Mitt under sitt stora genombrott födde skådespelaren Sanna Sundqvist en son med Downs syndrom. Idag önskar hon att hon kunde resa tillbaka i tiden och viska till sig själv: "Allt kommer att bli bra". "Har du sett att han har vissa utmärkande drag?"Frågan ställs av en läkare på BB vintern 2019. På Sanna Sundqvists bröst ligger Vide, hennes andra son. Med lite kortare ben än vanligt, en lite mjukare kropp och en tunga som gärna sträcker sig utanför munnen. För Sanna kommer beskedet som en chock, och kroppen blir tung som bly. För hennes inre fladdrar bilder som hon inte kan placera, bilder på vuxna män med Downs syndrom, främlingar för henne.I rädslan finns också en skam, och en sorg över en kärlek och en kontakt som aldrig ska uppstå. Men så händer något, som får allt att vända."Det finns en frihet i att klä av sig"Hon har uppmärksammats för sitt stora fysiska register och förmågan att använda och förvrida kroppen för komisk effekt. 2019 nomineras hon till en Guldbagge för rollen som Niki i dramakomedin Ring Mamma, och 2022 utnämns hon till årets bästa kvinnliga komiker. Trots att hon tampas med självkänslan, vet hon att hon kan om hon bara släpper taget. Och att det, i den nakna och utlämnade kroppen, finns en frihet.Hör Sanna Sundqvist i Söndagsintervjun om rädsla och sorg som byts till gränslös kärlek, och om vad som händer när det plötsligt säger "pang".Programledare: Martin WicklinProducent: Fanny HedenmoKontakt: [email protected]

Hon skriver för att bli fri, och känner sig som en "usel människa" när hon inte når sitt eget språk. Men finns det någon gräns för hur mycket Agneta Pleijel kan utlämna sig själv och andra? Hennes liv kan delas in i två akter. En första akt där Agneta Pleijel, dramatiker och dåvarande kulturchef på Aftonbladet, mest fanns till för andra. Anpassade sig efter omgivningens krav, accepterade kvinnans lott.Och en andra akt, där hon vågar ta plats och göra det hon själv allra helst vill. Som hon uttrycker det: Skriva. Vara fri. Få orgasmer.Sedan debuten med diktsamlingen "Änglar, dvärgar" 1981 har hon skrivit ett dussintal böcker, vunnit många priser och utmärkelser. I höst kommer den tredje och sista delen i en självbiografisk romansvit, boken "Sniglar och Snö". Idag är hon 83 år, men har den där andra akten verkligen inträtt än? När blir man egentligen klar?"Hon sa: Jag duger inte ens till att föda pojkar"Hon växte upp i ett hem med två föräldrar som talade olika språk. Pappa var matematiker, lugn och trygg; mamma konstnärssjäl, lynnig och känslostyrd. Sedan dess har klyftor mellan människor gäckat Agneta, relationer som skakar och brister. Som ung förstod hon att modern bar på drömmar som aldrig infriats, och att skulden för det delvis fallit på henne som dotter.Hör Agneta Pleijel i Söndagsintervjun om att skriva för att förstå, om att sluta vara andra till lags, och om vad som får henne att hela tiden sätta en spegel mot sig själv och sina närstående.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: [email protected]

Jonas Wahlström tycks alltid ha en orm i väskan. Går det överhuvudtaget att skilja honom från djuren? Han var ett sladdbarn i storstan som hellre sprang i djurparken än gick i skolan. Och där blev han kvar hela livet, efter grundandet av det egna Skansenakvariet 1978. Var det tillfälligheternas lycka, eller har vägen alltid varit utstakad för den självständige pojken med det kolossala djurintresset?I decennier har Jonas varit en folkkär djurexpert med en självklar underhållningsådra och vänligt grepp om både publik och programledare. Själv menar han att han inte har sökt rampljuset, men välkomnat varje tillfälle att lyfta fram djuren."Förr eller senare kommer någon att vilja sänka dig"Han är ständigt aktuell, ibland kontroversiell och på senare tid allt mer granskad och ifrågasatt. Han tycks alltid landa på fötterna, men i spåren av krokodilattacken 2019 och kungskobrarymningen 2022 har Skansenakvariets grundare fått anledning att skapa en egen strategi för att hantera medier. På sätt och vis känner han att vinden har vänt vad gäller hans popularitet hos journalister. Men han är ändå fast besluten att fortsätta vara lika tillgänglig som alltid.Hör Jonas Wahlström i Söndagsintervjun om en unik uppväxt, vägen till hans livsverk och hur han hanterat de senare årens dramatik på akvariet.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Anna JohannessenKontakt: [email protected]

