bakom The Real Economy, en ny plattform som lanserades den 3 juni 2026 på Right Livelihoods kontor i Stockholm. Medgrundare är juristen och statsvetaren Fatima Osman Abdalla och skådespelaren och aktivisten Gustaf Skarsgård, som är plattformens talesperson. Kärnbudskapet: vårt globala ekonomiska system prioriterar evig tillväxt på bekostnad av människor och planet, och lösningen är en förflyttning av makt — från globala bolagsstyrelser till lokala samhällen som själva bestämmer över mark, pengar och resurser.

Plattformen driver just nu en svensk namninsamlingskampanj — "Sluta med hemliga domstolar" — som kräver att Sverige lämnar ISDS-systemet (Investor-State Dispute Settlement), där multinationella bolag kan stämma stater i hemliga tribunaler för lagar som hotar deras framtida vinster. Det är precis det system Helena beskriver i avsnittet, till exempel när Vattenfall stämde Tyskland för miljarder efter Fukushima.

Följ och skriv under:

Instagram: @therealeconomy_

Webb: therealeconomy.earth (namninsamlingen finns under "Swedish Campaign: Stop ISDS")

Helena på Instagram: @helenanorberghodge

Gustaf Skarsgård på Instagram: @gustafskarsgard

Mer om Helenas ordinarie arbete på localfutures.org.

Kapitelmarkeringar (ungefärliga):

00:00 Introduktion — vem är Helena Norberg-Hodge

03:00 Ladakh 1975: ett samhälle utan brist

12:00 Skolan som "blindfoldade" barnen

20:00 Myten om effektivitet och framsteg

35:00 Rambo, Barbie och könsrollernas globalisering

48:00 ISDS, corporatocracy och varför demokrati inte räcker

1:02:00 Bröd, hantverk och att göra något äkta

1:15:00 AI, teknik och varför uppkoppling inte är samma som kontakt

1:30:00 Avslutande fråga: budskapet i flaskan

Källor för uppgifterna om The Real Economy:

About the real economy

Stop ISDS-kampanjen

Laureate Helena Norberg-Hodge launches "The Real Economy" platform — Right Livelihood

I det här avsnittet, som är det sista i Bryta Bröds specialsäsong, lyfter vi blicken från problemen och frågar oss hur vi faktiskt formar framtidens positiva matsystem. Hur går vi från att förstå vad som är fel till att bygga något bättre?

 

Jag möter två gäster för att prata om både visioner och konkreta verktyg.

 

* Cyrille Gaubert är samhällsentreprenör som har varit med och startat matråd i både Malmö och Uppsala, jobbat med stadsbruk, och driver idag Ulleråker gård i Uppsala där odling, café och mötesplats samlas på en och samma plats. Han drivs av det lokala engagemanget som grund för förändring.

* Greta Schettini är legitimerad psykolog och doktorand inom beroende, undervisar om hållbarhet och hälsa på KI och har jobbat med fysisk aktivitet i hela sitt vuxna liv. Tre ben som tillsammans ger ett brett perspektiv på hur vi människor fungerar och kan förändra våra beteenden.

 

Vi pratar om varför kunskap sällan räcker, och om skillnaden mellan att veta och att verkligen ha förstått. Hur distansen till matens ursprung gör det lättare att inte bry sig – och hur närhet, det lokala och konkreta kan ge tillbaka en relation till maten som många av oss aldrig fått eller tappat bort.

 

Greta berättar om skammens roll i förändring – en känsla med oförtjänt dåligt rykte – om varför det som kräver ansträngning och ger autentisk stolthet är en mer hållbar drivkraft än bekvämlighet. Cyrille berättar om hur Uppsala Matråd försöker bygga en gemensam vision underifrån, om att skapa möjligheter för fler att bli deltidsodlare, att ta tjänstledigt för att jobba med jord och om hur gemensam infrastruktur för matproduktion kan göra det möjligt för fler att faktiskt börja odla.

 

En central poäng som kommer fram i samtalet är att förändring inte börjar med en perfekt plan. Den börjar med ett första steg, ett samtal, ett sammanhang att tillhöra. Som Cyrille säger: “Continuous improvement is better than delayed perfection.”

 

Samtalet visar också att förändring inte bara sker inifrån – den kan krävas utifrån. Gräsrotsrörelser behöver inte stanna lokalt. Genom att möta politiker med kunskap, nyfikenhet och konkreta krav kan civilsamhället sätta matfrågan på dagordningen – oavsett vem som vinner valet. Tiden för vackra ord är förbi, matfrågan är akut och kan inte vänta. Det är val snart.

