Björndjurspodden

Företag och samhälle förknippas ofta med tillväxt som nödvändigt för en hälsosam organisation. Hur kan detta fungera när jordens resurser är begränsade och när det finns planetära gränser som definierar ett tryggt rum för mänskligt liv på Jorden? Hur kan tillväxt och begränsningar gå ihop?
I detta avsnitt utgår vi från biologisk tillväxt. Vad innebär det på cellnivå, för organism eller en population? Vi funderar hur tillväxt är reglerad i en levande värld och hur gränser skapar identitet, trygghet, relationer och hem.

Forskare har identifierat och mätt dem, vi hör talas om dem, vi diskuterar dem och vi överskrider dem en efter en: de planetära gränserna. Dessa är gränserna för miljöprocesser och parametrar som säkerställer livets stabilitet på Jorden och som påverkas av mänskliga aktiviteter, våra konsumtionsmönster och sätt att leva på Jorden. Varför vidtar vi inte radikala åtgärder för att återställa denna stabilitet eller undvika vägen till en obeboelig planet?
Kan svaret delvis ligga i vår oförmåga att relatera till dessa gränserna? Eller saknas en annan parameter, kanske den viktigaste men svårare att mäta, den som illustrerar den ökande klyftan mellan människor och resten av naturen.
I detta avsnitt diskuterar vi betydelse av planetära gränser för livet på Jorden och föreslår en ny ingång för att förstå och integrera dem i våra liv.

I detta avsnitt dyker vi ner i den fascinerande världen av björndjur som gav titeln för denna podd. 
De är mindre än 1 millimeter långa och ser ut som minibjörnar i rymddräkt. De är 500 miljoner år gamla och finns överallt på Jorden och till och med på månen. De har överlevt Jordens fem massutrotningar och de tål allt från extrem kyla till rymdens vakuum
Forskare fascineras av deras förmåga att gå in i ett slags dvala för att överleva svåra förhållanden. De lär oss om robusthet och resiliens och konsten att checka ut.
Björndjur utmanar livets gränser genom att ”leka död” och hjälper oss att skifta perspektiv på livet på Jorden.

Vi spelade in detta avsnitt en vecka innan valet i Sverige och började reflektera på vad val betyder utanför den mänskliga världen. Att välja är ett konstant behov i en miljö som förändras hela tiden oavsett om man är en människa, ett träd eller en bakterie. Till och med på cellnivå måste val göras för att kunna anpassa sig. Hur livsformer utvärderar sin omgivning och fattar beslut är fascinerande och forskare studerar detta med hjälp av urgamla encelliga organismer: slemsvampar. Vi berättar om blobbens otroliga förmågor, den mest kända slemsvamp som fick resa till rymden och bygga Tokyos järnvägsnät och om sociala amöbor som kan göra individuella och kollektiva val men också lura varandra. 
Att välja är kopplad till de information som man får och möjligheter att utforska och utvärdera. Att välja är en aktiv process som har ledd till livsutveckling på jorden och är då en egenskap av livet.

Snart är det val i Sverige och i Frankrike. Demokratiska processer ger människor möjligheter att delta i beslutfattande som påverkar vårt samhälle och platserna där vi bor.
Men det inte är bara människor som påverkas av de här besluten, de får konsekvenser för alla andra varelser på Jorden. Ska man inte lyssna på deras synpunkter då?
I hela världen försöker man hitta lösningar för att inkludera naturen i demokratiska processer: naturrättighet i grundlag, flod och berg som blir juridiska personer, mänskliga ambassadörer för natur i företagsstyrelser...
Även om de här metoderna tvingar icke mänskliga liv in i våra system och därför kan fortfarande kännas antropocentriska, erkänner de att naturen att en egen rättighet att få finnas och inte bara få finnas som objekt för människor att exploatera.
Men finns det något djupare än att skydda naturen med detta? Skulle det kunna vara att vi har en omedveten längtan efter en del av vår identitet som vi har förlorat i våra civiliserade och industrialiserade samhällen. Med att försöka lyssna på naturen och naturliga varelser letar vi kanske efter ett sätt att bli hel igen genom att öppna oss till vår omvärld och Jorden. Kan denna ömsesidighet vara nyckeln till skiftet som behövs för att ta beslut förankrade i nya berättelser som leder till en levande och trivsam framtid?