Han har släppt en skiva om året i 30 år, och är nästan tiofaldigt utgiven poet. Men Luleåsonen Mattias Alkberg ser sig fortfarande som en underdog. Varför då? När Grammisgalan 2010 nominerade indierockbandet The Bear Quartet i kategorin Årets manliga pop fick de ett ilsket brev tillbaka där, signerat frontmannen Mattias Alkberg, som tackade nej till nomineringen."Vi vill inte ha med Er att göra. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt. Vänligen, The Bear Quartet".Och så har det ofta varit med Mattias Alkberg. Iallafall den offentliga bilden. Han anpassar sig inte, ställer sig aldrig in. Han gör som han vill och står gärna vid sidan av, retas och skapar dålig stämning. Men är det verkligen hela bilden?"Jag kan inte gå runt och tänka att jag betyder något"I över 30 år har han ständigt producerat ny musik, som soloartist eller med bandet Mattias Alkberg BD. Men trots att kritiker älskar honom har den stora kommersiella succén uteblivit, och pengar är ett ständigt huvudbry. Ett faktum som, visar det sig, döljer både smärta – och skam.Självkänslan och att stå i vägen för sig själv blir ett tema i den här Söndagsintervjun, som börjar på Norrbottensteatern i Luleå, där han i sommar spelar Barbro Lindgrens Loranga. Men också att välja humor över ilska, och att sväva mellan liv och död – och ta sig tillbaka.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: [email protected]

Han fick ökända krigsförbrytare på Balkan att backa, men lyckades inte försona grannar på den skånska landsbygden. Hör FN-bataljonchefen Ulf Henricsson om våldets logik, om ledarskap och mod. "There is a new sheriff in town. And he is Swedish".Så skrev den amerikanske krigskorrespondenten Kurt Schork i sin rapport från krigets Bosnien, hösten 1993. Han syftade på Ulf Henricsson, överste i första graden och bataljonchef för den första FN-styrkan i Bosnien, Nordbat 2. Med sin säregna auktoritet och hot om våld lyckades han ta sig in i byn Stupni Do, där över 30 civila massakrerats av kroatiska styrkor. Den svenska styrkan avvärjde också hotet om ytterligare en massaker i staden Vareš, med plundringar, våldtäkter och massavrättningar.Smeknamnet "Sheriffen i Vareš" fastnade, och Ulf Henricsson bär det med stolthet. Under hans offensiva ledarskap räddades otaliga civila människors liv. Men varifrån kommer hans mod och beslutsamhet, öga mot öga med ökända krigsförbrytare?Och varför blev utfallet så annorlunda i Srebrenica två år senare, när en holländsk FN-styrka passivt såg på medan över 8 000 muslimska män och pojkar fördes iväg och mördades?"Äh, det är bara att slå ihjäl gubben"Som liten pojke i Järna utanför Stockholm lärde han sig tidigt att inte backa, att sätta hårt mot hårt och att sätta sig i respekt. Våld kan lösa problem, det är hans bestämda uppfattning, och i krigets logik finns ingen plats för sansade samtal.Kanske var det därför han aldrig trivdes som medlare i TV3:s program Grannfejden 2007, där Ulf Henricsson tillsammans med programledare Robert Aschberg förgäves försökte lösa bittra konflikter mellan grannar.Eller varför han inte tror på någon diplomatisk fred mellan Ryssland och Ukraina.Programledare: Martin Wicklin.Producent: Fanny Hedenmo.Kontakt: [email protected]