 

Det är upp till oss att tillsammans skapa positiv förändring. Och det kan börja idag.

I det här avsnittet av Bryta Bröds specialsäsong ställer vi frågor om makten över maten. Hur formas förutsättningarna för vad vi äter?

 

Bakom varje måltid finns beslut som fattats långt innan maten hamnade på tallriken. Politiska prioriteringar, marknadskrafter och mekanismer många av oss inte är medvetna om. För att förstå mer om det möter jag två gäster som tillsammans spänner över fyra decennier av erfarenhet från var sitt håll.

 

Ann-Helen Meyer von Bremen är författare, journalist och småbonde på Sunnansjö gård i Uppland. Hon har i snart fyrtio år skrivit om mat, lantbruk och miljö – och om de maktstrukturer som formar det svenska matsystemet. Hon har även tillsammans med Gunnar Rundgren skrivit en alternativ livsmedelsstrategi.

Jan Bertoft är journalist och konsumentexpert med nästan fyra decenniers erfarenhet av konsumentfrågor. Han var generalsekreterare i tjugo år för Sveriges Konsumenter och har sett inifrån hur resursfördelningen ser ut mellan industri och konsumentrörelse – och vad det får för konsekvenser för vilka röster som hörs.

 

Vi pratar om varför ICA, Coop och Axfood idag kontrollerar runt 90 procent av den svenska livsmedelsmarknaden – och hur det påverkar vad som produceras, vad det kostar, och vilka villkor bönder tvingas acceptera. Om hur Sveriges livsmedelsstrategi är formad kring produktionsvolymer och export snarare än folkhälsa, hållbarhet och långsiktighet. Om lobbyismens spelplan: i Bryssel jobbar 30 000 lobbyister – varav ungefär 60 för konsumentintressen. Om hur handeln prioriterat ekologiskt lågt och skyllt nedgången av eko på att efterfrågan helt enkelt försvann.

 

Men samtalet stannar inte vid dagens utmaningar. Jan berättar om hur butiksdesign kan vändas – när det viktigaste hamnar i mitten och det ohälsosamma kräver en omväg. Ann-Helen lyfter att förändring kräver mer än att byta butik: det handlar om att sätta press på kommunen, om politiska krav på omfördelning av stöd, om att handla på sätt som ger mer stöd direkt till bönder som gör nytta lokalt.

 

En röd tråd löper genom hela samtalet: vi är inte offer för systemet – vi är en del av det. Matsystem designas, och dålig design kan göras om.

 

Det är ett politiskt val. Och snart är vi över 7 miljoner väljare som ska rösta.

I det här avsnittet av Bryta Bröds specialsäsong vänder vi på en fråga vi fått höra länge: att lösningen ligger hos oss – att vi ska välja rätt, handla smartare, läsa på mer. Men vad händer om det är fel utgångspunkt? Det här samtalet handlar om skillnaden mellan att vara konsument och att vara medborgare – och varför den skillnaden avgör allt. Maten är en samhällsfråga. Och den behöver ett svar på systemnivå.

 

Jag möter två gäster som kommer till den frågan från varsitt håll. En som forskar på varför vi beter oss som vi gör, och en som dagligen testar hur miljöerna runt oss kan byggas annorlunda.

 

Katarina Graffman är kulturantropolog vid Uppsala universitet. Som antropolog studerar hon inte vad människor säger att de gör – utan vad de faktiskt gör, och varför. Hon har gjort studier om hur konsumenter förhåller sig till ekologisk mat, hur marknadsföring formar beteenden utan att vi märker det, och varför informationskampanjer sällan når de som inte redan är övertygade.

Johan Hjerpe kommer från en designbakgrund, har jobbat med mat utifrån ett stadsutvecklingsperspektiv och är medgrundare till matbutiken Livs. Han har under flera år jobbat med Reformaten med att ta fram en ny typ av publika platser för mat i städer. En arena där medborgare kan mötas, laga och lära, och faktiskt agera – inte bara konsumera.

 

Vi pratar om varför vi handlar som vi gör. Konsumenten har frihet att välja – men bara bland de alternativ som systemet erbjuder, dagligvaruhandelns hyllplaceringar och marknadsföring.

Katarina visar hur svårt det är att förändra beteenden när majoriteten av människor inte har tid, råd eller energi att ta till sig komplex information – och hur marknadsföringen är konstruerad just för att nå oss i svaga stunder. Johan berättar om hur miljöerna vi befinner oss i formar vad vi ens kan tänka oss att göra: barn som lagar lunch av ekologiska råvaror och har kul – men vars önskemat ändå är amerikanska snabbmatskedjor, för det är där deras mediekonsumtion bor.

 

Samtalet återkommer till en central fråga: var ligger ansvaret? Livsmedelsindustrin har i decennier framgångsrikt skjutit över det på individen – precis som plasttillverkarna och tobaksbolagen gjort. Vi pratar om hur man medvetet sprider vilseledande information för att göra ansvarsfrågan för komplex att greppa.

 

Men det stannar inte vid problemet. Katarina och Johan lyfter konkreta vägar framåt. Nudging och smarta butiksmiljöer som gör det lätt att välja rätt utan att behöva tänka. Offentliga matsalar och stadsdelskök som ger medborgare ett verkligt handlingsutrymme. Och politisk reglering – av reklam, av exponering, av de system som gör det lättare att välja fel än rätt.

 

I grunden handlar det om vad vi mäter. Så länge samhällets framgång räknas i BNP, och så länge aktörer tjänar pengar på att ingenting förändras, är det svårt att vända skutan. Men det finns en annan logik: att räkna in samhällskostnaderna av vad dagens system faktiskt orsakar för folkhälsa och förlorad natur – och ställa det mot vinsterna för de företag som driver på.

 

Det är ett politiskt val.

I det här avsnittet av Bryta Bröds specialsäsong går vi rakt in i en av de mest grundläggande frågorna när vi pratar om matsystem: hur produceras maten vi äter, och varför det spelar roll? För att förstå det möter jag två gäster som rör sig i det svenska jordbruket från olika håll – en som odlar och organiserar underifrån och en som arbetar med de stora strukturerna.

 

Joel Holmdahl är småbrukare på Rikkenstorp och styrelseordförande i småbrukarorganisationen Nordbruk – den svenska grenen av La Via Campesina, världens största bonderörelse med 250 miljoner småskaliga lantbrukare. På sin gård driver han ett andelsjordbruk med 35 familjer och en förskola, där priset på grönsakerna beslutas gemensamt av medlemmarna och räknas baklänges från vad det faktiskt kostar att producera dem, snarare än fluktuerande marknadspriser.

Pim Bendt är strateg för jordbruk och odlingslandskap på Naturskyddsföreningen, och leder projektet Resurssnåla Entreprenörerna – där de jämför hur samma gård presterar ekonomiskt med en insatssnål respektive en kapitalintensiv driftsform. De har bland annat funnit att de små, resurssnåla gårdarna ofta är mer lönsamma och mer stabila över tid. 

 

Vi pratar om hur det svenska jordbruket har förändrats dramatiskt under de senaste årtiondena. Från ett landskap med många mindre gårdar med lokal förankring till ett system med färre, större och mer specialiserade enheter, starkt beroende av globala marknader och insatsvaror. Det är resultatet av politiska beslut - där jordbruket gått från att vara en samhällsfråga till att behandlas som vilken marknad som helst.

 

Både Joel och Pim visar att det finns andra sätt att organisera jordbruket. På mer stabila sätt med lägre beroende av externa insatsvaror och i många fall högre lönsamhet över tid. Men idag är de verksamheterna mer undantag än norm. Frågan om politik återkommer: vilka jordbruk är det som gynnas av dagens system och vilka slås ut? Vad krävs för att de mer resurssnåla och platsbaserade systemen inte bara överlever, utan också kan bli fler? Vi får höra några konkreta exempel.

 

I samtalet belyser vi också vad allas vår egen roll är i det här. Vad händer om vi inte bara ser oss som konsumenter, utan också som en del av samma system – med ett ansvar för hur maten produceras och för villkoren för de som producerar den? 

 

Både Joel och Pim lyfter initiativ som visar att något annat är möjligt, inspiration för att kunna ställa andra krav för att förändra politiken. Det är ett samtal som ger tydliga konturer av vad ett annat matsystem faktiskt skulle kunna innebära – ett arbete som redan pågår, på gårdar, i kommuner och i organisationer som börjar hitta varandra. 

 

I grunden är det spelreglerna som avgör vad som får växa och vad som försvinner. 

 

Avsnittet avslutas vid bordet, där vi bryter ett bröd bakat på svedjeråg. Det påminner om att maten vi delar alltid är resultatet av relationer, inte bara produktion. Att bryta bröd tillsammans blir här inte bara en avslutning, utan en bild av det matsystem vi försöker förstå – och återbygga.